Min blogglista

onsdag 31 augusti 2011

En stark trio

Jussi Adler-Olsen heter en dansk kriminalförfattare som slår Norden med häpnad. Och väldigt bra är att förlaget Bra Böcker ger ut honom på svenska. Inte mindre än tre titlar har översatts i år: Flaskpost från P, Kvinnan i rummet och Fasanjägarna.
   Alla handlar de om avdelning Q vid Köpenhamnspolisen som har hand om cold cases. Den som letar lösningar på gamla brott är kommissarie Carl Mörck och hans egensinnige assistent Assad.
    Fasanjägarna handlar om ett dubbelmord 1987, ett man säger blev uppklarat. Men Carl M har hittat entydiga bevis som tyder på att någonting mycket märkligt skett när bottet "löstes".
   Den här romanen utsågs till Skandinaviens bästa i fjol och fick priset Glasnyckeln. Ett mycket bra val.

tisdag 30 augusti 2011

Berättelse om mammor

Det är gott om intressanta österbottniska debuttnter i år. Nyss läste jag Sara Jungerstens intressanta Wannabe (och bloggade om den), nu har jag läst Jolin Slottes starka roman om mödrar, tystnad och skam.
   "Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer" heter den och den börjar med att den unga kvinnan Siljas mamma dött i cancer. Nu sitter hon på tåget hem mot Karleby och mot upptäcken av sina förmödrars öde. Som mormors mormors mor, Rut, som hörde till gruppen som följde den karismatiska men ondsint manipulativa predikaren Maria Åkerblom. Att Rut sedan, utan förklaring, stöttes ut ur sekten och var tvungen att återvända hem med skam och skuld  i bagaget, lade grunden till dålig självkänsla. Någonting som sedan går i arv bland släktens kvinnor.
   Men mest är nog romanen en kärleksförklaring till en mor, känslan av förlust, kjris och sorg är mycket  starkt beskrivna.
    Så vill ni ha en allvarlig roman med kvinnor i fokus så är det här ett bra val.

måndag 29 augusti 2011

Nytt av Denise Mina

Kriminalinspektör Alex Morrow är på sin pappas begravning när samtalet kommer.
    En ung kvinna har hittats död och skändad i sitt föräldrahem i ett av Glasgows mer välbeställda villakvarter. Förutom Sarah Errolls illa tilltygade kropp hittar man sex miljoner euro i kontanter, fasttejpade under ett bord i köket.
   Det är upptakten till Denise Minas senaste deckare på svenska, "Getingsommar".
   Som vanligt hos Mina är det inte så mycket vem som gjort vad som är i centrum. Det är frågan om varför man agerat som man gojort - och om att inget är som det ser ut att vara. Sarah tycks ha levt ett dubbelliv och haft ohälsosamma kontakter fast hon var en "fin flicka".
   Allt detta, om klass och kön, om fördomar (åt alla håll) och om ett samhälle som snurrar i otakt, lyckas Mina få med. Starkt.

söndag 28 augusti 2011

Mazetti är bäst!

Ja, ja, säg emot mig om ni orkar. Jag tycker ändå att Katarina Mazettis texter är en gåva till läsarna.
Romanerna Grabben i graven bredvid och Tarzans tårar, de är bara för bra.
   Men hennes kåserier går inte av för hackor heller.
   Jag tog mig några smakbitar för att pigga upp humöret, boken heter "Mazettis blandning". Och innan jag hunnit säga björnbärssylt så hade jag läst 30 sidor. Hon är sån, lockar in läsaren på glada dåligheter.
   Förstås måste jag citera ur kapitlet På löpet. För det vet väl aklla att löpsedeln - ofta - ljuger. Eller tar sig friheter med sanningen.
    Som Aftonblats löp"Sanningen om Silvias alkoholism. ah, tänker läsarna. Nu ska det bli avslöja av och så köper man en tidning. Och sanningen - ja det var att silvia inte är, har varit eller tänkler bli alkis.
   Ett annt löp hon citerar, från samma tidning: Paula Nielsen naken på nattklubb! Varning för fuskskinkor!
   Naturligtvis tror man att arma Nielsen har tappat en fuskskinka eller två.
   Det har hon inte. Skinkorna är julskinkor som är fuskiga...
      Så missa inte Mazettis blandning. det finns både beska och syliga bitar i den.

lördag 27 augusti 2011

Om alla instrument

"Drillar & draköron" - det är en ovanlig titel på en ovanlig bok.
   Lennar Hellsing står för de kluriga texterna och Ane Gustavsson för bild och layout. Och jo, det är en bok som riktar sig till unga barn som är vetgiriga.
   Med boken följer en cd-skiva där Göteborgs Symfoniker framför klassiska stycken av kända kompositörer som Mozart, Beethoven, Debussy och Alfvén. Då kan man lyssna på alla de instrument man läst om. Altfiolen som vaggvisviskar, basen som kanske är en björn och flöjten som kvillrar som en spov.
   Det är pedagogiskt och underhållande. Ja faktiskt så att minsta barn kan förstå. På sista uppslaget samlas hela orkestern:
Så tystnar publiken
ett-två-tre: Knix!
Fram flyter musiken....

fredag 26 augusti 2011

Måste ord alltid vara stora?

Jag återkommer till Kajsa Ingemarsons (bilden) senaste roman, "Någonstans inom oss". En roman om en framgångsrik kvinna som tar livet av sig, för sent ångrar hon sig. Då befinner hon sig i de osynligas värld.
    Många recensenter har skrivit ner boken medan andra menar att de n blir en klassiker. Jag tror att det retar en del att författaren tagit upp två ämnen som är tabu. Dels självmord och hur det påverkar de efterlevande, dels hur bilden av den perfekta moderna kvinnan krackelerar framför läsarens ögon. Kvar blir en vanlig människa som gjort allt för att behålla fasaden. Alltför många människor lever så idag men ingen, absolut ingen, vill kännas vid det som Ibsen kallade livslögnen.¨
   För min del tycker jag att Ingemarson är modig som vågar sätta tänderna i ett så komplicerat ämne - och hon gör det bra.
  Visst, en del recensenter tycker att spåket är för vardagligt och torftig och efterlyser ett "språk för sorgen". Den recensenten har ingen egen erfarenhet av sorg för sorgen är både banal, trivial och vardaglig. Det finns inget pompöst Sorgens Språk för att uttrycka De Stora Känslorna. En tramstanke helt enkelt.
   Så jag rekommenderar Ingemarssons roman, bland annat för att den har fin Stockholmskänsla och för att hon vågar sig på att skissera ett livet efter detta - på ett högst personligt vis.
  Såg på en av tidningens kommentartrådar att någon ondgjorde sig över att "tidningens kulturredaktör" inte träffat afganska kvinnor och börjat tänka stora tankar. Men jag lämnar De Stora Tankarna tills jag är tillbaka på jobb på måndag efter att ha avnjutit två sköna semesterveckor. Även De Stora tankarna - om de finns - har haft ledigt. De hälsar att de mår bra av det.

torsdag 25 augusti 2011

Höstens vemodstid

Tidigare i år lämnade Bo Carpelan sitt jordiska författarliv och nu ges hans sita roman ut postumt - "Blad ur höstens arkiv" heter den, passande nog.
   För det är en bok om åldrande och avslut. Tomas Skarfelt, bokens huvudperson, tillbringar några höstveckor på sommarstället Udda. han umgås med sin åldriga mor och funderar över sitt liv. Så mycket händer inte i den här romanen, ytligt sett. Det är under ytan det bubblar och väser av tankar om vad som varit och farit.
   Språkligt sett är Carpelan, som alltid, suverän.
   Som den här lilla beskrivningen:
  "Kom ord, samla er för ert eviga liv, här på papperet! Förirra er inte mrd vindarna som oordnade håller till där ute. Genom fönsterspringan hörs de knotiga slagen av svanparet som tar sats upp mot himlen, som om de flydde för sina liv."

onsdag 24 augusti 2011

Kul om hjärnskrynklare!

"Själen schamaner" heter Nils Uddenbergs senaste bok.
    Han började sitt yrkesliv som psykiater, hans fru har samma yrke och båda hans föräldrar var "hjärnskrynklare", så han vet vad han skriver om. Själv hoppade han av "skrynklandet" för att i stället ägna sig åt vetenskaps- och utvecklingshistoria, ett område där han gett ut många prisade böcker.
   I den här boken skriver han om olika aspekter på psykiatri. Om vetenskap och språk, om drömmar och om själens anatomi. Han lägger också själva ämnet psykiatri på obduktionsbordet och synar de olika teorierna med kritisk distans. Man känner sig faktiskt upplyst efter den analysen, många tror ju att psykiatri är frälsning och förklaring och glömmer att det är högst mänskliga konstruktioner som följer tidsandan som vilket mode som helst - så tack för det Nils Uddenberg.
   Och så kommenterar han bokens titel, menar att demn kanske är provocerande. En schaman är ju en folklig botare utan förankring i vetenskap. Men "personligen har jag stor respekt för schamaner, all läkekonst bör ha ett inslag av schamanism. Jag har själv under 15 år varit en själens schaman - och jag skäms inte för det" skriver han.
   Läs mer själva om ni är det minsta intresserade av ämnet.

tisdag 23 augusti 2011

I teaterns grymma värld

Det är alltid roligt att läsa debutanter. Den första boken betyder så mycket!
   Sara Jungersten, med österbottniska rötter, gör nu en stilsäker debut med romanen "Wannabe". Handlingen är förlagd till teaterns värld och den unga tjejen Tove som så gärna vill bli skådespelerska. Hon är med i en musikal på Wasa teater och hon drömmer stora drömmar om framgång.
   Men räcker talang och utstrålning till? Styrs inte teaterns värld - också - av osynliga men starka koder som bestämmer vilka som "får" lyckas.
   Tove lever hårt, hon festar och flirtar, svärmar för en stjärna och gör allt för att dra blickarna till sig. Men räcker det....
   Jungersten har på kornet fångat drömmen om att bli stjärna, bli någon, även om villkoren är tuffa för en wannabe som Tove.
   Den här författaren är ingen wannabe, hon kan verkligen skriva!

måndag 22 augusti 2011

Religioners kraft

Jag läser just nu en nyutkommen bok som heter Antikens religioner. Den är skriven av två norska religionsvetare, Ingvild Saelid Gilhus och Einar Thomassen och den är riktigt bra.
   För trots att dagens "ateister" anser att all religion är av ondo så har de fel. Men ALLT kan brukas felaktigt - naturligtvis även religion.
   Jag tycker att religion ger djupdimension åt tillvaron och leder till större visdom. Även om man kan ta avstånd för religiösa uttryck - som offer - så måste man se dem i sitt sammanhang. Och tänk så mycket fattigare vår litteratur skulle vara utan de religiösa liknelserna och referenserna till antika gudar.
   I den här boken, på knappt 300 sidor, får man veta elementärfakta om babyloniers, egypiers, grekers och romares religioner och även om andra minde folks. Tyngdpunkten ligger på länderna runt Medelhavet.
   Bokens illustrationer är väl valda.

söndag 21 augusti 2011

Supertanter ??

Budskapen är minsann många.
   På en del håll höjs "tanten" till skyarna, unga kvinnor vill vara tanter i tantiga kläder och med tantiga vanor. Å andra sidan, i tanternas eget magazin M så kämpar man emot tantighet och uppmana människor att vara så gamla de känner sig. Forever young kanske...
   Och så har jag läst Elin Eks bok "Supertanten" som ger recept på kakor, sylt o0ch husmanskost, serien Supertanten och en massa om tantighetens koder. Vill man kan man göra ett tantquiz och få veta hur hög tantfaktor man har.
   Jag vet inte. Jag känner mig kluven. Visst hör väl jag till generation tant men inte tänker jag lägga mig till med någon tantstyling.
   Jag har ju alltid lagat mat från grunden, sytt och stickat och tagit vara på rester. Det är ju ett sätt att leva, att inte slösa med resurserna. Det finns många som lever så utan att vara tanter.
   Så jag tänker vara så trendig att jag struntar i trenden - fast jag vet att den finns.

lördag 20 augusti 2011

Och katten Bonus mår bra

Vi har hälsat på hemma hos fotogtafen Inga-Britt Wiktorssson i Hammarland. Under många år var hon och jag arbetskamrater och gjorde många reportage tillsammans. Kärleken till katt (och hund) delar vi.
    Nu är Inga-Britt pensionär och har massor av tid för sin katt Bonus, en korsning av birma och British blue, en fantastiskt fin kattherre som bevakar sitt revir noga. Inga-Britt berättade om att han skrämt bort en mycket större katt från sitt revir, en massa gulvita pålstussar skvallarade om det.Han är en katt med stark integritet men han gick nådigt med på att umgås enligt principen "don't speak til you are spoken to".
   Vill man läsa mer om Bonus - och det vill väl alla, ska man skaffa Inga-Britts fotobok "Bonus - min katt, min skatt" med otroligt fina bilder. Den finns i åländsk bokhandel, förstås, eller så kan man beställa den direkt från fotografen: inga-britt.wiktorsson@aland.net
   En del av intäkterna från boken går åt till att hjäpa barn i Thailand - för det har Bonus bestämt.

fredag 19 augusti 2011

En farlig kvinna?

För något år sedan talade man mycket om sekten i Knutby och om den mystiska Kristi brud.
Men inget är nytt under solen.
   I Finland fanns vid 1900-talets början en karismatisk predikant vid namn Maria Åkerblom. Hon samlade många anhängare, speciellt i  Österbotten, och människor lockades att lämna sina vanliga liv för att följa Maria.
   Om denna kvinna har f d biskopen och kulturministern Gustav Björkstrand skrivit en biografi: Maria Åkerblom - sändebudet med makt över liv och död. Han har tidigare doktorerat på just ämnet Åkerblomrörelsen.
   Maria Å var inte bara predikant som talade så att folk förstod. Hon satt också fängslad under många år, fram till 1933, för brott som bedrägeri, stöld, misshandel och morförsök. Även sedan hon börjat "på ny kula" ägnade hon sig med liv och lust åt ohederliga affärer och hon dog 1981. I boken träder bilden av en kall och slipad kvinna fram, en manipulatör som kunde domptera människor.
   Obehaglig läsning bitvis, men nyttig. Det är inte alltid lätt att känna igen en skicklig mainpulatör, som Maria.

onsdag 17 augusti 2011

Nja för Nesser

Nu har jag läst ut Håkan Nessers senaste, "Himmel över London" och jag är inte så förtjust.
Det är en roman om en en roman, en roman om tiden och vad den gör med oss.
   Och bitvis är den lysande och underhållande, det är helheten det är fel på.
   Jag gillar inte att författaren skriver mig på näsan hur jag ska läsa och tolka. Behöver författaren göra det så vet han att nåt är fel, och det tror jag Nesser känt på sig. Han försöker få in alltför mycket på för liten plats.
   Visst ska man tolerera att författare leker med genren, i Nessers fall med thrillern. Men författaren måste bestämm sig för vad han/hon skriver, annars blir det jobbigt föe läsaren.
   Den här romanen är som en säck full med ålar som slingrar åt alla håll. Jag gillar inte upplägget men givetvis står det alla fritt att ha åsikter om romanen.
   Hoppas ni kommenterar Nesser!

tisdag 16 augusti 2011

Sjögrens tidlösheter

Lennar Sjögren bor på Öland, granne med hav och den stora himmelen.
Hans senaste diktsamling heter "Den stora munnen" och är man bara det allra minsta intresserad av poesi ska man läsa den. Nu.
Den här dikten om moln ur den samlingen får ni av mig idag:

När intet annat återstår
återstår molnen
de försvinner och i försvinnandet
har de sin återkomst

de tycks sakna alla förutsättningar för ett stabilt liv
men när det mesta av sten byggt försvunnit
är de kvar
och återtar sin skiftande form
som om ingenting hänt

de avvaktar tills kvällen kommer
och låter de drömmar stiga fram
som ännu inte har något namn

måndag 15 augusti 2011

Läsfest väntar

Nu mer än duggar det med höstens böcker. Fick idag en bok jag verkligen ska njuta av att läsa, Marie Hermansons "Himmelsdalen".
   Marie är en superbra men tyvärr lite förbisedd författare från Sveriges västliga kust (det ÄR lättare att bli berömd och tv-soffad om man bor i Stockholm!) Jag har läst någtra av hennes tidigare romaner och hon håller läsaren i ett järngrepp. Ta Musselstranden, Värddjuret eller Mannen under trappan.
   Har ni INTE läst dem så har ni en massa att se fram emot.
   Den här romenen handlar om tvillingar som byter plats med varandra, Daniel byter plats med Max på ett "hälsohem" någonstans i Schweiz. Men, som alltid hos Marie H, är ingenting så enkelt som det ser ut att vara. I idylliska dalar sker saker vi inte vill kännas vid.
   Åh vad jag väntar på att bli uppskrämd och berikad!

söndag 14 augusti 2011

En europeisk klassiker

Jo, jag vet. Rubriken låter tråkig. Är det nån som bryr sig om klassiker?
Jag hoppas det, annars är det synd om läsarna.
   Italo Calvino (1923-85) är en riktig klassiker. Född på Kuba men bosatt i Italien, San Remo, hela livet. En allvarlig humanist, en författare som gillade att utforska formerna och expoerinmentera. På 50-talet skrev han tre romaner i en svit hab kallade "I nostri antenari"/Våra förfäder.
   De tre romanerna har nu getts ut i pocket hos Bonniers. Tidigare hade jag bara läst mittromaen - Klätterbaronen. Om en adelsman som i protest klättrar upp i ett träd och lever sitt liv där.
De två andra heter Den tudelade visconten och Den obefintlige riddaren.
   Drygt 570 sidor god berättarkonst för några euron.
   Det kan det väl vara värt, att vara europé med del i europeiska tankar och historia.

lördag 13 augusti 2011

Bang är alltid bäst

Det finns en dansk ölreklam som undrar när en Tuborg smakar bäst. Svaret är "hvergang".
   Detsamma kan sägas om journalisten Barbro Alving, hon är bäst hvergang.
   Jag har nu läst om hennes reportage från Berlinolympiaden och de är mästerliga. Inte en rynka har texterna fått, det är här och nu som gäller.
   Texterna finns samlade i "Dagbok från Berlinolymiaden" som Atlantis gav ut 2008.
Bang, som hon kallade sig, ser mycket mer än idrott i Berlin. Hon går långa sträckor, talar med valiga tyskar och försöker få en uppfattning om vad de tycker. De allra flesta är stolta, över Berlin och OS och nog över Führern.
   Här är en ögonblicksbild från 9 augusti -36: Redan klockan 14.46 går rikskanslersstandaret till väders och Adolf Hitler täder in, ombrusad av ett minutslångt jubel.....
   En annan dag noterar hon att Hitler kan skratta, när det går bra för tyska tävlande. "Och sannerligen lyfter sig inte de världshistoriska mustascherna en dryg centimeter....
   Bang var inte den som lät sig imponeras.

fredag 12 augusti 2011

Lottes trädgård

Fredag, slut på arbetsveckan och slut på en hektisk arbetsmånad med många uppdrag. Nu väntar 14 lediga dar.
   Det tänker jag fira.
   Så jag köpte superdyra tidningen Trädgårdsliv, tryckt på matt papper och med en sååå  nedtonad lyxig profil.  
   Varför?
   Jo för där finns en intervju med en av mina favoritträdgårsmänniskor, Lotte Möller i Lund. Tidningen har fått komma in i hennes privata trädgård och hon delar med sig av sina tankar om liv och trädgår.
    Det ska jag njutläsa.
    Och tänk viken lyx - jag slipper att gå på kultunatt och 150 begivenheter till. Jag är ledig! Inte vilda hästar skulle få mig att trängas med begivenhetspubliken.
   Kvällen är ledig - och den är min!

torsdag 11 augusti 2011

På andra sidan

Kajsa Ingemarssons nya roman "Någonstans inom oss" är olik hennes tidigare romaner. Det här är en roman om ett allvarligt ämne, om liv, död och vad som kommer sen.
   Romanen har redan blivit "sågad" av några finrecensenter och det var väl väntat. För om en populär författare vågar släppa in luggslitna änglar i en intrig, då är det banalitetsvarning. Ska bli kul att se hur recensenterna behandlar Majgull Axelssons änglar, det finns ett sådant inslag i hennes senaste roman "Moderpassion". Men hon är "seriös" så det kanske går för sig.
   Nå, dettta är en roman om Rebecka, en ung och framgångsrik kvinna som bestämmer sig för att ta livet av sig genom att hopp från Fjällgatans brant. I själva hoppögonblicket ångrar hon sig, men det är för sent. Från sin hinsidesposition får hon följa hur livet går vidare utan henne och hur hon tvingas se sig själv med andras ögon.
   Visst har romanen vissa svagheter, som upprepningar, men det är ingen dålig roman. Jag tror att den får många läsare och det är bra för den sätter igång tankar.

onsdag 10 augusti 2011

Bakom Kennedyfasaderna

Jo då, visst vet väl "alla" att bröderna Kennedy hade stor aptit på kvinnor och att Jackie och John mest upprätthöll en snygg fasad och levde sina liv på skilda håll och med de kärlekar de hittade längs vägen.
Men att Jackie under fem år hade en passionerad kärlekshistoria med svågern Bobby och att han troligen var hennes livs stora kärlek det visste inte jag.
   Författaren C. David Heymann har ägnat närmare tjugo år åt att gå igenom dokument och minnesbilder från de fyra år på 1960-talet då Bobby och Jackie upplevde sin passionerade kärlekshistoria och han har skrivit biografioer over Jaxckie och Bobby. Men materialet han nu avslöjar i "Bobby och Jackie" är nog, även med Kennedy-mått mätt, sensationellt.
   Sägas bör också att många helgonglorior krossas i boken. Inte minst Jackie-bilden justeras åt det mer verklighetstrogna hållet - en shopaholic med omätlig  girighet, samtidigt en kvinna med stark fingertoppskänsla för det politiska spelet. Inte för att boken är speciellt skandalinriktad, författaren har bara lagt alla bitar om familjen i ett nytt mönster.
   Hur var det Flaubert skrev? Någonting i stil med att "man ska inte ta på helgonbilder, förgyllningen fastnar på fingrarna".

tisdag 9 augusti 2011

I hjärtespalterna

Jag har haft några roliga timmar i Gullan Skölds sällskap. Hon har nämligen skrivit en bok om veckotidningarnas hjärtespalter från 1940-tal till nutid. Några utvikningar gör hon till den brittiska pressen också. "Ett rum för råd och tröst" heter boken med kitchigt omslag.
    Och oj vad man känner igen frågorna. Allt om när man ska "ge sig" åt honom till dagens frågor om sex för husfridens skull. Kvinnornas attityder har utvecklats, jo. Men inte alls så mycket som man tror.
Boken är illustrerad med samtida illustrationer- Abecita och Graciette hette korsetterna som skulle ge de rätta linjerna. Och i cigarettannonserna är det förstås en kvinna som fresta - Evas synd och så vidare...
   Ett svar jag råskrattade åt var det här  Arlene har problem med svärmor. Hennes man är mer fäst vid mamma än vid frun. Ifall han skulle tvingas välja viken han skulle rädda från drunkning har han sagt: Mamma.
      Så stackars Arlene frågar: Vad ska jag göra? Svaret är kort och burdust: Lär dig simma!

måndag 8 augusti 2011

I Navajo-land

Det sägs att pojkar är förtjusta i indianböcker. Eller åtminstone var det en gång i tiden.
   Jag måste bekänna att jag är väldigt förtjust i Tony Hillermans berättelser från Navajo-land i USAs sydvästra hörn. Hillerman var "vit man" men han skrev så bra om navajos att han blev hedersmedlem i stammen.Bilden här  är en sandmålning som visar navajos skapelseberättelse.
    Ett tiotal av hans böcker om navajos finns på svenska, Två som är riktigt bra är "Talande guden" och "Tidstjuven".
   Hillerman skriver en form av etnodeckare med poliserna Leaphorn och Chee, som kommer diverse underligheter på spåren. Det kan vara stölder från olovliga utgrävningar, brott mot lagen om att låta fädrens ben vila och brott som bryter mot navajos urgamla föreställningar om naturens harmoni.
Sällan har jag lärt mig så mycket om en liten kultur som genom att läsa Hillerman.
   Det ledde till att jag skaffade en 400-sidig atlas över American Nativ Tribes...
   Så kan det gå - men det är väldigt trevligt.
   Hillerman finns inte att köpa i bokhandel men kan nog lånas på bibliotek.

söndag 7 augusti 2011

Det kalla landet

Äntligen kom regnet. Fast det är för sent, träd och buskar har redan börjat bli höstgula.
 Ja ja, snart är det mitten av augusti och sommaren sjunger på sista versen.
  Jag har fått Inger Frimanssons senaste deckare för recension, "Det kalla landet". Tycker Inger F är lite av en nordisk Ruth Rendell, hon vet precis vilka fasor som finns under vardagens yta. Den här boken handlar om hämd och voodo. Verkar ovande.
     Men så  läste jag recensionen av boken, en kritiker jag gillar sågade den helt. Skulle kunna vara skolexempel på en skrivarkurs över hur man inte bygger intriger tyckte hon
    Jaha, nu måste jag läsa för att se om den är sååå dålig. Man måste ju ha en egen åsikt.
Och det förargar mig att huvudstadskritiker alltid får sina recensionsex så tidigt. Vi här i utkanten får nöja  oss med sen leverans, ibland med inget alls.
  Därför går det inte att undvika att man ser vad andra tycker och det är egentligen ett otyg.

lördag 6 augusti 2011

Levade landskap

Jag hoppas ni gillar Maja Hagerman - fär det gör jag.
   Hennes femte bok heter "Försvunnen värld", en vacker och faktaspäckad bok om livet i Uppland, från de första inbyggarna i det skärgårslandskap Uppland var då, 5000 f Kr, ända till stormännens Uppland och högarna vid Gamla Uppsala.Fina kartor visr hur land steg ur havet och hur gamla vattenleder blev till landsvägar.
    Hagerman har haft i uppdrag att följa Sveriges största utgrävning som gjordes när E4:an fick sin nya sträckning norrut, 80 kilometer ny väg byggdes. Och vägen drogs genom ett fornminnestätt område. Men istället för att sätta stämpeln "förbjudet att röra" på området så satte man ett 100-tal arkeologer i arbete. Och det är upseendeväckande mycket man lär sig på kuppen.
   Det här är en riktig önskebok för alla med intresse för historia, landskap och arkeologi, läs den!

fredag 5 augusti 2011

Livet framför sig?

Så här en trött fredagskväll vill jag lyfta fram Emil Ajars succéroman från 1975 -  "Med livet framför sig". En rolig, sorglig och underfundig berättelse om pojken Momo som växer upp hos en åldrande prostituerad - Madame Rosa -  i Paris. Av henne lär han sig allt han behöver för att växa upp i en storstadsdjungel.
   Det märkliga med romanen, som fick Goncourt-priset, är att den är skriven av Romain Gary, en uppburen äldre fransk/polsk författare som vunnit många priser.
   Med den här romanen lurade han hela det franska litteraturetablissemanget som gick på historien om en ung skygg författare.
   När sanningen om Ajars identitet avslöjades sköt han sig.
   En stilenlig sorti.
   Och en jäkligt bra roman.

torsdag 4 augusti 2011

Nessers nya kom

Nu har jag ett riktigt trevligt problem - jag har två nya böcker och båda vill jag läsa med en gång.
Den ena boken är Håkan Nessers nya, "Himmel över London", den andra är romanen "Hundpojen". Det här är början på höstens bokflod, mmmm..... Det kommer mer, mycket mer snart.
   Jag har bara börjat läsa Nesser och han har ett sätt att fånga in läsarna. Man vill veta. Som varför berättelsens "jag" inte vill bli påmind om sitt tillstånd. Och varför man hamnar i London, nå det lär ge sig. Nesser blir en allt mer raffinerad berättare, jag gillade skarpt hans Barbarotti-svit med snuten som har ett förhållande till Gud.
   Jag har sett att den här boken gått som följetong i Dagens Nyheter. Men jag aktar mig för uppstyckade berättelser. Jag vill själv bestämma när jag slutar läsa.

onsdag 3 augusti 2011

Om Arjas möte

Sitter här och har just läst slut på Arja Saijonmaas självbiografiska bok "En ung naken kvinna - mötet med Mikis" som Piratförlaget ger ut.
   Jag är både förtjust  - och inte. Det är intressant för att jag och syrran var där i Studenthuset i Helsingfors den där höstkvällen 1972  när Mikis Theodorakis dök upp - och bjöd Arja att följa med på hans världsturné. Det var en magisk afton.
   Arja berättar med distans och självironi om hur hon försökte smälta in i kretsen av exilgreker i Paris, om repetitioner och turnéer. Och om Arjas osäkerhet och komplex, hon hade ju varken franska eller grekiska språket att luta sig mot.
   Det finns ganska stora hopp i skildringen. Mitten av 70-talet, när hon spelade in Theodorakis på svenska nämns inte alls. Däremot återföreningen många år senare.
   Och nej, de hade ingen romans - även om viljan nog fanns.
   Intressanta utvikningar i musikens värld men Arjas skugga faller över boken.
  Och OK, det är ju hennes bok..

tisdag 2 augusti 2011

En dansk sjöroman

Vet inte om ni läste danske Carsten Jensens stora sjöroman "Vi, de drunknade" när den kom för några år sedan.
   Om inte, så läs den nu för den finns i pocket. En härlig berättelse på drygt 700 sidor om den lilla danska kuststaden Marstal och om allt det sjöfolk som passerat genom staden under ett sekel.
   Romanen börjar runt år 1830 och går hundra år framåt i tiden.
   En släktkrönika och en sjöroman. Jag tänkte på Ulla-Lena Lundbergs sjöfartstrilogi när jag läste Jensen. Samma språklig spänst, samma sinne för den talande detaljen.
   Lyckans ostar om ni har den här romanen kvar!

måndag 1 augusti 2011

Tio litterära hundar

En lättsam bok att ta till när man bara vill ha bra historier berättade är "Tio hundar och en katt". Bromberg gav ut boken och nu finns den som pocket.
   Här berättar till exempel  Kerstin Ekman, Sture Linnér, Håkan Nesser, Björn Ranelid och Yrsa Stenius om sina hundar.
   Och Göran Hägg har, listigt som vanligt, smugit in katten Josef i sällskapet. Ombyte förnöjer.
Och visst ligger det mycket i talesätytet att hundar har herrar medan katter har tjänstefolk.
   Det finns berättelser att skratta åt och berättelser som berör. För hur man än vänder sig, djur berör oss på djupet. Om det sen är hund eller katt - eller båda.