Utifrån och inifrån

Björn Wallén har gett ut ett urval av texter från 20 skrivarår på SFV, Svenska folkskolans vänner, en finlandssvensk makthavare som också ger ut böcker.

   Det som intressera mig i den här samlingen är den inledande texten som referera ett seminarium från våren 1990. Det intressanta är att det är årets Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer, som här får utveckla sina tankar om poesin som en tillflykt i tid och rum. Detta var det sista seminariet han kunde delta i som talande människa, han drabbades av stroke kort efteråt. På så vis är texten en tragisk påminnelse om vad vi snabbt kan förlora.

    Det finns många ingångar i texten, som talar om liv, uppväxt, inspiration och åldrande. Tranströmer liknar här livet vid ett flyttlass som till slut stannar vid dödens port. Kanske man får börja ett nytt liv utan tyngande flyttgrejer.

   Jag tycker det är en högintressant text, fast den har 20 år på nacken.