Min blogglista

lördag 30 april 2011

Många historier

HU! En sån huttrigt iskall valborsmässoafton! Tur att man kan tända en brasa. i kakelugnen.
En nyutkommen bok som gör mig sällskap är Bengt Ahlfors nyutkomna "Om jag var präst och andra historier".
   Välskrivet och underfållande, en vass humor som spelar över dumhetersom en snabb solkatt.
   Texterna är som miniessäer, funderingar kring smått och stort som debatterats. Och förstås finns här många kopplingar till teater, Ahlfors är ju lika mycket teaterman som författare.
   Han tycker, möjligen inte helt politiskt korrekt, att okvädingsordet "hora" inte är att betrakta som sexuellt trakasseri. Är det bättre att kallas schizo, dåre eller tönt? undrar han.
   Och menar att orden, även de värdeladdae och fula, som finlandssvenskan "vittu" förlorat all laddning och fungerar som ett slappt utfyllnadsord.
   Så kan det också gå med fula ord, påpekar författaren.

fredag 29 april 2011

Maria Langs Nora

Jag läste en artiker om Maria Lang, som var Dagmar Langes (bilden) alias när hon skrev deckare. Artikeln handlade om Maria Lang som miljöskildrare, Bergslagen är ju hennes plats på jorden och hon är en mycket stark småstadsskildrare.Böckernas Skoga är verklighetens Nora.Och som vi alla vet så är småstäder inte per automatik idyllens hemvist på jorden. Det finns mycket som bubblar och pyr bakom de vackra fasaderna.
   Jag fick ett akut sug efter Maria Lang och som tur är har jag många av hennes böcker i hyllor i vårt förvaringsrum. På måfå valde jag "Arvet efter Alberta", tryckt 1977. Jag kan inte komma ihåg att jag läst den - så jag gör det nu.
   Kom 70 sidor in i boken i går kväll och den artar sig, må jag säga.
Här finns redan kommissarie Christer Wijks skönsjungande fru Camilla på plats liksom den sävliga polisen Erk Berggren. Jag ser fram emot att läsa den klar riktigt snart.
   Och visst, det finns många recensionsböcker jag borde läsa. Och jag gör det också.
   Men ibland måste man få lyda sina impulser och lustläsa.
   Det är det jag gör nu.

torsdag 28 april 2011

Essäer med substans

Jag faller alltid för böcker som det står "essäer" på.
   Det är någonting med formen som tilltalar. Friheten i stilen, möjligheten att fritt behandla stora och små ämnen.
   Så klart föll jag för Peter Handbergs senaste bok, "Den nedkopplade himlen". Temat är litteratur, i vid bemärkelse. Alla från Astrid Lindgren och Tove Jansson till Bellman, Kafka och canetti får plats här. Det europeiska och det nordiska, det idylliska och det mordiska möts på bokens drygt 300 sidor.
   Jag tycker mycket om hans essä om Bellman där han klart kan urskilja Bellmans klientel i folklivet kring Skanstull. De söliga täckjackorna, den stora törsten - nej, Bellman är inte långt borta.
   De här essäerna kräver en del av läsarna. Nyfikenhet till exempel och lust att utforska tidigare okända domäner. Ger man sig bara tid så blir man rikt belönad.

onsdag 27 april 2011

Vampyrer i helfigur

Den första populärhistoriska boken om vampyrer har nu kommit ut. "Vampyrernas historia" av Katarina Harrison Lindbergh (jo, hon är gift med historieprofessorn Dick Harrison). Det var maken som tyckte att hon skulle skriva boken och nu är det gjort.
   Förstås kan man undra om det går att skriva historia om något som inte finns, som vampyrer.
Men det går alldeles utmärkt, det finns hur många vampyrberättelser som helst i historia och folklore.
Bockstensamannen, han som finns i Varbergs museum, är begravd som en vampyr precis som den ryslige Taksteinar på Gotland. Även Ötzi, den istida jägaren, hade fästs i marken med en påle. Så som man gör mev vampyrer så att de inte kan gå igen.
   Så nog har vampyrerna en historia som sträcker sig långt bakåt i tiden. Ocgh de gamla vampyrerna är inte så där glamorösa som i Trur Blood, långt därifrån.
   Om inte kvällarna var så ljusa så kunde jag bli rädd på riktigt för dessa varelser.

tisdag 26 april 2011

Talar för tacksamhet

Författaren och terapeuten Patricia Tudor-Sandahl har, tillsammans med fotografen Tore Hagman skrivit en mycket viktig liten bok. "Tusen skäl att vara tacksam" heter den och det hon skriver är mycket tänkvärt.
Om hur vi moderna och bortskämda människor glömmer tacksamhetens dygd. Att vi får vara friska, har mat för dagen och lever i fred är så självklart att vi glömmer att tacka.
   Först när någonting av detta tas ifrån oss märker vi vad det betydde.
   "Det måste vara möjligt att uppleva både tacksamhet och glädje för det man har, utan att förlora sin medkänskla eller förneka sin del i ansvaret för hur illa det är ställt i större delen av världen på grund av vår glupskhet och vårt slöseri med resurser" skriver Patrica och varnar oss för den punkt då njutningen blir till glupskhet.
   "Tacksamhet är som en ficklampa. Tänder man den på en mörk plats får man syn på sådant som alltid funnits dä'r men som varit dolt för en själv" påpekar hon.
   Jag håller med, de stora förbättringarna börjar med de små handlingarna, dem vi alla orkar med.

måndag 25 april 2011

Vårens framfart


I kväll vill jag bara säga - tack för att våren kommer igen. Underbart att kunna vara ute och njuta av ljusa kvällar - gör det ni med!
Och så kan man alltid läsa Elmer Diktonius. Så här skriver han:
Vårens framfart
kan intet hindra!

Så är det - årtidernas gång kan ingen hindra.
Bilden här togs av min naturströvande man.

söndag 24 april 2011

Annan bild av påsken

Av en ren slump tog jag fram en av Simon Scarrows äventyrsromaner - The Eagle in the Sand - med handlingen förlagt till Romarriket och första århundradet e Kr. I centrum två vänner, båda legionärer. Cato, ung och alltid grubblande, och Macro med många tjänsteår och en handlinngens man. Nu har de skickats till Judeen för att ta reda på vem Bannus, som leder ett uppror mot Rom är. I ökenfästningen Bashir hamnar de i ett getingbo av hat och intriger.
   Men det bästa med Scarrow är inte hans intrig, som alltid är full av handling. Nej det bästa är att han förmår göra historien levande, får åtminstone mig att se påskens händelser i ett lite annat ljus. För romarna var Jesus en av många rebeller, en Messias som trodde sig vara utvald. I den här romanen, där handlingen utspelas runt år 60, är det många som vill vara Messias och kasta ut romarna.
   En del av Scarrows böcker finns översatta till svenska, mren inte den här. Inte än.
   Men jag tycker att den är tämligen lättläst på engelska, vissa facktermer måste man lära sig så klart. Men det gör väl ingenting.

lördag 23 april 2011

Vi är igenom!

Vad skriver man en vacker vårdag som den här?
En hylling till våren, förstås.
Jag lånar orden av Lars Huldén ur samlingen Psalmer för trolösa kristna. Där finns den här lovsången till våren - detta är en bit av den:

Hej då, vinter, mörk och lång.
Vi är igenom än en gång.
Som mörka tunga vinterplagg
häng undan avund, oro, agg
all hjärtat till förfång.
Vi är igenom än en gång.

Och så tittar jag på stjärnmagnolian där de ludna knopparna blir större för var dag som går.
Snart ser den ut som på bilden här.

Glad påsk allihopa - kända och okända läsare!

fredag 22 april 2011

Dagar för utfärd

Idag har det varit en dag när man mycket väl skulle kunna ge sig av på utfärd, för några timmar eller för hela dagen. Fast kvällarna i april är kyliga, det ska man tänka på.
   Jag ska bara helt kort tips om en bra utfärdsbok, och den är minst lika rolig att läsa tillsammans med barn långt före man packar ihop sig för utfärd. Det är "Mumins naturbok" av Sami Maila, byggd på Tove Janssons böcker så klart och med hennes illustrationer.
   Snusmumriken, som är urbilden för det fria livet i naturen har många bra tips.
   Man kan läsa om djur och växter, hur man hittar en bra lägerplats, tips för fiske och allt möjligt. Skrivet i lättsam ton - utfärde ska ju vara ett nöje, inte någonting pliktskyldigt.
   Längst bak finns många bra recept på mat för utfärder - går lika bra att avnjuta hemma vid köksbordet förstås.
   Ut och spana efter Snusmumrikens vårmelodi nu! Den kan höras var som helst.

torsdag 21 april 2011

Jean Auels finska rötter

Det finns en ny månadstidskrift som heter Your Life - och jo, den vänder sig till en svensk publik fast det är väldigt mycket engelska i vinjetter till exempel. Tramsigt, men om man bortser från det, så är innehållet hyfsat. I aprilnumret finns flera bra författarintervjur. Carina Rydberg är en och Jean M Auel, hon med Grottbjörnens folk, en annan.
   Auel (bilden) är aktuell med sista delen av den stora romanserien om Ayla och Jondalar, De målade grottornas dal har kommit på svenska. Nu är den 75-åriga författaren från Portland i Oregon ute på PR-turné. Hon har intevjuats i Sverige och avslöjar att hon har helfinska rötter, både mor- och farföräldrar är utvandrade från Finland. "Men jag är till 100 procent amerikan!" säger hon.
   Ett faktum för sannfinländare att begrunda, man behöver inte vara så totalt bunden av sina etniska rötter.
   Auel är ett fenomen i sig, hon började skriva efter 40 och efter att ha fött och uppfostrat fem barn. Och hon hade bara tänkt skriva en novell, egentligen. Men det blev sex tegelstenar till romaner i stället, hennes böcker har spritts i 45 miljoner (!) exemplar och är översatta till ett 20-tal språk.
    Jag vet inte än om jag ska ge mig i kast med hennes senaste, det är så länge sen jag läste ett par av de tidigare. Risken finns att man blir besviken.
   En del säger att det är "tantsnusk på stenåldersvis" medan boken faktiskt fått en drös recensioner på kultursidorna i vår.
   Berätta gärna vad ni har för förhållande till Ayla och de andra!

onsdag 20 april 2011

Maktens mäktiga borgar

Slott och borgar med rötter i tidig medeltid fascinerar och i Sverige-Finlad var borgarna viktiga maktcentra för kungens betrodda män.
   Om borgarnas historia skriver Martin Hansson, som är docent i historisk arkeologi och basar över Smålands museum i Växsjö. "Medeltida borgar - maktens hus i Norden" heter hans nyutkomna bok och den är mycket intressant och läsvärd. I helgen ska jag djupdyka i boken - om vädret tillåter.
   För under de senaste tjugo åren har synen på borgarna att förändrats,. Nuförtiden studerar man inte bara borgens militära funktionen utan även hur borgar fungerade i det omkringliggande landskapet och vilken roll de spelade i  samhället från slutet av vikingatiden till Vasatiden i början.
   I boken sammanfattas de senaste upptäckterna och författaren berättar också om borgarnas många olika funktioner, varför de byggdes och vilka som bodde och verkade där.
   Borgen var också ett administrativt centrum, en handelsplats eller ett residens. Utöver de kungliga borgarna berättar Martin Hansson även om stormännens många befästningar runt om i Norden och om de befästa klostren samt kyrkans borgar. Gemensamt för alla dessa är att det var här som herraväldet huserade. Medeltidens borgar var maktens boningar.
   Av de finländska borgarna är Åbo slott, biskopsborgen i Kustö, Olofsborg, Tavstehus, Viborg och Korsholm med. Kastelholm finns inte med i den här framställningen, tyvärr.

tisdag 19 april 2011

Kokar gift i mikron...

Jag upptäckte författaren Elsie Johansson (bilden) ganska sent.
Men sen har jag läst allt av henne.Det finns så mycket att känna igen i böckerna om Nancy. Visst skiljer det i tid, men den som växt upp i "enkla förhållanden" (en fin omskrivning för fattigdom) känner igen sig i Nancy och hennes väg bort.
Nu i vår fyller Elsie 80, precis som Tomas Tranströmer,och förlaget ger ut ett urval av hennes dikter och reflexioner. "Då nu är jag" heter den.
Och som jag har skrattat åt vissa av hennes formuleringar. När hon skriver om kärringar:

"Gu'signe alla satans kärringar
på jorden
Särskilt den falangen
som kokar gift
i micron
och behåller sina tänder
upp emot nitti år"

Sådan bör man bli, passa er!

Hösten 2009 har hon kastat ner raderna:
Nu ska jag skriva det argaste!
Nu ska jag skriva det vackraste.
Nu ska jag skriva det sista.
Och börja om på nytt.

Det finns massor av andra guldkorn här, bara att vaska fram dem.
Håll till godo!

måndag 18 april 2011

På 700 sidor blankt

Vartannat år kommer Elisabeth George med en ny polisroman. Alltså är det dags för en nu, "Denna dödens kropp", en bamseroman på 700 sidor blankt.
I den återför hon kommissarie Lynley tillbaka till jobbet, han har ju inte varit sig lik sedan hans fru sköts till döds på trappan till hemmet i London. Nu ska han hjälpa en kvinnlig tf chef att komma tillrätta med att leda utredninghen av en mordgåta som är minst sagt komplicerad.
En ung kvinna hittas mördad på en förfallen kyrkogård i London och hennes historia leder bakåt, till Hampshire och det lantliga livet där som inte är så idylliskt som man vill tro. Samtidigt flätas en annan berättelse in, den om hur tre slynglar till barn mördar en liten pojke, förbilden är utan tvivel den grymma historien om James Bulger.
Det blir mer och mer tydligt att George vill förstå hur brottslingar blir till, vad det är som formar dem mentalt. Temat var detsamma i "Innan döden kom".
Men jag tycker nog att George broderar ut sina berättelser väl mycket, ibland är berättelsen farligt nära att tappa styrfarten när persongalleriet bara byggs på. Hoppas att hon inte har som ambition att varje ny roman måste vara tjockare än den förra.
Men vill man ha en "påskekrim"-bok som varar hela påsken, då är den här ett bra val.

söndag 17 april 2011

Modig bergsbestigare

So Many Everests - Så många Mount Everest - är titeln på boken om en mycket ovanlig flicka - Victoria Webster.
   Tillsammans med sin mamma, Diana Webster, har hon skrivit boken om sitt liv med så många berg att bestiga.Söderströms har gett ut den på både engelska och svenska, familjen är tvåspråkig.
   Victoria har en medfödd cp-skada och hela livet har hon kämpat för att bli behandlad som normal. Redan som ung sade hon att hon skulle bli läkare - och alla försäkrade henne att det var omöjligt. Men läkare blev hon, idag är hon specialiserad på akutvård och inre medicin.
   Men som den flickan fått kämpa mot fördomar och ren dumhet!
  Och mot missriktad godhet inte minst. Folk som "bara vill väl" ska man akta sig för.
   Den här boken borde vara obligatorisk läsning för blivande lärare på alla stadier, det finns en skrämmande okunskap om handikappades kapacitet. Ofta väljer människor att bara se hindren - inte möjligheterna.
Det är en grym och upprörande bok - men den ger också hopp.Kan Victoria så kan väl också andra få försöka uppfylla sina drömmar.

lördag 16 april 2011

Marianne om Vera

Det är väldigt tyst kring finländska deckare, så tyst att man inte skulle tro att de finns.
   Kan inte begripa varför svenska förlag slutat översätta Leena Lehtolainen och Matti Joensuu, båda skriver väldigt välgenomtänkta polisromaner. Lehtolainen om Maria Kallio och Joensuu om kommissarie Harjunpää.
   Det språkområde man översätter från är ju mest det engelsk-amerikanska och visst, det finns många bra författare där, men varör glömma de nordiska.
Jag saknar också nya böcker av norskan Kim Småge och danskan Gretelise Holm.
Hallå förlagen - vad tänker ni på?
   Då får man vara glad över att finlandssvenska Marianne Peltomaa,(bilden) som för evigheter sen jobbade som lärare på Åland, orkar hålla liv i sin berättelse om snuten Vera Gröhn i Helsingfors.
   Hennes färska bok heter "Och jag ska avlägsna ditt slagg", en rafflande historia om mordbrand. Jag gillade väldigt mycket hennes förra roman, "Flickan i trappan".
   Hon fångar stämningen av hot som alltid finns just under idyllens yta på ett sätt som får det att krypa av obehag i skinnet.
   Läs Peltomaa, säger jag.

fredag 15 april 2011

Alla dessa symboler

Vi omges hela tiden av symboler, en del är urgamla medan andra bara har något år på nacken.
En som vet mycket om symboler, och om folklore och traditioner, är Jan-Öjvind Swahn. Nu finns hans bok "Symboler" som pocket och det är en mycket upplysande och bildande bok.
Stod idag och tittade på en myrstack som varit nedtryckt under tung snö. Men nog är myrorna redan i farten, om än lite vinterstela. Sedan gammalt är ju myran en symbol för flit och uthållighet. "Gå bort till myran, du late, och se hur hon gör, och bliv vis!"
Den uppmaningen finns i Bibelns Ordspråksbok. Visst ska man se på myrorna med respekt, men akta sig för deras etter. I min barndom kallades argsinta människor för "ettergadd".
En sak lärde jag mig i symbolboken. Att fredsmärket, som lanserades av antikärnkraftsmotståndarna på 1950-talet,  bygger på en runa i det fornnordiska alfabetet. Ringen runt runan är ett modernt påfund men runan i sig kallas för "dödsrunan" och användes ofta i soldaters dödsannonser i Tyskland under nazitiden.
Det är fascinerande, hur det ligger lager på lager med tolkningar och omvärderuingar kring symboler vi tror är "enkla".
Fast ingenting är ju enkelt...

torsdag 14 april 2011

När förlaget ringer

I Svensk Bokhandels katalog Sommarens böcker 2011 finns ett intressant reportage med titeln Köpa boken i säcken. Det handlar om en stark trend, att förlagen aktivt jagar mer eller mindre kända personer och ber dem att skriva en bok om sig själva.
Det har Morgan Alling, Caroline af Ugglas och Carolina Gynning råkat ut för. För Allings del blev boken bra. Hans bok ”Kriget är slut”, om en barndom som var svår, är läsvärd.
Men alla kändisböcker är det inte. Det här är en trend som kan reta upp många författare som sliter år efter på i skrivarstugorna. Och whooops! blir de omåkta av någon kändis med en historia att berätta.
Fast man ska inte glömma att det finns många olika slag av läsare - liksom det finns många slag av författare. Bäst är förstås när rätt bok möter rätt läsare - och sådant händer ju!
Lite leden blir man när man läser att Allings så kallade ”kulturvänner” kritiserat honom för att sälja ut sig. Det är snålt! Och troligen ren avundsjuka. För idag vill ju alla ha sitt ögonblick i solen, kosta vad det kosta vill.
PS Morgan Alling har läst in sin bok som ljudbok och den är bra, texten får en ny dimension när man hör hans betoningar.

onsdag 13 april 2011

Om att vända vind

"Det går att vända vindar!
Jag vill entusiasmera och göra oss medvetna om vårt kulturarv, visa upp det svenska landskapets skönhet och unika naturrikedom, visa att ekonomiskt stöd till dessa typer av landskap är viktiga och medför stora positiva förändringar för människor, natur och kultur."
Så skriver fotografen Peter Gerdehag i boken "Bygden där vinden vände" som är både en underbart vacker fotobok - kor har aldrig varit vackrare än när de ses genom hans lins -och bra faktadokumentering av Mårten Aronsson.Samma fotograf gjorde den uppmärksammade filmen "Hästmannen".
Det de berättar om att det finns kraft i ett enat lokalsamhälle, som den småländska Bråbygden norr om Oskarshamn. Myndigheterna ville att markägarna skulle beskoga sina åkrar - det ville inte de som bodde där. Så man har fortsatt att hävda marken som man alltid gjort. Slåtter med lie och hamlade träd. Vackert och "omodernt" som många säger.
Fast om vi alla levde på ett mer stillsamt vis så skulle inte jorden vara så utsugen som den är idag. Moderniteten har ett högt pris.
Boken är inte ny men den finns både i nätbokhandel och antikvariat liksom på bibliotek, förstås.
En riktig njutarbok, jag lovar.

tisdag 12 april 2011

Längtar till Italien

Så här dags på året borde man vandra i Norditalierns vackra landskap, som Toscana och Umbrien.
En som vet mycket om vandrandets behag är Monika Björk och nu har hon samlat ihop ett 30-tal kulturhistoriska promenader i "Klassiska strövtåg". Hennes förra bok hette Lata strövtåg och tog läsaren med till England och Frankrike, bland annat.
Och det finns en hel del franska vandringar även i den här. En bit av pilgrimsleden till Compostela, sydfranska Arles och Montpellier får plats.
Det bästa med Björks böcker är att hon är så närvarande.
Det känns som en gammal god vän som tipsar om de bästa rastplatserna och var de mysiga restaurangerna finns. Basinformation för trötta vandrare varvas med mer avancerade tips och de olika vandringarnas svårighetsgrad anges.
Förstås är boken fullproppad med förföriska bilder.

måndag 11 april 2011

Troll och filosofer

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag är svag för Tove Jansson och hennes mumintroll.
Nu har jag fått en riktig njutbok att läsa, Jukka Laajarinne har skrivit om vilka filosofer som format trollen.    
Boken heter "Mumin och tillvarons gåta" och jag läste de två första kapitlen i går.
Så klart kan man se att Tove J är djupt sammanbunden med sin tid och med efterkrigstidens filosofiska modeströmning, existentialismen.
    Men författaren kopplar också mumimnvärlden till tänkare som Kirkegaard och Heidegger.
Inte för att jag håller med om alla bokens påstånden, långt därifrån, men det är spänstig läsning.
   Undrar just om Toves åländske vän, filosofen Atos Virtanen, dyker upp i boken. Det sägs ju att han var förebild för den fritt strövande Snusmumriken.

söndag 10 april 2011

Det kluriga språket

Jo, jag tycker det är fascinerande med språkliga talesätt.
På svenska sitter vi i klistret när vi hamnat i en jobbig situation. Danskarna säger att de "har öronen i maskinen" medan norrmännen säger att de är "som en lus mellan två naglar". Väldigt olika bilder för samma situation.
De här roliga jämförelserna finns i en liten bok som heter "kosta skjortan eller bli bar om rumpan. Kerstin Johansson och Mia Carlstedt har samlat in materialet.
Pengar är ju nåt som intresserar alla. I Ryssland har man pengar "som snö om vintern" medan tyskarna har pengar "som hö". I Finland har man pengar som sopor.
Och motsatsen, att någon(ting) är värdelöst säger man i Frankrike "inte värt ett knapphål" och spanjorerna tycker att man inte är "värd en gurka" medan tyskarna talar om "inte värd en kantarell".
Så med det axplocket vill jag säga, var försiktig med att översätta talesätt, för det är klurigt. Om man som jag just nu har en tupp i halsen så kan man slå vad om att fransmännen har en katt i strupen.
Och så vidare...

lördag 9 april 2011

Till ödsliga Norfolk

Det har ändå sina goda sidor att vara krasslig. Jag kan kura ihop mig för att vila men ändå läsa.
Nu har jag satt tänderna i Elly Griffiths senaste deckare med handlingen förlagd till glesbefolkade Norfolk i Nordengland.
   Det är den tredje boken ocm osteologen Ruth Galloway, som kan läsa gamla ben, och hennes vän kommuissarie Harry Nelson (som också är far till hennes dotter fast Harry är gift redan).
   Den här gången snubblar arkeologer som tar jordprov när det är ebb på en dold krypta vid stranden som visar sig innehålla ben som inte är så gamla.
   Jag gillar Griffiths sätt att teckna vardagsliv och relationer. Dessutom har hon en humor som ger dialogen skruv. Jag gillade högt och rent hennes två tidigare "Flickan under jorden" och "Janusstenen".
   Nu ska jag försöka läsa långsamt - som en vanlig läsare - och njuta av uppbyggnaden av den här historien.

fredag 8 april 2011

En dag för Lugn

Jo då, jag sitter fortfarande här och hostar. Och väntar på våren och en massa annat.
Skulle skriva in ett citat i min ganska tjocka bok, och då hoppade ett annat citat upp.
   Det är poeten och dramatikern Kristina Lugn - jo då, en av favoriterna också - som sade i ett av programmen Allvarligt talat i P1, där hon svarade på läsarbrev.
En kvinna hade skrivit för att säga att det är synd om alla ensamstående.
På det svarar Lugn på sitt oefterhärmliga vis:
   "Det är synd om de ensamma, även när de är gifta. Föreställningen om lycka är byggd på cementerat vanetänkande: Över ensamma och älskande råder samma lag, vi måste skiljas från oss själva någon vanlig vacker dag." (Kursiveringen är min)
 Kan det sägas bättre? Jag tror inte det.
  Vill ni har mer Lugn-visdom så är "Samlat Lugn" i pocket ett bra val.
  Och tänk så trött hon måste vara på alla skämt om lugn!

torsdag 7 april 2011

Drottning och bokmal

Idag har jag hållit mig under täcket, däckad av en förkyling med skrällhosta. Utanför regnar det och blåser, perfekt läge för att hålla sig i säng med en bra bok. Och sådana finns det många av, tack och lov.
   En tunn liten bok, drygt hundra sidor, har fått mig att skratta högt flera gånger. "Drottningen vänder blad" heter den och Alan Bennet har skrivit den.
   Den handlar om den brittiska drottningen som går ut med hundarna, och råkar på en bokbuss som står vid slottets bakdörr. Detta får konsekvenser. Drottningen, som aldrig varit på ett bibliotek, lånar sin första bok. Och får smak för läsning!
   Snart sitter hon med näsan i en bok så fort hon har en chans.
   Ett faktum som oroar omgivningen - och kanske undersåtana.
   Det är en bok som handlar om läsningens fröjder och om hur litteratur kan förändra livet. En varm och rolig bok som gör att jag önskar att jag kunde få börja om från början, upptäcka läsningens nöje igen....
   Läs den här boken - det är den värd!
   PS Finns även i pocket.

onsdag 6 april 2011

Ett lejon i Rom

"Det vidriga djuret! Må San Francesco förlåta mig, sa hon och smällde till katten, som ändå hann undan. Det är grappan, sa Alessandro odiplomatiskt."
   Den korta scenen som avslöjar stämningen i ett romerskt kök finns i Renata Wredes undebara barndomsskildring "Mitt romerska lejon". En bok som kom ut 1974 och är oförtjänt bortglömd.Den borde absolut ges ut som pocket.
   Wrede berättar om sin uppväxt i Rom på tidigt 1930-tal, hon är då sex år.
   Pappa är den kände arkeologen Axel Boëthius som med sin familj bor i ett ganska nednött palazzo. Renata håller sig mest till Ida och Alessandro, som får vardagslivet att fungera. Hon följer med till torget, på visit till släktingar och på utgrävningar.
   Allt skildrat genom barnets klara blick och med en stor portion humor.
   Och lejonet, det är ett gammalt stenlejon som blivit Renatas vän. På lejonets rygg kan hon rida bort och när hon blir sjuk drömmer hon om sitt romerska lejon.
   En bok som får läsaren på gott humör och som förmedlar bilden av ett Europa som det var innan andra världskrigets vansinne raserade allt.

tisdag 5 april 2011

Tänker på lukten

Flinke Herman Lindqvist har nu gett ut en biografi över Ludvig XIV av Frankrike, även känd som solkungen.
Det är en lättläst och överskådlig biografi på just under 300 sidor och den berättar om kungen från födelsen - han var söndagsbarn - till döden som skröplig och sjuk monark.
Trots glansen och flärden fanns det både sorger och bekymmer i kungens liv. Krig och familjeproblem. religionssplittring och mycket annat.
Kungen byggde det praktfulla Versailles, dit han och hovet kunde dra sig undan. Cirka 3000 personer bodde där plus alla gäster och uppvaktande besökare.
Visst är Versailles stort, men det saknade bekvämligheter. Toaletterna var få och de boende uträttade sina behov lite varstans, i korridorer och prång. Man kan tänka sig stanken sommartid. Hu!
Det var en historiker som skrev om 1700-talet och hävdade att dagens människor hade kunnat tala med de som levde då. "Men vi skulle inte stå ut med att vistas i samma rum som de, på grund av stanken".
Jag tror han hade rätt.
Bra är det att det ges ut moderna beskrivningar av gamla kungar och Lindqvist är som klippt och skuren för uppgiften.

måndag 4 april 2011

Att snacka snyggt

Det gamla latinordet retorik - översatt till svenska med vältalighet - låter mossigt. Fast innehållet i retoriken är bra, det behöver alla en dos av i vardagen. För visst vill vi ju alla vara bra på att övertyga på alla möjliga olika vis.
Det tar retorikkonsulten Elaine Bergqvist upp i sin pinfärska bok "Snacka snyggt - modern retorik". Hon lär ut många knep i fråga om presentation och stil - det är retorikens yta -men hon tipsar också om hur man oskadliggör en "floskelgenerator" - en som pratar mycket men aldrig säger nåt. Och så visar hon på ett vanligt fulknep i debatter, både de verbala och på nätet, nämligen att man angriper debattören med diverse låga tillmälen när sakargumenten är svåra att bemöta.
Det är en taktik man ofta får känna på som kvinnlig opinionsbildare -att förlöjliga "käringar" är alltid tillåtet hos en del. Men håll ut - det finns moteld att anlägga!
Man kan lära sig att snacka både snyggt - och vasst!

söndag 3 april 2011

Till Alexandria

Jaha, det blir mycket om städer vid Medelhavet nu.
Jag brukar kosta på mig lördagsnumert av Dagens Nyheter, för Boklördags skull. Och jag blev inte besviken i går heller. En dubbelrecension av Lawrence Durrells romanklassiker Alexandriakvartetten. Den kom ut åren 1957 -1960 och handlingen utspelas i egyptiska Alexandria åren under och efter andra världskriget.
Jag vet att jag läste del ett, "Justine", som en fördjupning av engelskakursen. Det är mycker längtan, erotik och stadsstämningar i romanen.Och ett underbart, drömskt språk.
Man borde kanske läsa de andra delarna också, Balthazar. Mounolive och Clea. Fast de finns väl bara på bibliotek, längst ner i magasinet kan jag tro.
Jag håller med Jonas Thente som skriver i DN att det han minns av läsningen är känslan av förlust, förlusten av en värld som är bortsopad men lever i minnen och i litteraturen.
Det är också ett liv.

lördag 2 april 2011

Istanbul och Venedig

Jason Goodwin är en brittisk författare som gillar det gamla Turkiet - Osmanska väldet som det kallades på 1840-talet.
Han har skrivit några spänningsromaner med det myllrande Istanbul som bakgrund. En av dem är "Bellinis porträtt" som berättar en sannolikt osannolik historia om ett porträtt som borde höra hemma i Istanbul men finns i Venedig.
På så vis får författaren möjlighet att beskriva två städer han gillar.
Huvudpersoner är, som vanligt, eunucken Yasim med nyttiga kontakter långt in i maktens mörka centrum och hans vän, den polske ambassadören Palewski.
Det är en riktigt skruvad gåta som får en dramatisk upplösning
Gillar man historiska romaner OCH spänning så är det här ett tips värt att pröva.
I samma serie finns också Eunuckens gåta och Ormstenen.

fredag 1 april 2011

Ingen skriver bättre

....än Tomas Tranströmer gör.
Jag har suttit och bläddrat och småläst i den nyutkomna samlingsvolymen "Dikter och prosa 1954 - 2004" och han är precis så suverän som jag minns honom.
Det är något år sedan jag hade en Tranströmer-period senast och det är nog dags för en ny nu. Och samlingsvolymen är så vacker, Gråblå linnerygg med tryck i guld och vitt, 500 sidor ren njutning.
Poeten firar sin 80-årsdag den 15 april i år och Bonniers ger även ut en bok om Tranströmer skriven av Staffan Bergsten.
Och vad är det som är päst med Tranströmers poesi?
Kanske musiken som går som en röd tråd, teman som resor och död, om att vandra i naturen. Alla hittar egna skäl till att älska denna lågmälda och formsäkra poet.
Det här är en av de vackraste bilderna han skapat: "Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket."
Lite tidigare i samma text säger han lugnt: "Vi är inte utan hopp."
Det skulle kunna stå på en gravsten.