Min blogglista

söndag 30 oktober 2022

Höstens bästa roman

"Snart har sommarn blommat ut" av hangöfödda Karin Collins handlar om livet i Hangö före och under vinterkriget och täcker tiden från maj 1939 till mars 1940.Collins har gjort grundlig research för romanen men den tyngs inte av det, det hjälper till att göra konturerna tydligare från den här tiden som är både nära och avlägsen. Min syster föddes hösten -39 och mamma var bara 26 år då. Sånt kan man tänka på. Romanen börjar i Hangö där Disa, föreståndarinna på pensionat Bellevue och förbereder sig inför sommarens
badgäster. Gourmetmåltider, strandliv och konserter står på programmet. Allt ska vara tipptopp och gästernas minsta lilla vink måste lydas.Nere i Kapellhamnen rensar Hjalmar sina nät och hans barnbarn Nisse leker på bryggan. Plötsligt försvinner pojken under ytan och de stunder som följer river upp gamla sår och minnen som Hjalmar försökt glömma. Skolflickan Aino längtar bort från sitt fattiga hem och sin hostande pappa. Hon är förälskad och vill inte tänka på de skrikiga tidningsrubrikerna, utan intalar sig att allt skrämmande som händer ute i världen inte har något med Hangö och henne att göra.Den sista november är Aino som vanligt i skolan när rektorn, blek och sammanbiten, uppmanar eleverna att ta sig hem så fort som möjligt för nu är det allvar. Samma dag faller de första ryska bomberna och senast nu måste Hangöborna välja mellan att lämna sin stad eller stanna kvar och invänta en mycket osäker framtid. Det är ingen krigsskildring i bemärkelse fältslag, de nämns i förbigående. Men det är en ypperlig skildring av hur krig påverkar vardagen, en sak vi har anledning att reflektera över nu när granaterna regnaröver Ukraina. Samma angripare, samma övermodiga beteende - vi tar vad vi vill ha. Under de månader vinterkriget pågår förändras människor, hus och hela kvarter bränns ner, människor är på flykt och inget blir sig likt. Man kan inte tro att det är samma stad som Georg Malmstenskrev Hangövalsen om, en rad ur den har gett romanen titeln. Jag blev glad när jag på förlagets hemsida läste att författaren tänkt sig att detta är början på en trilogi, det ser jag fram emot. Jag utnämner utan tvekan detta till höstens bästa roman. Den engagerar, upprör och förtjuser. Allt på samma gång.

fredag 28 oktober 2022

Leon söker brottens kärna

Ju längre Donna Leons serie om venedig blir dess mer söker sig författaren inåt, mot gåtornas kärna för att se vad som orsakat brott. "Det glömda barnet", som är del 22 i seien om kommissarie Brunetti, blir det väldigt tydligt.
Kommissarie Brunetti mitt uppe i ett känsligt ärende när han får ett upprört samtal från sin fru Paola. En dövstum man, som har hjälpt till på kemtvätten i hemkvarteret, har hittats död. Men när Paola får höra att han skulle ha överdoserat sömnmedel kan hon inte smälta förklaringen. När Brunetti undersöker saken förvånas han över hur lite man vet om den döde. Ingen känner till hans namn, han finns inte i några register, det är som om han aldrig existerat. Vid samtal med mamman får han dessutom en tydlig känsla av att hon döljer något viktigt. Brunetti inser att han måste gå vidare med fallet och en obehaglig historia börjar snart rullas upp. Den handlar om girighet, cynism och behovet av att dölja de verkliga motiven. Många venezianare iboken framstår i en ganska ofördelaktig dager när de, till varje pris, vill dölja sjabbigheter som hör det förflutna till. Men Brunettis envisa frågande ger resultat och han får fram hela historien om ett negligerat barn som blev en missbrukad vuxen.Mycket välskrivet är det också.

onsdag 26 oktober 2022

Om brittiska killars vänskap

Britten Richard Ropers roman "Hundra skäl att leva" kom ut för ett par år sedan och blev en internationell succé. Nu kommer hans andra rpman på svenska, "Vänner från förr" och temat liknar det i första
boken. Hur bryter man medelålderns tristess och hittar inspiration. Och i Ropers romaner är det män i medelåldern som är huvudpersoner. Det känns fräscht för hur många romaner om krisande kvinnor mitt i livet kommer det ur varje år? Lite för många, tycker jag. Även om en del av dem är bra. I romanens centrum finns Joel och Theo, som inte har pratat med varandra sedan tonåren då deras vänskap gick i kras. Joel gör succé som manusförfattare och är i en lycklig relation med tonårskärleken Amber. Men han bär på en stor hemlighet som bryter ner honom. Theo ältar sitt ex och känner sig misslyckad över att han slarvat bort sin karriär. När trettioårsdagen knackar på dörren blir han dessutom vräkt . Nu möts de två för första gången på över ett decennium och ger sig i väg på en trettio mil lång vandring längs Themsen. Kan de hitta tillbaka till varandra eller kommer deras hemligheter och lögner förstöra vänskapen ännu en gång? Ingen som vet men försöka duger. Det blir till en underhållande och ömsint berättelse om vänskap och om att hitta tillbaka till det som verkligen betyder något i livet.

måndag 24 oktober 2022

Ännu en återvändare

En nervkittlande suggestiv spänningsroman av prisbelönta Lina Bengtsdotter, författare till trilogin om Charlie Lager i Gulspång, kommer Linda Bengtsdotter nu med en fristående kriminalromqan "Lågorna". Hon skriver i den just nu starka trenden återvändarroman, där någon - ofta en ung kvinna - återvänder till barndomstrakterna för att ställa någonting till rätta. Så är det här, efter ett desperat samtal från barndomsvännen Katja återvänder Vega till Silverbro, det
lilla samhället hon lämnade för London tio år tidigare. Under uppväxten var de två oskiljaktiga, Katja med sin trasiga barndom och Vega med saknaden efter sin mamma. Men när Vega kommer hem till Silverbro är Katja spårlöst försvunnen och tankarna går oundvikligen till Katjas moster, Sofia Lo, tonåringen som försvann för mer än trettio år sedan. Vad har hänt Katja? Har de två försvinnandena någonting gemensamt och kommer Vega hitta Katja i tid, eller riskerar deras mörka hemlighet att avslöjas? "Lågorna" handlar om vänskap och svek och hur lite man känner sina barndomsvänner. Det handlar också om hur ett oförklarligt försvinnande påverkar människor och hela trakten.

lördag 22 oktober 2022

Står på gårdagens sida

Det börjar med en begravning. På Gamla kyrkogården i Malmö samlas några åldrade klasskamrater från småskolan för att ta avsked av sin första skolfröken, Anna Jensen. Bland dem finns författaren Björn Ranelid, han som minns hur Anna lärde honom att hålla pennan och forma bokstäverna. Där han står vid graven, irriterad över
prästens bleka griftetal, bestämmer han sig för att själv skriva om Annas liv. Romanfigurer med tydliga yrkesroller kryllar det av i litteraturen. Varför, frågar sig Björn Ranelid i nya romanen ”Min skolfröken skall vara ett frimärke”, finns det då inga skönlitterära verk om den gamla sortens lärarinnor? Betraktad genom Ranelids ögon blir hon huvudpersonen i en saga där folkhemmet gestaltat i 1960-talets Malmö kommer till liv, med arbetarkvarter, torgmadamer och damfriseringar. Vardagen beskriver Ranelid som hård men rättvis. Barn kan drabbas av polio och får gå i hjälpklass med stort H. Deras föräldrar hankar sig fram som hunsade arbetare Men Ranelid står som en stor del av svenska folket just nu, odelat på gårdagens sida. På boksidorna förekommer mycket snyftande över ”allt som gått förlorat” samtidigt som ”disciplin i skolan” är den snuttefilt som halas fram i alla lägen.Mina minnen av tiden är andra, skolan var ingen tygg hamn för alla. ”Min skolfröken skall vara ett frimärke” handlar, som så många andra av Ranelids romaner, i grund och botten mest om författaren själv – och glimrar till först i de ögonblick den vågar stå för det. Hans berättelse blir en skildring av skolan, Malmö och landet Sverige speglad genom Anna Jensen under nästan hundra år.En subjektiv bild förstås men som hittad för den som tycker allt var bättre förr.

torsdag 20 oktober 2022

Dramatik i havsbandet

"En hamn i stormen" är en relationsroman med spänningsinslag, där Birgitta Berginåter visar hur skickligt hon skildrar mänskliga relationer.
Sju gäster anländer en helg i oktobe till Hamneskär, en liten klippö långt ut i Västerhavet där det finns en Pater Noster-fyr. På den lilla ön finns bara karga klippor, ett hotell samt fyren från 1800-talet och hav så långt ögat kan nå.Väderutsikterna har varit oroande och varnat för storm men ingen har förutsett att en envis orkan ska hålla hela västkusten i sitt grepp. Ön blir som ett fängelse för gästerna, det går inte att ta sig därifrån. Strömmen går och ön hotas av havets raseri. Kenneth och Marina, som driver hotellet, känner direkt att något ligger i luften. Detta är inga sorglösa weekendgäster, utan människor som av olika skäl kommit för att lösa knutar i sina liv.En författare med skrivkramp, en jurist som vantrivs med livet, ett vilset ungt par som trott på en romantisk weekend.Här finns ett äldre par med relationsproblem och så den avvikande och oborstade Elvis som skrämmer sina medgäster Nya förbindelser uppstår, gamla löses upp och när orkanen slår till med full kraft finns inte längre någon återvändo.Utsattheten på ön gör att många upptäcker nya sidor hos sig själva och de är inte alltid bättre sidor. Konceptet är klassiskt med människor isolerade i grupp men Bergin lyckas genomföra en intrig som nästan är trovärdig. Fast jag undrar om en orkan håller i sig i mer än två dygn.

tisdag 18 oktober 2022

I de stora djupen

2019 fick Patrik Svensson Augustpriset för fackboken "Ålevangeliet", en bok om den gåtfulla långvandraren i havet. Boket fick också stor uppmärksamhet internationellt och har översatts till ett antal språk.
I nyutkomna "Den lodande människan" tar sig författaren än en gång rejält med vatten över huvudet när han utforskar hur människan lärde sig att hitta på havet. Var Magellan verkligen den förste världsomseglaren och hur bidrog kaskelotvalen till upplysningen? Ett par av deteman som undersöks. På vilket sätt förändrade den skotske bagaren Robert Dick synen på livets historia? Och hur vet vi egentligen hur djupt havet är? Svaret vär att det vet vi inte, det vi har är kvalificerade spekulationer baserade på punktundersökningar av havsdjupen. ”Den lodande människan” handlar om havets lockelse, om den där uråldriga drivkraften som i alla tider fått människor att söka sig ut på öppet hav. Det är en bok, kort sagt, om nyfikenheten. Men också en bok om lusten att erövra, att dra nytta av det man får veta. Det är en annan, mindre smickrande, aspekt på utforskandet.

söndag 16 oktober 2022

Ebba i stormens öga

Anu Lahtinen är biträdande professor i Finlands och Nordens historia vid Helsingfors universitet. Hon är expert på 1500-talets historia och har publicerat många böcker och artiklar om kvinnornas roll i historien.Nu har hon gett ut biografin "Ebba Stenbock - i maktspelets skugga" Här möter vi Ebba Stenbock som dotter, syster, maka och mor i en politiskt turbulent tid. Kampen om den svenska kronan rasar för fullt.I september 1597 befinner sig Ebba Stenbock på Åbo slott, mitt i stormens
öga, när en väpnad sammandrabbning mellan hertig Karl och kung Sigismund inte längre går att undvika. Ebba Stenbock, med starka band till sin mäktiga adelssläkt, blir plötsligt änka efter ståthållaren Klas Fleming - den hårdföre krigaren som kallades Perkele-Klas under klubbekriget. När sammandrabbningen i Åbo är ett faktum hösten 1597 väljer Ebba att försvara sin mans ära mot sin egen kusin, hertig Karl.Men kommer kung Sigismunds hjälptrupper att hinna fram innan hertigens soldater stormar slottet? Det visar sig att ingen hjälp står att få och Ebba går inte ostraffad ur kampen, men det hårdaste straffet tilldelas hennes unge son som halshuggs bara för att han är sin fars son. Hon får kapitulera för övermakten och för att den svaga garnisonen börjar överge slottet och hon blir fånge hos hertig Karl i många år. Den utdragna maktkampen får tragiska följder för många familjer, inte minst för Ebba själv och hennes barn.De så kallade "finska fruarna" flyttades från hus till hus i Sverige så de inte skulle kunna etablera kontakter. Fast Ebba lyckades med det ändå och levde fram till 1614. Historikern Lahtinen lägger ett omsorgsfullt pussel där källmaterialet ger oss inblickar i Ebba Stenbocks vardag och livet som adelskvinna i 1500-talets svenska rike. Trots att Ebba drabbades av svåra motgångar, och sjukdomar och död utgjorde ett ständigt hot, fanns det också många glädjeämnen. Brevväxlingen med hennes systrar visar att de kvinnliga släktingarna stödde varandra och hjälptes åt vid födslar och under barnsängstiden, och att festliga tillfällen som bröllop och dop samlade släkten. Systrarna utbytte också praktiska råd som gällde skötseln av slott och gårdar. Var hon då en "stark kvinna"? Ja och nej. Hon var tvungen att visa sig stark, hon hade uppfostrats till att stå upp för släkt, familj och make. Det krävde släktens heder. Men visst var honbådeseg och stark som överlevde så många av ödets hårda slag.

fredag 14 oktober 2022

Inte dåligt alls

”En av de sista gångerna Kristina Lugn och Eva Bonnier sågs över te och scones berättade hon om en pärm med dikter och diktutkast som hon inte sett i på mycket länge. ’Det var inte alls dåligt’, var hennes kommentar. Den kommentaren blewv också titel på den nu utgivna boken med textfragment och skisser. En del verkarhelt färdiga medan andra är lite lösa i kanterna. Men ton är Lugns oefterhärmliga som blandrae allvar, humor, ångest och hopp. Det är väl inte säkert att författaren själv skulle vara nöjd med boken , hon var pedantoch ville ha total koll på språket. Men samlingen duger bra, det är vemodigt att veta att det här blir hennes sista rader. Och modern, den hotfulla, är med in i det sista: "Jag hade en mor, hon var med sorg beväpnad." Samlingens sista rader vill man minnas: "Förfäras ej. Det är bara kärlek som susar över gravarna.

onsdag 12 oktober 2022

Resa i yttre och inre rum

Alltid intressant när Elisabeth Nemert kommer med en ny roman. Hon tar alltd läsaren med på långa resor och de flesta av dem går inåt, in till de själens rum vi ofta håller låsta. I somras kom "Drömmarnas flod" som handlar om flod och en båt, ett annat liv. Noha, en mycket framgångsrik
affärsman, har lämnat det flotta kontoret på Wall Street i New York för Amazonas regnskog. På flykt från den person han själv blivit och inte längre vill kännas vid eller vara. Kassandra, kvinnan han älskar, har gått ifrån honom och i hemlighet rest till Sverige där hon har sina rötter. Under färden på floden möter Noha utsatthet, fattigdom och vilda djur – och en gammal kvinna som guidar honom längs förunderliga vägar. Parallellt, i Blekinge, upplever Kassandra sitt livs mest omtumlande tid. Det är ett vackert äventyr där de trådarna skickligt vävs samman till ett oanat mönster och den inre och yttre resan fullbordas till slut på ett överraskande vis. Att mer i detalj beskriva handlingen skulle vara att förstöra läsningen, man måste hitta tolkningen själv - annars är det inte värt besväret.

måndag 10 oktober 2022

Robinson gick ur tiden

De minskar i antal, de läsvärda författarna. Nyligen dog Hilary Mantel, mästaren på historiska romaner. I går dog en annan mästare, Peter Robinson, vid 72 års ålder. För alla vänner av Alan Banks-serien ärdett sorgligt, Robinson skriver så levade och nära att de (ofta) nordengelska miljöerna får liv. Och Banks kärlek till musiken är ett annat glädjeämne. Men det är det slut
på nu. Omläsning får det lov att bli. Under sensommaren läste jag om "Bad Boy", den19 i serien om Banks, för den är så bra. Visar hur våldet i samhället smyger sig in överallt, också i Banks familj. Alan Banks är på semester när en kvinna söker honom hemma på polisstationen. Hon är mycket upprörd och för Banks kollega Annie Cabbot berättar hon att ett vapen har hittats i dotterns rum, ett vapen som kan ha kopplingar till den undre världen. En polisstyrka skickas till huset för att undersöka saken. Men situationen utvecklas i fel riktning, och innan man vet ordet av har en person dödats. När massmedia får nys om saken blir det stora rubriker. Så inleds en utredning som snabbt går i helt oväntad riktning. Det framkommer att Alan Banks dotter Tracy är inblandad, och att hon just nu svävar i stor fara eftersom hon gömt Jaff i pappa Banks semestertoma hus. Vapnet som man fann hos väninnan tillhör Tracys pojkvän Jaff, en ung man med farlig charm.

lördag 8 oktober 2022

Minnet helt borta

Anna Fredriksson har tidigare skrivit psykologiska romaner med kvinnor i huvudrollen. Själv tyckte jag mycket om trilogin Pensionat Pomona somutspelas på Österlen.
I sin nya eoman "Minnesförlusten" har hon bytt till ett mörkare spår som handlar om identitet och sökande efter minnen och så en resa som leder Klara till farliga avgrunder, sådana hon inte visste fanns. Och vad vethon om det trevliga paret Jonathan och Sandra som bor ensligt på en udde på Södertörn.När minnena kommer tillbaka blir det ett kärvt uppvaknande. Klara vaknar upp på sjukhus utan ett enda minne. Körkortet visar att hon heter Klara och är 37 år, men ingenting förklarar varför hon har hittats skadad och livlös långt ute till havs. Tillsammans med psykologen Tim försöker hon nå fram till sanningen om sig själv, men ju mer hon får reda på, desto mer inser hon att någon är ute efter henne. Det mest omskakande med romanen är hyur den beskriver detta med att inte känna igen någonting. Inte hemmet eller grannarna, hon har tydligen haft en hund men vet imget om den. Klara befinner sig på ett gungfly och vet inte om hon vågar lita på någon. Skickligt skildrat - och kusligt.

torsdag 6 oktober 2022

En läsvärd pristagare

Så var då årets nobelpris i litteratur avslöjat. Franska författaren Annie Ernaux (född 1940) är årets vinnare. Och för en gångs skull är det en begriplig och översatt författare som lyfts fram. Allt hon skriver har självbiografisk botten men det som känns befriande med de här porträtten av föräldrarna,
fattig arbetarklass från Normandie, är att dottern inte skuldbelägger föräldrarna, vilket ju är mer än vanligt i många barndomsskildringar. Hon sätter in dem i det större tipsperspektivet och ser vad klass gör med människor och hur det påverkar deras självbilder. Båda två var mycket stolta över att dottern lyckades klättra på klasstegen och blev akademiker. Något som de aldrig vågat drömma om. "Åren" är en berättelse om tiden mellan 1941 till 2006, från författaren Annie Ernaux uppväxt i en i Yvetot, Normandie, via katolsk privatskola, till tiden som lärare i litteratur i Paris, förortslivet, de två sönerna och slutligen skilsmässan. Men det är inte en genomsnittlig självbiografi, utan ett slags kollektivt minne av tiden. Ernaux uppfinner en ny stil som är subjektiv och opersonlig, privat och allmän - den kollektiva självbiografin - för att på så sätt fånga tidens gång. Ernaux behandlar teman som den katolska prydhetens kollaps, sekulariseringens framfart, studentrörelsen 1968, p-pillret, abortfriheten och kvinnans frigörelse. Ett annat viktigt tema är hur vi lämnat skammen bakom oss och gått in i ett allt extremare konsumtionssamhälle. Man kan läsa Annie Ernaux oslagbart träffsäkra essä över samtiden, efterkrigstidens Europa, närmast som ett kvitto över var vi befinner oss idag: i en tid av klasskillnader, populism, sönderfallande landsbygd och alienering. "Åren" har jämförts med Marcel Prousts stora minnesarbete "På spaning efter den tid som flytt" , men ur ett folkligt, kvinnligt och samtida perspektiv. Och inte på långa vägar så mångsidigt, "Åren" tecknar en epok på 280 sidor för att "rädda någonting från tiden där man aldrig mer kommer att vara". Boken finns som pocket och Ernaux´författarskap fick luft under vingarna igen när Norstedts började översätta och utge henne på nytt. Åren kom 2020.

tisdag 4 oktober 2022

Ebb på inspiration

"Skrivkramp" är den andra fristående romanen i serien Skrivsystrar, del ett heter "Utloggad" och kom i fjol. Lilly Emme blandar humor med ett mer allvarsamt tema och hon placerarsin berättelse i
Storbritannien, där författaren själv bott många år. Fast nu är hon bosatt i Skåne. Berättelsen tar vid där "Utloggad" slutade.Emma Singh är den nya stjärnan på den brittiska författarhimlen. Hennes debutbok slog säljrekord och förväntningarna på uppföljaren är skyhöga. Med tanke på Emmas bakgrund tar förläggaren för givet att även nästa bok ska utspela sig i Indien. Problemet är bara att hon känner sig lika brittisk som drottningen och inte ens är måttligt intresserad av landet där hon har sina rötter. Inspirationen uteblir, skrivlusten är närapå obefintlig och orden lossnar inte, hur mycket Emma än försöker. Hon har drabbats av skrivkramp medan hennes deadline obevekligt närmar sig. När Emma blir erbjuden tjänsten som husmor på en internatskola packar hon väskorna och lämnar London. Kanske vaknar kreativiteten till liv om hon byter miljö? Hon föreställer sig att arbetet kan skötas med vänsterhanden och att hon ska få mycket tid till sitt manus. Men livet som husmor är krävande och intensivt. Då hon möter eleven Mira inser Emma att det finns fler som har kommit på villovägar i livet. Kan de två kanske hjälpa varandra att hitta vägen framåt?

söndag 2 oktober 2022

En sann historia

Jenny Lecoat växte upp på den lilla ön Jersey väster om den franska kusten.Under andra världskriget deporterades några av hennes släktingar till koncentrationsläger för att de var med i motståndrörelsen. I hennes debutroman "Ingen väg hem" berättar hon historien om Hedy Bercu, en österrikisk kvinna av judisk
härkomst som råkar befinna sig på Jersey. Det är sommaren 1940 och två år har gått sedan Hedy Bercu flydde sin hemstad Wien och nazisterna. Nu blickar hon upp mot himlen över den lilla brittiska ön Jersey där tyska flygplan dånar. Hon är övertygad om att en invasion är att vänta. När tyskarna slutligen går iland avstår de allierade styrkorna från en motattack, och öbor och ockupanter hittar ett sätt att leva sida vid sida. Utan möjlighet att fly gör Hedy vad hon kan för att dölja sin judiska bakgrund. Hon tar arbete som översättare åt tyskarna samtidigt som hon använder sin befattning till att motarbeta dem. I hopp om att komma över information börjar Hedy umgås med en ung tysk officer. Känslorna mellan dem djupnar och hon väntar in i det längsta med att berätta om sin bakgrund. När kriget intensifieras blir Jersey en livsfarlig plats för Hedy. Snart ligger hennes liv i händerna på mannen hon älskar - en man som också borde vara hennes fiende. Det är en oförglömlig historia om motståndskraft och djärvhet som påminner om att "vanliga människor" allt som oftast är de sanna hjältarna.Nu som då.