Innerligt om föräldrar

I samband med utgivningen av "Åren" publicerar Norstedts två av Annie Ernaux tidiga böcker i en klassikerutgåva. De här två texter om författarens föräldrar ger en förhistoria till den tid som beskrivs i Åren, författarens egen livsteckning.Böckerna kom på 1980-talet och var uppskattade då, sen föll Ernaux i glömska hos de svenska förlagen, tills nu.
    Annie Ernaux far dog exakt två månader efter att hon tagit lärarexamen. I "Min far" närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man - och den skam han bar med sig sedan barndomens fattigdom och utsatthet, i ett Frankrike som känns mycket avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort.
   "Kvinnan" är en uppgörelse med mödrar och döttrar, ungdom och åldrande, drömmar och verklighet. När författarens mor dör i alzheimers påbörjar hon en resa bakåt i tiden och för att försöka fånga den riktiga kvinnan, hon som existerade oberoende av dottern.
    Det som känns befriande med de här porträtten är att dottern inte skuldbelägger föräldrarna, vilket ju är mer än vanligt i många barndomsskildringar. Hon sätter in dem i det större tipsperspektivet och ser vad klass gör med människor och påverkar deras självbilder. Båda två var mycket stolta över att dottern lyckades klättra på klasstegen och blev akademiker. Något som de aldrig vågat drömma om.