Står på gårdagens sida

Det börjar med en begravning. På Gamla kyrkogården i Malmö samlas några åldrade klasskamrater från småskolan för att ta avsked av sin första skolfröken, Anna Jensen. Bland dem finns författaren Björn Ranelid, han som minns hur Anna lärde honom att hålla pennan och forma bokstäverna. Där han står vid graven, irriterad över

prästens bleka griftetal, bestämmer han sig för att själv skriva om Annas liv. Romanfigurer med tydliga yrkesroller kryllar det av i litteraturen. Varför, frågar sig Björn Ranelid i nya romanen ”Min skolfröken skall vara ett frimärke”, finns det då inga skönlitterära verk om den gamla sortens lärarinnor? Betraktad genom Ranelids ögon blir hon huvudpersonen i en saga där folkhemmet gestaltat i 1960-talets Malmö kommer till liv, med arbetarkvarter, torgmadamer och damfriseringar. Vardagen beskriver Ranelid som hård men rättvis. Barn kan drabbas av polio och får gå i hjälpklass med stort H. Deras föräldrar hankar sig fram som hunsade arbetare Men Ranelid står som en stor del av svenska folket just nu, odelat på gårdagens sida. På boksidorna förekommer mycket snyftande över ”allt som gått förlorat” samtidigt som ”disciplin i skolan” är den snuttefilt som halas fram i alla lägen.Mina minnen av tiden är andra, skolan var ingen tygg hamn för alla. ”Min skolfröken skall vara ett frimärke” handlar, som så många andra av Ranelids romaner, i grund och botten mest om författaren själv – och glimrar till först i de ögonblick den vågar stå för det. Hans berättelse blir en skildring av skolan, Malmö och landet Sverige speglad genom Anna Jensen under nästan hundra år.En subjektiv bild förstås men som hittad för den som tycker allt var bättre förr.