Min blogglista

lördag 31 december 2011

Orättvist bortglömd

Hela tiden försöker jag hitta lite mer plats i bokhyllorna. Och hela tiden blir jag fast med böcker värda att läsa eller läsa om.
   Som Sven Delblanc (bilden) nyss så läst och omtalad, nu är han bortglömd och begravd under högarna av nya författarskap. Det är orättvist.
   Jag tänker på hans starka svit om Samuel och Samuels döttrar, som bland annat tecknar en god bild av det hårda emigrantlivet i USA. Och på hans sena författarskap där han dels gick tillbaka till barndomen men också till klassiska antika myter.
   Jag hittade också en nätt liten volym fed titeln "Fågelfrö", utgiven 1986. I den har Delblanc samlat ett antal artiklar och krönikor han publicerat i tidningar. Visst, en del är väl passé men mycket är fräscht. Som Delblanc som inte ville läsa Foucault bara för att andra gjorde det. Han läste Spengler i stället men ingen var intresserad av det.
   En bra tidsspegel är boken, jag ska ta mig en tugga av den.
   Och så önskar jag alla läsare ett riktigt gott nytt bokår (kan ju inte skriva läsår heller!) och så hoppas jag att få ha er med som läsare nästa år.

fredag 30 december 2011

Bättre som roman

Kjell Westös roman "Där vi en gång gått" från 2006 har nyss visats som tv-serie och säga vad man vill, men romanen slår serien. Som så ofta enligt min smak .Jag kan inte acceptera att romanens människor ser ut "så där", det blir bara fel - fast regissören har naturligtvis rätt att göra sin tolkning.
   Men har ni inte läst romanen så gör det! Det är en bred roman om en grupp människor i Helsingfors vars livsöden flätas ihop på ibland herlt osannolika sätt. Inbördeskriget 1918 kastar sin svarta skugga men man kan också höra dunket från den nya musiken, 20-talets jazz.
   En av huvudpersonerna i Westös serie av romaner är staden Helsingfors, en stad han känner utan och innan och som han älskar.
   Tycker ni att det låter svårt? Det är det inte, man behöver inte ha historiska kunskaper för att hänga med - men man får det medan man läser.

torsdag 29 december 2011

Kungliga Kennedys

    Det har verkligen varit ett stort bokår för faniljen Kennedy i år.Den ena boken efter den andra på temat Kennedy har utkommit.
   Utrikeskorren Lennart Pehrson, sedan decennier stationerad i USA, har skrivit en riktigt läsvär biografi över den mytiska familjen. "Familjen Kennedy en amerikansk dynasti" heter den.
   Och han börjar från början med Patrick Kennedy, John F. Kennedys farfars far, som lämnade Irland under den stora svälten och anlände till Boston i april 1849. Även om han själv inte överlevde länge i det nya landet lade hans resa grunden för en amerikansk framgångssaga. Hans son blev en lokal politiker och hans sonson Joseph en lika driven som hänsynslös affärs- och finansman som på kort tid byggde upp en av USA:s stora förmögenheter.
   När Joseph själv inte kunde göra politisk karriär överförde han sina ambitioner på de tre sönerna. Hans pengar användes för att nå målet, att en Kennedy skulle bli USA:s förste katolske president. Det lyckades.     
   Men tragiken var aldrig långt borta. Äldste sonen Joe dödades i andra världskriget, president Kennedy sköts ihjäl i Dallas, tredje sonen Robert mördades i Los Angeles och dottern Kathleen omkom i en flygolycka. När Joseph Kennedy fick dödsbuden om sönerna John och Robert var han själv förlamad efter ett slaganfall. Sedan gick det utför med släkten, den ena olyckan följde den andra. Som det ser ut idag har Kennedy-släkten spelat ut sin politiska roll.
   En informativ och välskriven kollektivbiografi som fördjupar bilden av amerikansk partipolitik, bland annat.

onsdag 28 december 2011

En riktig nagelbitare

   Snart är mina högar av nya böcker slu. Tur att nytt år med ny utgivning börjar.
   Jag hittade i alla fall en svensk spänningsdebutant som verkar lovande Björn B Jakobsson som kommit ut med "Vid vägs ände".
   Här är det en medelålders kvinna och hennes tonåriga styvdotter som bestämmer sig för att koppla bort it-samhället några dagar i ett hus i Norrlands inland, mitt i skogen. Men inget blir som de tänkt sig. Ett snöoväder isolerar dem, bilen går inte att starta. Och i närheten jaga polisen två förrymda fångar. Mysfaktorn i huset är inte hög.
   Den här historien påminner mig om hur rädd mamma alltid var för rymlingar, man brukade varna för dem i radion. Vi bodde ensligt då och jag lovar att den här boken skulle ha uppfyllt mammas värsta mardröm.
   Men nu kan man njuta av att bli lagom skrämd ett tag, om man är lagd åt det hållet.

tisdag 27 december 2011

Stark relationsroman

   Ibland vill man ha en bok som får en att glömma tiden, som bara berättar en stark historia. "En flicka som kallas Alice" är en sån roman, skriven av Kristin Hannah. En amerikansk "story-teller" som inte hör hemma i de fina salongerna.
    Boken spinner på ett urgammlt sagotema. Barnet från skogen som dyker upp oanmält.
I den lilla staden Rain Valley dyker en liten flicka  upp från de djupa skogarna, undernärd, skräckslagen, aggressiv och omöjlig att få kontakt med. Trots sökning i alla polisregister över försvunna barn lyckas man inte fastställa hennes identitet. Myndigheterna vill låsa in henne på en institution tills man hittat någon anhörig.
    Rykten sprids snart om "vargflickan" och den skandalomsusade psykiatern Julia cates som tagit sig an henne. För Julia är ingenting viktigare än att rädda den lilla flickan, som hon kallar Alice, och som sakta börjar återvända till livet. Då uppträder plötsligt en man som säger sig vara far till barnet, en man som avtjänat straff för mord på sin hustru och dotter...
   Det finns en historia här att berätta och Hannah gör det bra, med stor närhet till sitt ämne. Det här är en bok som får en att sträckläsa, perfekt för mellandagsmys.
      

måndag 26 december 2011

En riktig skolbok

   Det är lustigt hur vissa böcker poppar upp precis när man behöver dem.
   En sådan är idéhistorikern Sven-Erik Liedmans bok "Hets! En bok om skolan". Den handlar naturligtvis om den svenska skolan men till stora delar är frågorna relevanta även för den åländska skolan.
   Han säger redan i förordet att den skola vi skapat för dagens elver kommer att misslyckas. Den ger kortlivade kunskaper som kan mätas vid prov men på längre sikt är det en samling obildade elever som går ut skolan. De har inga insikter om sammanhag, om orsak och verkan. De har aldrig övats i kritiskt tänkande.
   Det här är tankar jag själv har. När man ser hur skolan blir alltmer "administrativa enheter" med direktörer och chefer i ledningen är det lätt att befara att gymnasieskolan bara är en kläckningsmaskin för studenter.       
   Vem bryr sig om de verkliga kunskaperna, dem man har nytta i verkliga livet?
   Allför få, vad det verkar. För skolan är trots allt mer än schemaläggning och linjeval. Vill jag tro.

söndag 25 december 2011

De radikala på 30-talet

Johan Svedjedal har skrivit boken jag sparat till jul, "Spektrum - den svenska drömmen" om en grupp radikala författare och kulturpersoner som vill skapa en ny tid och nya människor.
   Kretsen kring tidskriften Spektrum var en svensk motsvarighet till Bloomsburygruppen. I centrum fanns Karin Boye, Gunnar Ekelöf och syskonen Riwkin. En yttre krets bestod av Harry Martinson, arkitekten Sven Markelius, Alva och Gunnar Myrdal, och fotografen Anna Riwkin-Brick.
   De arbetade tillsammans, och flera av dem delade bostad i ett kollektiv. Tillsammans drömde de om rättvisa, förnuft, öppenhet mot omvärlden - en ny sorts samliv i ett nytt sorts samhälle. De beudrade det sovjetiska samhället och såg fascismen växa fram i Tyskland. Men gruppen, aktiv mellan 1931 och -35, skakades också av motstånd utifrån, av kärleksaffärer, triangeldramer och konflikter. Boken ger för övrigt en annorlunda bild av Karin Boye och det är intressant.
    Utifrån ett stort källmaterial beskriver Svedjedal här för första gången hela historien om Spektrumgruppen. En grupp som haft inflytande på kulturklimatet nästan in i vår tid.
   Svedjedal skriver initierat och engagerat, fast det visst jag förut. Hans tredelade bigrafi över C J L Almqvist är ett mästerverk.

lördag 24 december 2011

God julafton alla!

   Nu är det just dags för middag med fisk som tema och en smarrig efterrätt.
   Inget boktips idag men jag lovar återkomma "med ordning" i morgon - när julklappsböckerna är uppackade.
   Till alla som följt min blogg under året vill jag önska en riktigt god jul - och tack för att ni håller mig sällskap i bokrymden.
   PS Man FÅR läsa på julnatten - bara så ni vet!

fredag 23 december 2011

Lugn - nu är det jul

   Nä. Idag har jag inte läst en rad. Alla böcker ligger hopslagna och väntar på jul.
   Men jag har fixat mat och bakat och snälla Sune har julstädat. Nu, innan dagen är slut, ska vi klä julgranen så att den kan tändas i morgon bitti medan det ännu är mörkt.
   Då vet man att det är julafton.
   Men några diktrader av Kristina Lugn passar ju alltid, hon kan få även rimmad vers att låta farlig.

Det spelar en psalm i björken
och dagen är mulen och grå
Mitt vackra barn i bävernylon
vad är det du tänker på?

Jag väntar i mörkren, jag vänt
i mörkren långt borta från dej
och snart blir jag sjuk av all kärlek
som du inte vill ha av mej

torsdag 22 december 2011

Målare i helfigur

Även om man inte kan mycket om konst så är Carl Larsson känd av de flesta. Hans akvareller med motiv från familjelivet på Sundborn finns som reproduktioner i många hem.
   Men vem var konstnären egentligen?
   Den frågan får sitt svar i Per I Gedins nyutkomna biografi "Jag Carl Larsson". En välillustrerad bok som belyser konstnären olika sidor. För han var något av en dubbelnatur. Glad och sällskaplig men ochså tungsint och misstänksam, trots framgångarna osäker på sig själv. Och han hade många fiender som baktalde honom, han var helt enkelt för populör och för produktiv.
   Gedin har lyckats väl med att teckna ett heltäckande porträtt av ett motiv som är delvis undflyende. Det här blir nog standardbiografin över Larsson för lång tid framåt -och det är helt rättvist.

onsdag 21 december 2011

Lyssna på Mark

   I Sverige är Mark Levengood synonym för mumintroll. Det är väl det finlandssvenska soundet, kan man tänka sig.
   I vilket fall som helst är Mark en suverän uppläsare av Tove Janssons böcker. Senast har jag lyssnat på "Trollkarlens hatt" och oj vad mångbottnad den är.
   På ytan en berättelse om en lång, lycklig och lat sommar i Mumindalen. Men bakom fasaden tassar vuxenvärlden. Den hotande trollkarlen som letar efter sin magiska hatt, de små djuren Tofsla och Vifsla som vaktar en skimrande röd rubin - symbolen för passin. I boken om Vivica Bandeler jag läste tidigare i höst står det klart av Tove var Tofslan och Vivica Vifslan, de kallade varandra så i breven de skrev till varandra.     
   Och hoten mot kärlekens rubin var många, också i verkliga livet.
   Det är Bonnier Audio som gett ut serien med Mark som läser Muminböcker.

tisdag 20 december 2011

En roman att stanna i

   "Ett mästerverk!" det betyget sätter New York Times på Jonathan Franzens roman "Frihet" som har kommit på svenska i höst. Och skandinavienättade Franzen är en av de stora berättarna på kommande inom amerikansk litteratur, han har en genuin och igenkännlig ton i det han berättar.
   I "Friheten"  tecknar Franzen ett skarpt och humoristiskt porträtt av medelklassfamiljen Berglund, (jo do, de skandinaviska rötterna finns hos dem också) där makarna Patty och Walter som medvetna medborgare och föräldrar kämpar för en bättre värld för sina efterkommande.Ett uppdrag som inte är så okomplicerat som det låter för vad lägger man in i "bättre värld"? Hur vi hanterar förväntningar och besvikelser och hur den frihet vi kämpat oss till både kan te sig som en frestelse och en börda är viktiga teman för romanens människor..
   Men romanen hugger tag i en från första sidan och sen har man 650 sidor läsfest att se fram emot - om man gillar episkt berättande alltså. Det här är en roman som varar en bit in på det nya året, om man inte stannar uppe på nätterna och sträckläser förstås.

måndag 19 december 2011

Tanzania i hjärtat

   Det talas så mycket om det mångkulurella samhället som kommer till oss. Men det mångkulturella fungerar andra vägen också, att vi själva reser ut och möter andra kulturer.
   En som gjort en sådan resa är Anna Tikum. Uppvuxen som missionärsbarn i Tanzania och uppryckt med rötterna och omplanterad i kall finländsk jord. Det tar länge innan hon får ordning på sina skilda världar och förstår att de går att fungera på något vis.
   Om det skriver hon insiktsfullt i debutboken "Elfenbenshjärtat" där hon väver samman barndom med återkomst och återupptäckt av det hon trodde var ett förlorat paradis. En stark och personlig debutbok, hoppas Anna fortsätter att berätta om sina personliga kulturlegeringar.

söndag 18 december 2011

En rysk historia

   Enligt legenden grundade Rurik och hans vikingar den ryska staten för mer än tusen år sedan. På 1990-talet drog nordborna åter till Ryssland, den här gången för att införa marknadsekonomi. Den ryske ambassadören i Stockholm skrev genast om vikingarnas andra invasion.
   Professor Kristian Gerner, specialiserad på östeuropeisk historia, menar att vår uppfattning om Ryssland bygger på föreställningen att vårt eget västerländska samhälle är ett ideal, och att historieskrivningen  på motsätt-ningen öst-väst.De här tankarna utvecklar han i "Ryssland - en europeisk civilisationshistoria".
   Gerner hävdar att landets historia inte låter sig inte beskrivas som en isolerad process. Den europeiska civilisationen har sedan medeltiden varit beroende av tre ryska bidrag: råvaror, vapenbruk och kultur. Europas  utveckling hade aldrig varit möjlig utan rysk tjära, trä, järnmalm, olja eller naturgas. Ryska statsbildningar har återkommande fört krig med stater i Europa.
    Han skisserar den ryska historien med breda penseldrag men gör nedslag för att belysa enskildheter. Det är intressant och välskrivet, en bok man inte bör låta bli att läsa om man vill förstå nutiden i det som många kallar "det gåtfulla" Ryssland.

lördag 17 december 2011

Från glada Köpenhamn

   Ibland blir jag trött på alla nya böcker och tar en titt på vad som redan står i hyllorna.
   En av de böcker jag ska läsa om är dansken Benjamin Jakobsens "Farmor i sjunde himlen".
Det är en samling korta berättelser som handlar om en excenrisk familj i sekelskiftets Köpenhamn. Mest udda är farmor som har en kolossal förmåga att dominera.Hon sitter visserligen i rullstol men på den har hon en kraftig tuta monterad och i den tutar hon för att ge eftertryck åt sina ord.
   Det här är en familj där allt kan hända. Som att ett barnbarn riger in farmors dödsannons till tidningen - för att göra farmor glad. Hon hade uttryckt oro för att ingen skulle bry sig om hennes hädanfärd. Nu fick hon på parkettplats se hur hedrad hon blev. Varje gång någon steg in för att kondoler och svimmade vid åsynen av farmor tutar hon. "Så trevligt vi har det" utropar hon.
   Vill ni ha ett gott skratt så här i jultid så sök upp Jakobsen på bibban eller på antikvariat. Jag lovar att ni får en rolig stund.

fredag 16 december 2011

Vill du se en stjärna...

...eller kanske en hel stjärnhimmel?
   I så fall är Ian Ridpath, som arbetar vidLondons observatorium, en perfekt guide.
   Hans "Allt du behöver veta om astronomi" är en fyllig introduktionsbok där man får lära sig var man hittar de olika stjärnorna och planeterna på himlen. Han förklarar universums uppbyggnad och berättar initierar om planeterna i vårt solsystem. Kartor över stjärnhimlen finns förstås liksom en kortfattad guide till astronomins mångtusenåriga historia.
   Det här kan vara en perfekt julklapp till vetgiriga ungdomar - eller vuxna.

torsdag 15 december 2011

Iskall brittisk spänning

Sophie Hannah är ett namn som är starkt på kommande. Hon skriver psykologiska thrillers som får mig att tänka på Minette Walter, bland andra. Hennes tredje bok på svenska har kommit i år, "Alrig mer" och den är lika uppslukade som "Lilla hjärtat" från i fjol.
   Det här  är tredje boken med poliserna Simon Waterhouse och Charlie Zailer, ett blivande klassiskt radarpar kanske..
   Intrigen går ut på att Sally Thorning känner igen ett ovanligt namn i tv-nyheterna. Mark Brethrick, en man hon haft en tillfällig kärleksaffär med, har fått sin familj mördad. Alla detaljer stämmer utom att mannen de visar på tv:n är inte den Mark hon tillbringade en het natt med.  En tillfällig kärleksaffär  blir plötsligt till en någonting mycket mer invecklat och skrämmande. 
   Hannah är mycket bra på att snickra intriger, de oväntade vändningarna gör att man hela tiden sitter på helspänn. 

onsdag 14 december 2011

I Hemingways spår

Ja, jag vet. Det är många biografier just nu. Men de har faktiskt kommit i en strid ström den härt hösten.
Och Nils Erik Forsgårds "Hemingway - en betraktelse" är inte en biografi. Det är ebn resa i författarens fotspår, kors och tvärs över kontinenter.
   För Hemingway var en orolig själ som ville pröva på det mesta och i år är det faktiskt 50 år sedan han tog sitt liv. Fast hans prosa har inte åldrats, den är knivskarp. Hans råd till författare är gångbara ännu. Som: om du träffar på ett adjektiv i texten, fånga in det och skjut det!
   Det skulle alla adjektivrika veckotidningsjournalister ta till sig.
   Boken om Hemingway fyller ut hans profil och det är intressant att se hur liv och verk hänger ihop. Och det här är inte en renodlad macho-bok, den förtjänar en större publik.

tisdag 13 december 2011

Höggradigt excentrisk

Heter en biografi "Höggradigt jävla excentrisk"och utspelar sig i svensk filmmiljö kan den bara handla om Bo Widerberg. Den är skriven av regissörens svärson Mårten Blomqvist och är ännu en bamsebiografi på drygt 500 sidor.
    Widerberg gjorde en dramatisk entré i livet, hans far fick låna pengar för att kunna lösa ut honom och modern från BB och han gick bara nio år i skolan, men han bildade sig själv med hjälp av en glupande aptit på musik, konst, litteratur och film.
   Med hjälp av bland annat intervjuer med nära nittio närstående, vänner och fiender berättas här hur filmer som Kvarteret Korpen, Elvira Madigan, Mannen på taket och Lust och fägring stor kom till.  Widerberg handskades med filmkameror och skådespelare på sätt som aldrig gjorts förut.Hans ovilja att göra någonting på annat sätt sitt eget gjorde att han stämplades som omöjlig.
   Men åtskilliga medarbetare, och framförallt skådespelare, betraktade honom som den mest insiktsfulle och inspirerande regissör de mött. Han förändrade filmhistorien och vann priser både här och utomlands.
    Stort och smått blandas, närgångna detaljer och roliga historeier. För filmfreaks är boken ett måste helt klart.

måndag 12 december 2011

Lilius andra band

2003 kom första delen av minnesboken  Sjutusen år och i höst har del II kommit. Det är Irmelin Sandman Lilius som skriver om maken Carl-Gustaf Lilius, om deras liv och resor och om hur ett konstnäsrakap fungerar.
    Det är en rikt flödande berättelse på drygt 500 sidor. Den berättar om livet i småstaden hangö, om de internationella vännerna, om kontroverser och glädjeämnen och om det svåra i att få ekonomin att gå ihop med två kreativa människor i samma hushåll.
   Det är en bok som kräver sin tid, som man inte ska sträckläsa. Å andra sidan har den mycket att ge alla som är intresserade av konst och kultur.

söndag 11 december 2011

Brutus och albatrosserna

   2 100 kilometer nordväst om Honolulu ligger Midwayöarna. Två små öar, knappt tre och fyra kilometer långa, som rymmer ett fantastiskt fågelliv. I dag finner vi över en miljon albatrosser på öarna. Men så har det inte alltid varit.
   Den lilla atollen ligger strategiskt  mellan Hawaii och Japan. På öarna hade amerikanerna en viktig marinbas under andra världskriget. I juni 1942 utkämpades vid Midway ett avgörande slag. Det var här japanernas krigslycka vände till det första större nederlaget. Under Korea- och Vietnamkrigen användes atollen som bas för de amerikanska flygplanen.
   I dag tar naturen tillbaka öarna. Gräset spränger asfalten, och på de gamla landningsbanorna häckar fåglarna. Utanför gamla sönderrostade hangarer spatserar grupper av obekymrade albatrosser. Minst en miljon laysanalbatrosser och två- till trehundra tusen svartfotade albatrosser.
   År 2010 kom Brutus Östling till Midway, som då varit helt stängd i sju år. I mötet med albatrosserna uppstod en omedelbar kärlek. "Att anlända till Midway är som att landa i en overklig värld."skriver han i boken "Under asfalten vilar en strand", den första bok där han själv skrivit texterna. Annar är han ju mest känd som en fågelfotograf i världsklass.
   Det är en fantastisk bok, man kan bli sittande hur länge som helst och se på bilderna. Och så får man veta mycket om dessa oceanernas långdistansare, som bland annat i sin kropp  kan avsalta havsvatten för att få tillgång till dricksvatten.

lördag 10 december 2011

Badhusens klass-iska värld

   Här på Åland talas det ofta med lite vördnad i rösten om badusepoken, när de rika och fina kom till Mariehamn för några veckor av badhusliv. Och för att hålla badanläggning och hotell fanns en massa vanligt folk som jobbade för att allt skulle flyta.
   Badhus har det ju funnits på många håll och Anneli Jordahl bor nära en förfallen badanläggning i Sörmland. I intervjuer har hon berättat att anläggningen isnspirerat henne till romanen "Augustenbad en sommar". 
    Hit kommer poeten Öhman i början på 1890-talet och här jobbar den unga glansstrykerskan Maria. Ochså en sjuk rättsrådinna hittar in i intrigen, somn på ett mycket tydligt vis målar en bild av det strägt skiktade samhället där det förvisso var stor skillnad på folk och folk.
   En högst läsbar liten  roman som får den tiden att leva upp för en stund.

fredag 9 december 2011

På Annas stormiga dag

   Idag är det Anna-dagen. Då är det exakt två veckor kvar till jul.
Årets Annadag har varit extrem, stormvindar, högvatten och regn men inte minsta skymt av det snöoväder det talats om så länge. Ur led är väderleken, minsann.
    Så här på Annas dag plockar jag fram en av Anna Janssons bästa Maria Waern-böcker."Inte ens det förflutna" från 2008 som finns i pocket. Det är en förtätad historia om svek, hämnd och en saranisk plan.
Döden skriver en inbjudan. Sju kvinnor reser till Gotska Sandön på ett rehabiliteringsläger i regi av försäkringskassan. Det blir storm, all elektricitet slås ut. Vågar man tänka på hur det varit på Gotska Sandön idag?
   En av dem som följt med till ön är Maria Wern, som ska vittna i en rättegång och har blivit hotad till livet. Resan visar sig vara ett ödesdigert misstag, efter ett par dagar inser hon att de alla är omfattade av en djävulsk plan.Det blir lite av tio små negerpojkar över skildingen när tempot dras upp och det är spännande, ruggigt spännande faktiskt.
   Så grattis Anna på namnsdagen, antar att du sitter och smider mordiska planer just nu.

torsdag 8 december 2011

Varför skriver man?

   I övermorgon är det N-dagen, N för Nobelprisen som delas ut. Årets pris i litteratur går ju som bekant till poeten Tomas Tranströmer.
   Men jag kom på att det finns en annan Nobelpristagare som skrivit klokt om skrivande, Orhan Pamuk från Turkiet som fick priset 2006. I en tunn liten bok med titeln "Pappas resväska" finns hans Nobeltal och två andra tal. Här skriver han om varför han skriver och varför hans pappas uppmuntran och stöd var så viktigt för hans skrivande.
  Om sina drivkrafter sktiver han så här: Jag skriver för att det blivit en vana och en passion. Jag skriver fört att jag är rädd att bli bortglömd. Jag skriver för att få vara ensam. Jag skriver i hopp om att kanske förstå varför jag är så där förfärligt arg på alla och envar. Jag skriver för att jag tycker om att bli läst.....Jag skriver för att jag har en naiv tro på bibliotekens odödlighet och att mina böcker ska stå kvar i hyllorna. Jag skriver för att livet och världen, ja allt, är så oerhört vackert och förunderligt...Jag skriver för att bli lycklig.
   Kan den formuleras bättre, kärleken till skrivandet?
   Jag tror inte det.

onsdag 7 december 2011

Fransk roadmovie

Jag har ett riktigt esse till kommissarie kvar att tipsa om. Det är fransyskan Fred Vargas kommissarie Adamsberg. En man som inte passar i Paris, som följer sitt eget huvud. Han kommer från en bergsby i Pyreneerna och behöver luft omkring sig.
    I "Mannen som vände insidan ut" följer han i spåren av sin älskade Camille som har gett sig av till de franska alperna. Men allt är inte lugnt, en blotörstig fårrivare sätter skräck i folk. Och Adamsberg följer ett eget spår, tillsammans med ett par udda kompisar i denna fårdoftande roadmovie företagen i en lastbil.
    Definitivt en mycket annorlunda deckare, standardingredienser är förbjudna hos Vargas.
   Men vad tänker ni på, Wahlström & Widstrand, som inte fortsätter att översätta henne?
   Det är ju snudd på kriminellt!

tisdag 6 december 2011

Ett dussin favoritsnokar

   Jag fortsätter att tipsa om favoriter bland de fiktiva detektivernas skara. Idag är det ett antal  män med fallenhet för intelligent problemlösning som står i centrum.
    Jag börjar med den äldsta, han var verksam i antikens Rom på 70-talet e Kr. Det är Falco, med förnamnem Marcus Didius,(se bilden!) som jag rekommenderar. Skapad av Lindsay Davis har han erövrat världen. Tre av de tidiga böckerna finns på svenska, "Silvergrisarna" är mycket bra.
   Sedan vill jag rekommendera tre män som har efternamn som börjar på B. Det är Alan Banks, skapad av Peter Robinson, Gunnar Barbarotti som är Håkan Nessers hjälte och Guido Brunetti som Donna Leon låter vandra omkring i nutidens Venedig. Tre skarpa B:n - bara att välja.
    Snutar som jobbar i par är ganska vanliga. Som Reginald Hills duo Dalziel och Pascoe - "Mysteriespel "är en suverän historia - eller Tony Hillermans idianpoliser i Navajoland,  Leaphorn och Chee.
    Jan Måtrensons stillsamma antikhandlare Homan ser ut som en vekling i sammanhanget. Men han har löst många gåtor, till våren kommer den 30:e Homandeckaren.
Svenska supersnutar är Gustav Jörgensen i Strömstad som Gösta Unefält gjort odödlig i en serie böcker och i Norge har Unni Lindell skapat Cato Isaksen, av god kvalitet han med.
    Men det finns fler....

måndag 5 december 2011

För sömlösa nätter

Carina Rydberg är bra på att skildra människosjälars svartaste sidor. Jag tror bestämt att !Den som vässer vargars tänder" hör till det kusligaste hon skrivit. Det är en mycket bra psykologisk skildring av besatthet och manipulation, en bok som är svår att bli av med när den är färdigläst.Så vill man ha sömnlösa nätter väljer man den här romanen.
   I centrum står tvillingarna Jannis och Sonya, sammansvetsade av vad de varit tvungna att genomleva i barndomen. Nu är de återförenade, de har köpt ett kafé i en by vid havet.
   Så träffar de en kvinna med en elvaårig dotter och ett elakt spel släpps loss. Mer ska jag inte berätta för då förstörs den konstfullt uppgyggda intrigen. Men kom ihåg, böcker som den här läser man på egen risk.I synnerhet som vi går mot årets mörkaste nätter.

söndag 4 december 2011

En gåtornas man

Nominerad till NRs litteraturpris är Eva-Marie Liffner från Sverige med romanen "Lacrimosa". En roman som tar avstamp i C J L Almquists (bilden) klassiker "Drottningens juvelsmycke", en roman om den gäckande Tintomara och om mordet på Gustav III på operamaskeraden.Hos Liffner är Ros den gäckande figuren och Ros har överlevt sin lärare, CJL.
  Den romanen har jag bara läst 150 sidor av - men jagf gillar det jag läser. Ser fram emot kvällens läspass, verkligen.
   Jag vet att jag gillde Almquists roman också fast det är mer än halv livstid sen jag läste den. Så nu har jag grävt fram en pocketvariant av den, får se om jag hinner sticka emellan med omläsning av den.
   Han är ju fascinerande, Almquist, en gåtornas man. Var han offer eller förövare? Och varför flydde han från Sverige?
   Mänga har försökt tyda gåtan men CJL är fortfarande outgrundlig, som på porträttet här där ögonen ser ut att följa betraktaren.

lördag 3 december 2011

Åsa & väninnorna

   Vad är kvinnlig vänskap?
   Kring den frågan kretsar texterna i Åsa Mobergs personliga bok där fler av hennes väninnor, känd som okända kommer till tals. Här kan man möta Märta Tikkanen, Birgitta Stebberg och Amelia Adamo och få veta hur de ser på vänskap.
   En sak som är lite bökig med boken är att man ibland inte vet vem som säger vad, man får hålla noga koll på de olika inpassen. Boken avslutas sen med en mer teoretiserande del om vad som skrivits om kvinnors vänskap, och det är en hel del.
   En sak är säker, man kan aldrig ha för många vänner och väninnor. Även om de ibland komplicerar våra liv och konflikter uppstår.

fredag 2 december 2011

Vikingatida action

Den femte delen av Bernard Cornwells romanserie förlagd till engelskt 800-tal har nu kommit i pocket. "Det brinnande riket" heter den och berättar om hur Uhtred, jarl av Bebbanburg, överger den kristna kungen Alfred efter att ha hjälpt honom till seger.
   Svek, list, magi och starka släktband styr och stridsscenerna är många i Cornwells värld. Men så var det nog också i detta ättesamhälle, där familjen och äran sattes högt.
   Det är en magnik historisk rundmålning författaren gör och han har koll på detaljerna. En riktigt skarp äventyrsroman för alla som gillar snygg historisk putsning.

torsdag 1 december 2011

Inte så klyftigt

Magdalena Ribbing är en fena på etikett, hon har svaren på alla intrikata frågor.
I höst har hon kommit ut med "Etikett på jobbet", något som väl alla kan, eller...
    Ribbing utgår från frågor hon fått och nog är det väl ganska självkrat att ma hälsar på sina arbetskamrater, inte stör möten med sidoprat och messande. Och många undrar om klädsel på jobb och där är Ribbing glasklar. Kvinnors kläder bör inte vara för åtsittaden och urringningen ska vara sparsam. Den så kallade klyftan mellan brösten ska inte synas. Män bör avstå från alltför trånga tröjor, se till att inga kalsongkanter sticker upp att skjortan inte är uppknäppt mer än en decimeter, säger Ribbing.
   Och varför ska man iaktta såna regler, man får väl exponera kroppen fritt, säger säkert många av de uppknäppta.
     Jo, för att det handlar om att spela med sexuell attraktion och det är vanligtvis inte det man är anställd för, utom i myckert speciella fall. Så stilen från Sex & City är inget att praktisera, man nedvärderar ju sin egen yrkeskompetens om man går omkring som ett sexobjekt på jobbet.
   Skönt att någon påpekar det. Speciellt sommartid klär sig många som om de var på plagen i stället för på jobbet.
   Vill man ha mer koll på vad som inte går för sig på jobb kan man memorera listan längst bak i boken.

onsdag 30 november 2011

Ingen modeslav

   Det blir väldsigt tydligt så här inför julen, det att vi ska KÖPA oss lycka, skönhet och mode.
  Men man behöver inte bli slav under modet. Faktum är att allt fler gör uppror, stort eller litet, mot vad mode och trender vill.  För det är ju ett fruktasvärt slöseri med resurser vi sysslar med, bara för att vi tror att det ska vara så.
   Två som tar ett hårt grepp om ämnet är journalisten Sofia Hedström och fotografen Anna Schori i boken "Modemanifestet - de stilsmartas handbok.. Första delen av boken är ett manifest som behandlar allvaret bakom modeindustrin men som ocksåt lär ut  hur du lustfyllt och roligt det är att skapar en egen stil av kläder man redan har.
    Den andra delen av boken är en "receptsamling"  för dina kläder, med massvis av kreativa tips för garderoben. Ett förord av världskända designern Vivienne Westwood ingår och en ny och banbrytande modefilosofi, 50 trendiga personer från USA, Island och Sverige som alla har sina personliga sätt att förnya garderoben på och som de delar med sig av i den handfasta receptsamlingen.
   En både viktig och rolig bok - blir man dessutom modesmart är det ett plus.

tisdag 29 november 2011

Som en dans

Nä, jag tänker inte på förkylingen när jag skriver den rubriken. Det är fortfarande hosta och rinnande ögon som gäller - en syn för gudar minst sagt.
   Men dagen lystes upp av att jag började läsa Marianne Backléns senaste roman "Eldfågelns dans".
I centrum finns dansaren Anna Ivola, som dansat både klasiskt och modernt. Nu åldras hon och hennes dansarkropp. Det är romanens ramberättelse
   Där, inaför ramen snurrar de, alla de stora namnen från balettens värld, Njinskiy, Nureyev, Margot Fonteyn. Det är en roman om dansen som besatthet och kall men också om de avgrunder de stora behöveer omkring sig.
   Kan inte minnas att jag läst en roman om balett förut - nu har jag snart gjort det Och Backlén har ett riktigt bra berättardriv.Dagen blev räddad.

måndag 28 november 2011

Host host!

Det var en rent bedrövlig måndag. Vaknade med feber och rinnsnuva i morse och bättre har det inte blivi under dagen. Mesta av tiden har dåsats och hostats bort.
Försöker läsa klar Mannen som dog skrattande av Tarquin Hall men det blir ingen riktig fart på det heller, bäst att krypa ner under täcket och hoppas på bättre tider.

söndag 27 november 2011

Magins historia

Det finns ett mycket ambitös projekt som heter Witchcraft and Magic in Europe som brittiska förlaget Athlon ger ut. Många europeiska forskare deltar, som Catharina Raudvere dfrån Lund universitet som vet det mesta om nordisk trolldom. Tyvärr finns serien bara på engelska men det är värt möda att ge sig i kast med böckerna.
   Del 3, som jag just nu läser, behandlar medeltiden och det är tänkvärt att de första anklagelserna om häxeri kom under sent 1400-tal och började i södra Tyskland. För Nordens del är ju 1600-talet det mörka århundradet med häxprocesser och det skedde när Sverige-Finland levde under ett lutherskt prästvälde.
   Under den nordiska sagatiden var trolldom ett normalt inslag i vardagen. Att försöka ta reda någonting om framtiden var helt ok. De kvinnor som "sejdade" hade högt anseende i samhället. Det visar gravsättningarna, bland annat i Birka i mälaren har man hittat en sejderskas grav.
   Det var senare, när kyrkan ville styra alla tankar, som magin - både den svarta och vita blev en fara för samhället.
   Massor av intressant läsning väntar.

lördag 26 november 2011

Glas är inne

   I våras kom Anna Jansson med en bok som anknöt till Glasriket i Småland, där glashyttorna ligger tätt.
Till samma plats beger sig Karin Wahlberg i nyutkomna "Glasklart", den åttonde om kommissarie Claes Classon och hans fru Veronika, som är överläkare.
   Vanligtvis brukar handlingen vara förlagd till Oskarshamns-trakten men författaren har blivit äventyrlig av sig. Hennes förra, Matthandlare Olssons död, utspelade sig i Turkiet.
   Förstås handlar det om gamla familjehemligheter som grävs upp. Vad skulle genren vara utan hemligheterna? Men Wahlberg skriver medryckande, om än aningen omständligt, och det är roligt att följa berättelsens vindlingar.
   Drygt 450 sidor att stoppa i deckarfantastens julpaket?

fredag 25 november 2011

Skytte i Guds firma

   Omvända blir människor ofta.
   En av dem är Göran Skytte, tidigare frän journalist och samhällsdebattör.
"På väg" är  berättelsen om hur journalisten Skytte förvandlas till förkunnaren Skytte, tillika kristen författare och kolportör, ständigt på resa till nya platser i Sverige. Han har börjar jobba i "Guds firma", som han säger.    
   Men den som börjar i den firman börjar samtidigt en resa mot det egna mörkret och tvivlet.
För att bli omvänd innebär inte att man sätter sig bekvämt till rätta i en "andlig hammock" och och väntar på att bli helgon. Det innebär att man ger sig in i en strid om vem som skall vara herre i över det egna livet. Är jag slav eller fri, ond eller god. Eller kanske både ock.
   Det är frågor som alla människor bör ställa sig, för människan är mer än en konsument. Suget efter livsinnehåll ger många uttryck för.
   Varför inte läsa om hur en kaxig man blev Guds handelsresande.
   Jag tycker att det är en berörande skildring.

torsdag 24 november 2011

Silva och hennes mamma

   Så fort man glömmer bra böcker!
   När nya hela tiden väller in och kräver att bli lästa. Jag vill alltså slå ett slag för Sanna Tahvanainens första barnbok, "Silva och teservisen som fick fötter" illustrerad av Sari Airola.
   Silva och hennes mamma bor i ett stort hus bakom en hög häck och Silvas mamma är lite frånvarande fast hon är närvarande. Men ibland behöver ju mammor gå in i egna rum. Då får Silva hitta egna lekkamrater och skapa egna världar.
   Sanna skriver med känsla om föräldrar som vacklar i hälsa men inte i kärlek. Sari Airolas varma och färgstarka illustrationerlyfter berättelsen om Silva och hennes mamma.
   Och till slut blir allt bra - som sig bör i en barnbok.

onsdag 23 november 2011

Att välja rätt tankespår

Man kan faktiskt välja att vara lycklig. Utifrån ett vardagsperspektiv resonerar författaren och läkaren Nisse Simonsson i "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" kring hur vi själva kan påverka våra liv för at uppleva största möjliga lycka och välbefinnande.
   Positivt tänkande får många att se rött men det är kanske inte så klogt. I början av veckan lade forskare fram en rapport som visar att de som tror att de är mycket sjuka också blir det. Medan de som tar lite lättare på krämporna mår bättre. Så man kan tänka sig till att må bättre.
    Naturligtvis är inte det lösningen på alla problem men om fler försökte se saker från den ljusare sidan skulle det se annorlunda ut.När man sitter och läser alla gnälliga mess i lokaltidningarna så är det svårt att fatta att någon ids leva överhuvudtaget. Såna problem som vi har! Hundar som skäller, folk som frågar om vi vill ha hjälp och alla problem som ändrad tidszon skulle ge. Huvaligen! man kan väl lika gärna gå i ide så slipper man se eländet..... Se där, en positiv tanke!

tisdag 22 november 2011

Majgulls moderspassion

 
"Moderspassion" heter Majgull Axelssons höstroman. Det är enn berättelse om föräldraskap  och moderskap och om att förtränga och vägra se, om att bära generationers skuld och skam, men också om längtan efter gemenskap.
   Allt tar sin början när en våldsam höststorm sveper över värmländska Arvika och nåra människor blir isolerade på en liten vägkrog. Allt eftersom stormen tilltar ökar spänningen, alla dessa udda människor har sina fasader att bevara, sina livslögner att upprätthålla. Här finns tre mödrar och ingen av dem trivs i rollen som mor, bit för bit växer en annan bild fram.
   Axelsson är en stilsäker berättare, hon lyckas till och med övertyga mig om att den slitna kopparängeln hör hemma i berättelsen.
   Det här är en av höstens starkaste romaner, Axelssons bästa efter Aprilhäxan.
   Låt den bli julklapp till någon du gillar.

måndag 21 november 2011

En dansk vagabond

Den danska journalisten och världsresenären Carsten Jensen nådde en stor publik med romanen "Vi, de drunknade" som beskriver det danska kustsamhället Marstal.
   Nu är han tillbaka i reportergenren igen med tegelstenen "Ut - upptäcktsresor 1978 - 2010". Till en del också en självbiografi som följer den unge Carsten från ung vänsterradikal till allt mer raffinerad författare till långa resereportage. Det splittrade och vilda Afghanistan är ett land som fascinerar honom och han har rest kors och tvärs där, till platser som västerlänningar inte ska vistas på. Men här finns också nordiska interiörer, som när han skriver om mordet på Olof Palmes minne och att det aldrig funnits en politisk vilja att hitta Palmes mördare.
   Jensen är en god stilist och det är genom oväntade tjuvkopplingar som reportagena lever och vibrerar.

söndag 20 november 2011

En indisk Poirot

   Ja, så lanseras den brittiske författaren Tarquin Hall som skriver deckare förlagda till miljonstaden Delhi. Hall är gift med en indiska och paret bor tidvis i Indien.
   "Mannen som dog skrattande" är titeln på hans andra deckare med Indiens diskretaste detektiv Vish Puri i huvudrollen. Hans första bok om Puri heter "Fallet med tjänsteflickan som försvann".
   Hall skriver om det moderna Indien och om Delhis storsrtadspuls. Samttidigt är Puri skapad som en anakronism. Han går alltid klädd i brittisk rutig keps och hans sätt är den brittiska gentlemannens. Men han vet allt om Delhis dolda värld, om mutor och vänskapsband, om gammal fiendskap och politiska komplikationer. Och så älskar han hetaste heta indiska kryddor.
   I den här boken handlar det om att ta reda på vem som mördat en framstående forskare. Man hävdar att det är en gudinna men det tror inte Vish Puri.
   En pusseldeckare i exotisk miljö, väslskriven och med mycket lokalfärg. Definitivt en egen deckarröst det här.

lördag 19 november 2011

Farliga julen?

   Har just gått en kvällssväng med Hubbe och ser att många i kvartert har satt upp julbelyningar. Slingor, stjärnor och stakar finns både här och där.
   Men jag tänker inte låta julen stressa mig. De första julbelysningarna sätter jag upp till första advent - lilla jul som vi säger på Åland.
   För att trösta mig har jag läst Tove Janssons berättelse Granen, som ingår i samlingen Det osynliga barnet. jag tycker den är lika rolig varjr gång. Om mumintrollen som väcks ur sin vinterdvala av en hurtig hemul som stressar upp sig över julen. När muminerna kommer ut träffar de en massa varelser som springer omkring för att julen snart ska komma och muminerna förstår ingenting. Julen måste ju vara farlig eftersom den ska blidkas med gåvor och mat. Så de klär en gran med det vackraste de har och sätter sig bävande att vänta på julen.
   Det finns mycket klokhet i berättelserna. Läs gärna om filifjonkan som var rädd för katastrofer eller om det osynliga barnet som blev synligt först när hon blev arg.
   Sånt ska man läsa när alla måsten pressar på.

fredag 18 november 2011

Det bästa hos människan?

Man brukar ju säga att det bästa hos människan är hunden. Kanske det är sant.
   Sant är att hunden har förmänskligats och kan bära designerkläder, gå på spa, äta gräddtårta på födelsedagen och besöka hundpsykologen och gå på hundlekis.
   Många hundägare ger sina hundar mänskliga egenskaper, ofta i all välmening,  Men denna kärlek är kan ibland vara rent av skadlig för hunden. För en hund vill gärna vara medlem i den mänskliga flocken, så länge den får fortsätta att vara hund. På hundiga villkor.
   Om det här skriver Charlotte Hage bra i boken "På hundens villkor".
   Hon understryker att det är viktigt att hunden, som alla andra husdjur, ska behandlas med respekt. Om hunden inte vill gosa så måste man respektera det för en hund är inte en leksak.
   Och fundera på vad det betyder om hunden inte kommer när matte kallar. Är hunden dum, som inte förstår? Eller är han smart när han inte lyder utan följer sin egen vilja?
   Det finns inget säkert svar på den frågan.
    Är man det minsta intresserad av hur de fyrbenta tänker och gör ska man läsa den här boken. Man lär sig en hel del om människor också...

torsdag 17 november 2011

Uppdaterad Heriginna

   Hon var redaren Gustaf Eriksons favoritfartyg, fyrmastade barken Herzogin Cecilie - kallad Hertiginnan.
Kring fartyget har många myter vävts, kanske mest om Heriginnans tragiska slut. I tät dimma kom faryget för nära land i april 1936 och trots olika försök kunde hon inte räddas från att bli vrak.
   Nu har Dan Weissenberg fräschat upp historien om Hertiginnan i nyutkomna "Herzogin Cecilie -skeppet som ville flyga". Utgående från redan publicerat material berättar han historien igen och illustrerar med många bilder.
   En av dem främsta källorna är Pamela Bourns (sedermera gift med Hertiginnans kapten Sven Eriksson) böcker om livet ombord på Hertiginnan. Här kan man beskriva allt från kärlek till konflikter och skildra livet ombord på en seglande lastdragare.
   Skildringen är lättläst och bred och kan vara ett alternativ om man tycker det är för omständligt att leta upp originalböckerna från 30-talet på bibliotek eller i antikvariat.

onsdag 16 november 2011

Inte bara bio

Så heter Nils Petter Sundgrens bok som är en memoarbok och en bit filmhistoria.
   Sundgren var en välkänd tv-profil och respekterad för sin cineastiska kunskap och hans kärlek till filmen som medium grundlades redan i barndomen. 10 000 filmbesök på 75 år uppskattar han att han gjort.
     Han har varit på alla festivaler och träffat alla de stora. Han beskriver möten i Cannes och Hollywood men också i Tokyo och Rom.Men förstås blir det också en berättelse om tiden, om vännerna och familjen.
   Är man det minsta intresserad av film så är den här boken ett måste. Den är också väklskriven och proppfull med fakta. Det gör den inte sämre.

tisdag 15 november 2011

En upplyst prinsessa

   Hon var syster till Gustav III och herig Karl, som sen blev kung med siffran XIII. Hon levde mellan 1753 och 1829 och fick se världen förändras snabbt. Prinsessan Sophia Albertina, som lät bygga ut Arvfurstens palats i Stockholm, är ännu en av historiens okända kvinnor.
   Fast nu har hon i alla fall fått en egen biografi - "Självständig prinsessa Sophia Albertina" av Carin Bergström som också skrivit om 1700-talsgrevinnan Stina Piper.
Sophia Albertina gifte sig aldrig, inte för att det saknades friare men för att hon var hårt kontrollerad av familjen. Mamma Lovisa Ulrika var ett formidabelt fruntimmer och hennes ord var lag.
Det intressanta är att se hur prinsessan lyckades forma sitt eget liv. Hon hade egen hovstat och fattade självständiga beslut. Under nästan 20 år var hon regerande furstinna i tyska Quedlinburg och fick inkomster därifrån.
   På äldre dar blev hon god vän med den nya furstefamiljen Bernadotte och var någon form av "hedersfaster" till Karl-Johan. Hon levde till 76-års ålder och det var en aktningsvärd ålder då.
   Mycket av 1700-talets mer vardagliga sidor kommer fram då kvinnor beskrivs. Vad jag saknar är hur Sophia Albertina såg på revolutionerna i Europa och rikssplittringen 1809. För henne, som levat under  kungligt envälde, måste förändringen ha varit enorm.

måndag 14 november 2011

Israel av idag

"På flykt från ett sorgebud " av David Grossman  är en i alla avseenden stor roman , drygt 700 sidor, om det moderna Israel från 1967 tills idag skildrat genom en kvinnas kärlek till två män och sina två söner.
Alla de viktiga händelserna utspelas när Israel ligger i krig och genom hela romanen bultar oron för sonen.
    I ett kort efterord berättar  Grossman att han var nästan färdig med romanen när hans egen son dog i strid i augusti 2006, under de sista timmarna av andra Libanonkriget. Men det här år inte en roman om krig, utan om liv i Israel, om stark vänskap och kärlek, familjeliv, barnuppfostran, förhållandet till den arabiska befolkningen, skräcken för självmordbombningar med mera.
   Det är en överväldigande  roman som bjuder på berättad med värme och insikt liksom vissheten om att vi aldrig kan lura sorgen, hur vi än försöker. Så sett är det en universell roman Boo Cassel har översatt från modern hebreiska.

söndag 13 november 2011

Mat och mord

Månste bekänna att jag tycker den amerikanska författaren Diane Mott Davidson är bra. Och hennes kombination av mat, mysterier och mord är originell.
   För Goldie, innehavare av Goldilock Catering och gift med en polis, snavar över skumma saker när hon jobbar. Som här, i "The Main Corpse", när hon ska göra en buffé för inbjudna som ska tänkas invetera i en guldgruva och det blir upptakten till en rad förvecklingar, jag säger inte mer. Goldie bor i Colorado, en stat med opålitligt väder. I den här boken snöar det i juni och vägarna blockeras av ras. Så sett har vi det bra.
  Och så får man ju en massa fina recept också, fast man måste räkna om måtten från amerikanska till våra. Men det finns ju förvandlingstabeller.
   Synd är det att man inte översätter DMD till svenska, det skulle hon vara värd. Några av hennes tidiga finns men sen tog det slut.
   Och varför i all sin dar kan man inte få en kockdeckare på svenska, det är ju en jättebra kombination.

lördag 12 november 2011

Ondskan & Annika

   Den nionder romanen om Annika Bengtzon, Liza Marklunds murvelhjältinna har getts ut. När "Du gamla, du fria" börjar har Annika just kommit tillbaka egter en treårig vistelse i USA. Hon har återförenats med Thomas och jobbar åter på kvällsposten. Lika kantig, arg och frustrerad som vanligt. Det är inte mycket som hänt med Annika sedan början på sviten, och det kanske inte läsarna vill ha heller.
   Här spinns intrigen kring att Thomas blir kidnappad under en konferensresa i Afrika och ett gruvligt gisslandrama utspelas. Samtidigt härjar en kvinnomördare i Stockholms förorter och Annika har sina teorier.
   Det är mycket som hänt med den gamla, fria världen. Mycket som behöver omdefinieras. Ibland blir Annika/Liza väl polemisk och låter som ett förstamaj-tal. Men det brukar hon ju göra, författarens hjärta sitter nog ganska långt vänsterut.
   Får se om Annika dyker upp i en tionde roman också, utgången lämnas öppen.

fredag 11 november 2011

Fixa till det inne

   Nej, den här månaden inbjuder inte till utomhusaktiviteter. Kvällspromenaden med Hubbe i mörker och väta är inte någon höjdare, där har vi olika åsikt hunden och jag.
   Det är definitivt rätt tid för att fixa och dona inomhus. Bra inspiration hittar jag i Sofie Sjöströms "Fixa hemma" som presenterar 60 olika projekt. Tydligt och instruktivt, det är inte lätt att göra fel (och det är nog inte meningen heller).
   Boken är indelad efter hemmets olika rum. Snickra till exempel en spegelhylla med förvaring till hallen eller en handdukshängare med kokbokstöd till köket eller en personlig sänggavel till sovrummet. Nya tabletter till matrummets bord eller tapetsera om en pall eller två.
    Flera av projekten har dubbla funktioner för att spara plats och erbjuda smarta lösningar på vanliga vardagsproblem . Författaren är industridesigner och van att tänka praktiskt.
   En snygg piedestal kanske man borde ge sig själv i julklapp. Allt verkar nästan möjligt.