Per Wästberg är mest känd so romanförfattare och biografiskrivare. Men han har en dold talang, att göra skarpa, roliga och elaka iakttagelser i sina svarta små anteckningsböcker. I "Förlupna ord" delar han med sig av iakttagelser från ett långt liv och med den humorn är det lättare att förstå att han härdat ut i akademien. Texterna – hämtade ur författarens svarta anteckningsböcker – kan beskrivas som en sorts udda fragment och hågkomster. Utanför realismens ramar går dessa stiliserade mikroporträtt och livssammandrag. Här ryms rikligt med hugskott och infall, liksom mångfaldiga skarpsynta iakttagelser.
Det är originellt och underhållande, ofta lättsamt, ibland med viss sälta; karakteristiker kring mänskliga beteenden, relationer och kärlek.
”I den här boken är det fråga om att göra en lång historia kort och korta historier något längre. Minnets flyktiga rökringar har fångats in och dröjt kvar i lösryckta stycken, lätt deformerade. Det ofullgångna och sönderslagna bryts mot det tillknäppt fullbordade...Jag är svag för lättfärdiga utvikningar, avvikelser ur kursen. Uppbrutna texter har fått sjunka till botten för att krympa och förtätas. Scrapbook: bottenskrap. Skämtartiklar från hyllorna i en nedlagd butik” skriver Wästberg i sitt förord. Och språket är, som alltid njutbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar