Min blogglista

måndag 31 oktober 2011

Tillbaka till källorna

Umbert Eco, känd och älskad för "Rosens namn" har gjort många utvikningar i sitt författarskap. Men höstens roman "Begravningsplatsen i Prag" är på sätt och vis ett återvändande till det klassiska berättandet.
    Här är det Simone Simonini som lever ett dubbelliv. Till det yttre är han antikhandlare i Paris men bakom den  fasaden ägnar han sig åt förfalskningar av brev och andra dokument. Förfalskningar som ändrat historiens gång. Till exempel av den fasansfullt antisemitiska "Simons vises protokoll". På ålderns höst bestämmer han sig nu för att avslöja sanningen.
   Det är en vindlande roman om händelser och miljöer. Verkliga händelser och fantasi blandas. En egendomlighrt är de långa matpornografuiska avsnitten som tar en del plats. Kan inte säga än om jag gillar den eller inte, den har helt klart potential för en läsupplevelse.

   Läste ut Peter Robinsons senaste i går och blev besviken. Den höll inte spänningen till slutet. Det blev som ett pussel som skevar. Tyvärr.

söndag 30 oktober 2011

Ungdomens råa värld

 Jo, det finns andra böcker om hur det är att vara ung, men alla är skrivna av de som redan ÄR vuxna även om de HAR varit unga. Det är det som är haken, man kan inte veta hur det är att vara ung nu
   Fridah Jönsson, själv ung bloggare, hjälper oss in i tonåringarnas snåriga verklighet i boken "Sex, sprit och ätstörningar - tonåringarnas handbok till föräldrarna".
Hon har i boken samlat ett tjugotal unga skribenter som naket och okommenterat ger sina tankar och erfarenheter kring sex, alkohol, nättrakasserier, depressioner, musikfestivaler, kläder, vänskap, skola och framtidsplaner, ja - hur det är att vara tonåring idag. I den bitvis kalla och hårda värld som vi omedvetet skapat för dem.
   Tonen är rakt på, man kallar eb katt för en katt, och blottlägger de vuxnas svaghet. Ja, det är en bok som många föräldrar kommer att känna igen sig i, med viss förfäran. Men det finns en ärlighet i boken som är avväpnade.
    Alla som tror att tonåringar är aliens har nytta av de här texterna.

lördag 29 oktober 2011

Ordna efter färg?

   Jag har försökt plocka in ännu fler böcker i de redan fulla bokhyllorna. Då kom jag att tänka på den vilda diskussion som bröt ut när någon på Bokhora avslöjade att hon ordnat sina böcker enligt färgen på ryggarna. Hon tyckte att det blev snyggare så. Boken, en inredningsdetalj.
   Påminner om folk som köper nägra hyllmeter bokattrapper i färg som går ihop med inredningen.
   Jag begriper bara inte hur man skulle hitta böcker i ett färgmatchat bibliotek. Blanda svenska och utländska böcker, fakta och fiktion. Nej det är nog inget för mig, det är svårt nog att hitta böcker ordnade efter ämne och alfabete. Men jag kan ju ha fel, ni har kanse en anna uppfattning.
   Ska peta in Torsten Ekmans bok om Alexander I i hyllan. Frågan är om det är finländsk eller allmän historia. Han passar ju i båda. Det är en uppdaterad biografi över en man som trodde att han klädde i snäva vita byxor och ridstövlar. Det ryktades om att han blev religös grubblare på åldre dar och att han iscensatte sin egen död för att sen kunna leva som eremit. Rykten? Jo. Men envisa.
   Nu ställer jag i Alexander i hyllan allmän historia. Hoppas jag kommer ihåg rätt sen när jag ska ha tag på boken...

fredag 28 oktober 2011

Falla i glömska?

En bok jag beställde bara för titeln. "Mannen som föll i glömska" av Mia Ajvide.
   Bara att komma på en sån titel gör mig lite avundsjuk. För hur gör man när man faller i glömska som person?
   Bara försvinner och bleknar bort kanske?
   Jack i den här romanen är en som faller i glömska. För att undersöka hur det gått till tar han sig till Ringeby, där det finns ett kollrektiv av bortglömda.
    Verkar lagom ruggigt så här i höstmörkret. Tur att jag har Hubbe med när vi går ut på kvällen. Han har väl nos för det som är "ramt" (med långt a) som vi säger på åländska. Det betyder spökaktigt.

torsdag 27 oktober 2011

Kriminella britter

   Vad skulle deckarvärlden vara utan alla dessa bnrott i brittiska miljoer? Rakt ingenting.u har vi öde hedar, enlsigt belägna hus poch små byar fulla av hemligheter.
   Jag har nu läst en tredjedel av Peter Robinsons nya roman "Before the Poison" och det är inte en Alan Baks-historia. Det handlar om en skapare av filmmusik som efter många år i USA bestämmer sig för att flytta hem. Ensam, han är nybliven änkeman. Han köper ett hus osett - och får natuligtvis en gåta på köpet. Mer säger jag inte, nu ska jag bara njuta av resten av romanen. Gud allen vet när och om den kommer på svenska.
   Idag kom en annan brittisk deckare, en debutant som vann The Golden Dagger i fjol. "Mörk jord" heter romanen och den lovprisas i alla tonarter. Författaren heter Belinda Bauer och romanen handlar om en pojke som försöker lösa det förflutnas hemligheter och hjälpa sin familj. Naturligtvis går det illa där ute på Exmoorheden.
   Klassiskt brittiskt av bästa märke. Nu längtar jag till min läshörna.

onsdag 26 oktober 2011

60-talsnostalgi

Tänka sig att 1960-talet blivit så gammalt att det kan skrivas om med nostalgiskt skimmer. Det gör Björn Vingård, legendarisk tidningsmakare och chefredaktör för många Bonnier-ägda tidskrifter.
    Hans roman "Drömfabriken - bakom kulisserna" berättar rakt upp och ner om en ung man från Göteborg, döpt till Astolf, som hamnar i Stockholm som sommarvikarie på Expressen först. Sen bär det av uppåt i karriären.
   Här berättas om det vackra folket, om lyxliv i svensk överklass, om kända och okända. Det är skrivet med gott humör, inte med elakhet.
   För oss som var unga på den här tiden blir boken en nostalgiresa och någon timmes nöjesläsning. För de som är unga nu så är väl boken närmast en historisk roman.
   Hu vad tiden går!

tisdag 25 oktober 2011

Utifrån och inifrån

Björn Wallén har gett ut ett urval av texter från 20 skrivarår på SFV, Svenska folkskolans vänner, en finlandssvensk makthavare som också ger ut böcker.
   Det som intressera mig i den här samlingen är den inledande texten som referera ett seminarium från våren 1990. Det intressanta är att det är årets Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer, som här får utveckla sina tankar om poesin som en tillflykt i tid och rum. Detta var det sista seminariet han kunde delta i som talande människa, han drabbades av stroke kort efteråt. På så vis är texten en tragisk påminnelse om vad vi snabbt kan förlora.
    Det finns många ingångar i texten, som talar om liv, uppväxt, inspiration och åldrande. Tranströmer liknar här livet vid ett flyttlass som till slut stannar vid dödens port. Kanske man får börja ett nytt liv utan tyngande flyttgrejer.
   Jag tycker det är en högintressant text, fast den har 20 år på nacken.

måndag 24 oktober 2011

I mitt husapotek

Ibland måste man ta en paus från all nyttig läsning.
   För det ändamålet har jag en bunt av P G Wodehouse-pocketar i Penguins klassiska serie  En halvtimme eller så med Wodehouses icke-tänkande hjältar räcker. Som Bertie Wooster, alltid räddad av sin smarta betjänt Jeeves. Jag fnissde högt i går när jag läste "Aunts arn't Gentlemen" - och det vet man ju.
    Bertie ska vila upp sig i en hyd stuga i byn The Maiden Eggesford där faster Dahlia, ett rivjärn som inte går av för hackor, bor. Men värst av allt, Bertie förföljs av en katt som hela tiden dyker upp när han minst anar. Berie blir misstänkt för att ha dåliga avsikter med katten och dras in i en hektisk härva av förvecklingar. En sån som bara P G W kunde hitta på.
   Helt klart är att de här böckerna kurerar allt från snuva till höstdepp. Tack och lov så har jag en hel hög i husapoteket.Det finns en del i svensk översättning också, leta på biblioteken och be dem ta fram.

söndag 23 oktober 2011

Om Den grå

"Den grå" heter en deckare av Björn Hellberg som låg på hyllan. En deckare jag läste i somras, slöläste för att jag inte orgade välja annat. Hellberg skriver ju i en svensk mysdeckartraditin med rötter hos Trenter och Lang. Han är kultiverad och beläst.
    Den här berättelsen skiljer sig lite från hans stil, det övernaturliga kommer in här. För Den grå var nanamnet på djävulen själv. Vidskepelsen och skräcken gjorde att man inte gärna uttalade det riktiga namnet  för det okända antog gigantiska proportioner, men det var ju för mycket länge sen.
   Kommissarie Sten Wall är inte den som tror på spöken och skuggfigurer. Däremot har han smärtsam erfarenhet av vad ondska kan åstadkomma. Och han är förvissad om att han nu ställs inför den genuina ondskan - oavsett om den kommer från underjorden eller inte. Här är det satanister som dyker upp och ställer till det.
    Så det  är en helt OK bladvändare och riktigt rädd blir man ju inte. Man vet att Wall ska komma tillbaka i nästa bok, och nästa.

lördag 22 oktober 2011

Kanske mittemellan

Jag brukar ibland klaga över att böcker bara blir tjockare och snabbt kommer upp i 700 sidor.
Den kritiken kan man inte rikta mot Harace Engdahls nyutkomna "Cigaretten efteråt", en essäsamling kanske men den har också texter kortare än essä.Sidorna i boken är drygt 150, men innehållsmässigt är det ingen tunn bok.
   Författaren skriver om samtidsfenomen, ibland är han en häpen betraktare. Mycket handlar om litteratur ovch här finns en intelligent text om kritikerns roll och kritikens uppgift. Han skriver också bra om den stora utjämningen i samhället:" En statsminister och en fotbollstjärna tilltalas på samma vis, och de får finna sig i att alla anser sig veta bättre än de hur de borde ha beslutat eller passat...Man längtar efter hjältar men också att dra dem i smutsen."
   Det har han alldeles rätt i, ingen får idag inta en särställning på något område.
   Gamle Jante i nya kläder bara.

fredag 21 oktober 2011

Det onämnbaras liv

Jag gillar spökhistorier, är uppfödd med dem. Och jag blir ganska harig av dem, ser till att dörren är låst och att lampan lyser.
   Därför kastar jag mig direkt över Yvonne Hoffmans "Det förlorade paradiset - 13 skymningsberättelser".
Författaren säger att  det här är läsning för dig som tror på spöken - men särskilt för dej som inte tror. Efter att du läst det här är du inte så säker längre.
   Jag håller med. Det finns många ting under solen som inte har en naturlig förklaring. Jag läser "Dödingholm" och nackhåren reser sig när jag tänker på vad berättelsen egentligen betyder. Och "Tungt trampar de svarta skorna" är en riktig rysare.
   Det blir nog att sova med lampan tänd i natt.

torsdag 20 oktober 2011

En avslöjande lek

"När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat."
    Men hon har hela tiden vetat att en författare är en falskbild. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj. För i själva verket är det den charmlösa Babba som skrivit böckerna som Lillemor blivit berömd för. Hon har till och med blivit invald i Akademien, bevars!
   Kerstin Ekmans nya roman "Grand final i skojarbranschen" är en vass uppgörlse med många fenomen inom bokbranscen. Som utseendefixeringen, att en författare måste göra sig bra i teve. Annars är hon inte intressant hur bra hon än skriver. Så Babba har skaffat sig en stand in, en som hoppar på hepp!
    Men vad händer när lögnen börjar visa upp sprickor? Hur mycket sanning tål läsarna, de som är matade med autofiktion?
   Det är en djupt allvarlig men ändå roande roman som Kerstin Ekman skrivit. Och hon kan säga som Sven Duva, att därom kan hon ge besked ty hon var med!

onsdag 19 oktober 2011

En av de stora

Nu har den kommit ut, David Brets biografi över Elisabeth Taylor. Boken har varit klar länge men fick inte ges ut innan stjärnan dött.
   Och visst var hon en lysande skådespelerska. Hennes safirblå ögon kunde berätta allt det som inte manus sade. Hon fick Oscars ett par gånger, hon blev Cleopatra med hela världen och veckotidningarna hade fullt upp med att berätta om alla hennes skandaler.
   För privatlivet var spektakulärt . De åtta äktenskapen, varav två särskilt stormiga med Richard Burton, alkohol- och tablettmissbruket, vänskapen med känd och problematiska män som Montgomery Clift, Rock Hudson och Michael Jackson, engagemanget för aids, de många gnistrande juvelerna som nu säljs på auktion.
    Skvallerpressen tröttnade aldrig på att rapportera om Elizabeth Taylor. Slutet av hennes liv gick i moll med svåra sjukdomar och många förluster och i mars i år tog hennes liv slut. En av filmens stora stjärnor har slocknat - men tänk så fin hon är på de filmisar vi flickor sparade en gång för länge sen.

tisdag 18 oktober 2011

Det romerska Britannien

Helt kort bara om en historisk äventyrsroman. Britten Simon Scarrows femte bok om legionärerna Macro och Cato som befinner sig i Britannien för att knäcka motståndet hos den listige klanledaren Caratactus."Sveket" heter romanen på svenska.
   Den romerske kejsaren Claudius och hans lokala general helt enkelt kräver en seger. Rom behöver goda nyheter - om det går eller inte.
   När så en inringning av Caratactus går fel och linjen inte håller börjar man leta syndabockar i legionen och snart befinner sig våra två hjältar i ett mardrömsläge. De jagas både av sina egna och av Caratactus män. Oddsen är urusla och det krävs massor av list för att komma ur den fällan.
   Scarrow skriver i högt tempo. Målar militära scener med blodig realism och vet mycket om disciplinen inom legionerna. På köpet lär man sig mycket om hur det romerska imperiet byggdes upp.Som underhållande tidsflykt är Scarrow riktigt bra, även om jag tycker att det blir väl blodigt ibland. Men det är, tack och lov bara på papper.

måndag 17 oktober 2011

Smygande spänning

   Engelsmannen Stephen Booth är välkänd för svenska läsare. Ett tiotal av hans deckare finns på svenska och nu har höstens bok kommit. En klassisk brittisk historia där en kvinna hittas mördad i sitt kök
i en villa i byn Riddle. Maken påträffas svårt skadad i en annan del av huset. Misstankarna går till en rånarliga som sedan en tid härjar i trakten. Snart inträffar ytterligare ett våldsamt dödsfall. En äldre man avlider av en hjärtinfarkt sedan han försökt stoppa en maskerad inkräktare i huset.
    Ben Cooper, som nu är nyutnömnd kriminalinspektör, börjar få en känsla av att allt inte står rätt till i det flotta villakvarteret. Under den glättade ytan frodas ondska.
   Medan Cooper går vidare med utredningen inkommer ett oväntat tips. Lokaltidningen har fått tre samtal med samma mystiska meddelande: "Nämn Sheffield Road för dem."  Utredningen växlar in på ett nytt spår.
    Precis som i de tidigare böckerna om Ben Cooper utgör Peak Districts dramatiska landskap och små byar en perfekt ram till historierna. Och Booth vet hur man skapar en krypande spänning under ytan. Brittisk deckare när den är som mest klassisk.
    Läs den!

söndag 16 oktober 2011

Aldrig i tevesoffor

Vi känner många vi aldrig mött. Många av dem skulle vi onekligen vilja bli bättre bekanta med.
Författare och historiska personer, sådna som aldrig slår sig ner och berättar i myssofforna i teve. Fast de skulle ha mycket att berätta om.
   Carina Burman har under åren fäst sig vid många författare och starka personligheter som hon aldrig mött.
   I boken "Folk jag aldrig mött" skildras 19 män och kvinnor hon har ett nära förhållande till litteraturen. Här finns den färglösa Anna Lisa Geijer, den gyllene medelvägens romare Horatius och blomsterspråkets mästare Oscar Levertin lika väl som 1700-talsskalden Johan Henric Kellgren, som Burman skrivit både avhandling och roman om. Han som hade ett ansikte "inte alls ädelt men hopskrynklat i genuint nöje".
   Från modern tid finns både Bang och Tage Danielsson.
   Texterna här är från olika tider och tillfällen, Burman är ju litteraturvetare och författare och har medverkat i många publikationer.Intressant med denna fördjupningar av kulturpersoner utom räckhåll.

lördag 15 oktober 2011

Kinesiska berättelser

   Det kommer ut en hel del noveller i höst - och det är rpligt.
   Noveller är bitar av verkligheten, skivor som är i fickformat. På kort tid får läsaren en hel historia.
   Birgitta Lindqvists samling heter "Grymhet" och handlar om historiens Kina.
   Enligt en kinesisk saga är det grymmaste straffet att återfödas i en kvinnas kropp.
   Birgitta L (som är gift med Herman L) har bott lång tid i Kina, bland annat under Maos kulturrevolution.
Har har hon samlat berättelser, alla med koppling till dagens och historiens Kina. Här finn starka bilder av livets grymheter; De snörda fötterna hos en gammal kvinna i Ditan-parken, en ung kvinna i Shanghai som låter operera sina sneda ögon - situationer som blir utgångspunkt för kulturbetraktelser.
   Och det ska sägas till författarens försvar att hon är inte en som sätter sig över andra kulturer, hon acepterar att man inte kan förstå allt i en gammal och främmande kulturer. Jag gillar berättelsen Dubbelgångare och Shanghai by night.
   Det är lätt att hitta favoriter här.

fredag 14 oktober 2011

1700-talets klassresenär

Gösta Kjellins bok "Sissi-Jaakko", med undertiteln "En klassresa i svenskt 1700-tal" handlar om Jacob Forsell/af Forselles och om frihetstiden i Finland. Men också om en bondeättling från Vecklax, föregångare till Fredrikshamn i östra Finland som var verksam som spanare - "sissi" på finska -  under Stora ofreden, han var ungefär samtida med spanaren Stefan Löfving, bekant för sina många äventyr inte minst på Åland.
    Efter fredsslutet 1721 stadgade sig mannen till den grad att han blev inflytelserik borgare först i Fredrikshamn och sedan i Lovisa,  riksdagsman och grundare av Strömfors bruk och just före sin död även adelsman. En ny man i en ny tid och en klassresenär före ordet uppfunnits.
    Hustrun Johanna Schultz var borgardotter från Stockholm och förde med sig en fläkt från den stora världen. Det avslutande kapitlet, om fru Johanna, är skrivet av Johanna Enckell.
   Gösta Kjellin dog 2009 och fick aldrig se sin bok utgiven.
   jag hade stor behållning av boken men så är jag ju 1700-talsfreak också.

torsdag 13 oktober 2011

Glömd historia?

Hur ska man få folk att minnas sin historia?
Det är en fråga som många historiker grubblar på.
   Ett svar är: berätta om den.
   En som berättar är John Crispinsson som i "Den glömda historien - svenska öden och äventyr i öster under tusen år" tar ett stadigt grepp om det som svenskar glömt. Om städer i öst som Åbo, Viborg, S:t Petersburg, Riga, Dorpat och många fler.
En rik tusenårig historia att gräva i med massor av spännade människoöden.
   I Finland är kunskapen om dessa platser bortom gränserna mer levande, Viborg finns aktivt i minnet hos många ättlingar till dem som fördrevs från staden. Men historia måste gödeslvattnas med nya infallsvinklar för att hållas levande och där är den här boken en bra ingång.
   Visst, det finns förargliga faktafel här om medeltiden, det gör det. Men om man läser som felfinnare hittar man bara - fel. Och den här boken har många förtjänster. Den är engagerat skriven, författaren har varit på plats i historiens periferi och tagit pulsen på glömda orter.
   Det är bra.
  Hoppas att boken fungerar som en antidos mot glömskan. Drygt 400 sidor borde kunna göra viss verkan.

onsdag 12 oktober 2011

Glöm inte minnet!

Det är titeln på läkaren Nisse Simonsons nya bok.
   Nisse är den sympatiske jämten som skricer klokt om vad som är sjukt och friskt i samhället. Hans förra bok "Livet är inte så dumt om man beaktar alternativet" var riktigt läsvärd och den här boken, om hur minnet fungerar - eller inte gör det - verkar lovande.
    Han reder ut begeppet glömska och varför vi glömmer. Glömska är hjärnans försvar, vi KAN helt enkelt inte minnas allt och då fattar hjärnan beslut om vad som ska sparas och vad som ska kastas. Så man behöver inte ha dåligt samvete för att man glömmer årtal eller namn - bara skyll på hjärnans städmani.
   Som vanligt ger författaren många exempel från sitt eget och andras liv och underrubriken på boken är tröstande - du minns mer än du tror.
   Det ska jag försöka komma ihåg.

tisdag 11 oktober 2011

I Zimbardien

Måste få tipsa om en nyutkommen åländsk bok. Sonja Nordenswans (bilden) tredje roman "Zimbardien" som jag just läst.
   Det är en vital och underhållande roman men i botten finns stort allvar. Den handlar om en grupp människor som av olika skäl vill dra soig undan den moderna världen och leva so9m på medeltiden. Godset Åhus, någonstans i Åbo-trakten blir deras tillflykt och till att börja med är allt harmoni, det lilla kollektivet hittar sin profil. Men, men...som alltid kommer det in  ulvar i fårakläder och snart har idyllen Åhus förvandlats till en konflikthärd. Några leker riddare och herremän och ska ha underlydande och ondskan sipprar in.
   Det är en bra berättelse om hur ondska och maktmissbruk sipprar in, utan att man först förstår betydelsen.  En tes som bekräftades i Norge denna sommar med en självutnämnd riddare som trodde att han hade rätt att skipa sina egna lagar.
   Och diktaturen Zimbardien är uppkallad efter beteendevetaren Zimbardo som gjorde otäcka elevexperiment då det begav sig.
   Hoppaas den här romanen får många läsare, den har både budskap, humor och stil.

måndag 10 oktober 2011

Italiensk satir

   Ja, hur ofta läser jag modern italiensk prosa?
   Svar: alltför sällan.
   Men Niccolò Ammanitis "Festen kan börja" är en roman som sätter fart på livsandarna.
   Den är en grym satir över dagens Italien och de mediamoguler och finanshajar som styr, som  den stormrike fastighetshajen Sasà Chiatti under flera veckor förberett inflyttningsfesten i sin romerska villa. Chiatti hoppas kunna arrangera något för Roms jetsetare som ska slå alla rekord. Han tänker anordna en tigerjakt, en popkonsert med stjärnskottet Larita samt ett äkta kinesiskt fyrverkeri klockan fyra på morgonen till ackompanjemang av The Magic Flying Chinese Orchestra.
   Men mycket går snett, stjärnan Larita jagas av bovar och tigrarna kommer lös. Finalen i den här uppsluppna romanen sker - helt stilriktigt - i Roms katakomber.
   Och i ett Italien där Vatikanen till slut tagit avstånd från Berlusconi kan vad som helst hända...
   Den här romanen är en riktig läsfest.

söndag 9 oktober 2011

Riki Tiki Tavi

Så heter Richard Wolffs självbiografi som just kommit ut. Den har underrubiken "en folkhemsberättelse".
Den handlar om nu och då, om platser, händelser och möten som varit avgörande i livet. Från uppväxten i Gubbängens radhuslängor i Stockholm, över tonåren i Karlstad och livet på teaterskolan i Skara. Från de omvälvande åren i åttiotalets Stockholm till idag.
   Wolff berättar öppet om familj och kärlek, om mamma som brukade kalla honom Riki Tiki Tavi. I boken tonar en ny bild fram, den handlar om oidentitetssökande, om resor, om den franska kultursfären med Piaf och Barbara som blev viktiga för honom.
   Och naturligtvis, alla som dras till teater och livet bakom kulisserna har mycket att hämta här.
   Boken har en dramatisk design i svart-vitt och med bladens kanter rödfärgade. En cd med tio av Wolffs sånger får man på köpet. På den kan man bland annat höra "Pojken på månen".

lördag 8 oktober 2011

Till Eastvale igen

Nu har det lilla förlaget Minotaur översatt en till av Peter Robinsons deckare om Alan Banks, egeninnig snut i nordliga Eastvale. Den här boken kom -97 "Blood at the Root" hette den då. På svenska har den fått titeln "Roten till det onda".
   Den handlar om hur det finns dolda liv bakom till synes enkla brott. Som att en ung man hittas död på gatan, ihjälsparkad. När Banks börjar peta i offrets bakgrund visar det sig att det finns djupa kopplingar till en rasistisk organisation. När Banks envisas med sin teori blir han avlägsnad från fallet, vilket naturligtvis får honom att snoka än mer.
   Robinson skriver bra som alltid och lyckas mejla fram ett småtrist samhälle som kokar under ytan.
   Hoppas han snart kommer med en pinfärsk Banks-roman.

fredag 7 oktober 2011

Fint av rester

Nu tar jag ett hopp från Nobelpristagare till praktisk handbok.
    För nu har den kommit, designern Sanna Vatanens bok "Sticka och virka med restgarn". Och det är helt osannolikt vad man kan göra med överblivet garn - kläder, heminredning och roliga tillbehör. Tänk bara vad mångfärgade tofsar och bollar kan användas till.
   Förstås är det en bra idé att återanvända garn. Rispa upp och göra nya saker eller använda garn på helt annorlunda vis, utan att bry sig om traditionella stickråd. Roligt har man helt säkert.
   Om man pysslar ihop egna julklappar så år det här en fin inspiratinskälla.
   Boken är på 150 sidor och den är översatt från finska.

torsdag 6 oktober 2011

Tranströmer - äntligen!

Det gick ett sus genom församlingen när Peter Englund idag tillkänngav att Tomas Tranströmer fått årets nobelpris i litteratur.
    Förundran -tänk att det blev han! Och glädje - Tranströmer är en mycket älskad poet.
   Eftersom min favoritkandidat Margaret Atwood inte fick priset i år så kan jag ha henne som favorit till 2012.
   Och glöm inte att skaffa hans samlade dikter och prosa som gavs ut i våras.
Ett litet smaskprov från Andrum i juli


Den som färdas hela dagen i öppen båt
över de glittrande fjärdarna
ska somna till sist inne i en blå lampa
medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset.

Visst är det en vacker bild...

onsdag 5 oktober 2011

Westö i kort format

Kjell Westö förknippar jag med långa, härliga romaner. Men i höst visar han en annan sida i "Sprickor - valda texter 1986 - 2011". Det är texter han skrivit som kolumer i olika tidningar, många av dem har tidigare bara publicerats på finska. Författaren har nu själv översatt dem till svenska.
   Jag tycker mycket om de här texterna eftersom Westö rör sig distanserat i nutiden och kan komma med ironiska slängar mot sig själv. Ofta ser han i vanligheter det som kan vara symboliskt och bara kan uppfattas med känsligt öga.
   Det är texter om språk, Westö älskar det finska språket också, litteratur, musik, miljö och - mode.
   Texterna täcker in 25 år av hans skrivande liv och blir som en kommentar till hans författarliv.
   Urvalet här är spänstig läsning.

tisdag 4 oktober 2011

Stalins långa skugga

Den här historien tar sin början 1937 och den berättas av ett barnbarn, Owen Matthews. "Stalins barn" heter boken och den är dokumentär, fast det kunde lika gärna vara en roman.
   En rysk familj splittras, fadern försvinner och modern hamnar i Stalins Gulag. Kvar är två småflickor som måste försöka reda sig. Det gör de också och en av dem förälskar sig under tidigt 60-tal i en brittisk ambassadtjänsteman - synnerligen oläpligt. Det tar flera år innan historien får ett lyckligt slut och paret kan återförenas i Englad, där bokens författare föds.
   Det är en häpnadsväckande och gripande historia som man sträckläser. Stalins terror återuppstår i sin drabbande gräslighet och det på ett vardagligt plan som är svårt att komma undan.
   Den här boken finns nu också utgiven som pocket.

måndag 3 oktober 2011

Korta visdomsord

   Måndag i oktober, blött ue och trötta fötter.
   Då behövs en gruk eller två för att pigga upp sig.
   Och gruk, det är den danka poeten och humoristen Piet Heins gåva till mänskligheten. En gruk är fyrradig och har alltid en knorr på slutet. Engelsmännen har överatt gruk med grook och det går lika bra. Tyvärr, om man tycker nordiska språk är svårt, så finns de bara på danska. Men det är ju inte så svårt.
Som den här:
Fagfolk har man
til att spöre
hvordan intet
lar sig göre.

Eller:
Når du lar
dit ansvar ligge,
tror du vist,
du har det ikke.

De här grukarna finns i "I folkemund" men det finns många tematiska samlingar av gruk.

söndag 2 oktober 2011

Inte mitt fel!

"Det var inte mitt fel!"
   Det är det klassiska svaret om man frågar vem som ställt till bus i en klass.
   Det är också titeln på Ann Heberleins bok om konsten att ta ansvar. En konst hon menar att vi allt oftare inte tar i många olika sammanhang. Genom att lägga skulden på någon/någonting utanför oss själva så slipper vi ju den jobbiga insikten att vi själva har ansvar för vad som sker. För vi människor har inte bara rättigheter, vi har skyldigheter också - inte minst mot oss själva.
   Författaren äretikforskare och är mycket i ropet just nu nät många söker svar på vad ondska, godhet och ansvar är. Heberlein besökte också Åland under årets litteraturdagar.
   Kunde inte låta bli att le lite och tänka på att det är skillnad på teori och praktik. Heberlein har bytt förlag och nu beskyller hon sin förre förläggare, Svante Weyler, att ha pressat henne att ge ut boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" som ju blev hennes genombrottsbok. Nu förs en hetsig debatt i pressen om vems ansvaret för utgivningen är .....Det var inte mitt fel, som sagt.

lördag 1 oktober 2011

Obegripligt våld

Jo, jag är den första att medge att fotboll inte är ett livsintresse. Och fotbollsvåld och läktarvåld gör inte sporten attraktivare.
   Så det var med viss misstänksamhet jag öppnade Tommy Deogans nya bok "Män av våld - om svenska huliganer".Författaren skriver med utgångspunkt i det självupplevda, hans storebror Tony misshandlades till döds i ett huliganbråk. Själv har författaren varit snubblande nära att dras in i den här världen. Det betyder att han har vinklar och insikter som vanliga journalister saknar.
   Vad är det i en huligangruppering som lockar unga killar? Hur ska samhället och fotbollsvärlden bemöta den här ständigt växande rörelse? Det är frågor som författaren söker svar på.
   Vi får här möta aktiva huliganer som berättar om jakten på kickar av slagsmål och droger, men också oroliga mammor och förtvivlade flickvänner. Avhoppade huliganer berättar om hur gemenskapen försvinner över en natt och poliser berättar motvilligt om hur allsvenska högriskmatcher är mer attraktiva att jobba på än vanliga landsortsmatcher. Varför då? Jo, det visar sig att även poliser gillar kickar ...
   Att läsa boken är som att komma nära aliens, skrämmande men nyttigt kanske.