Upp till fjällvärlden

   "Snö" är den andra delen i en trilogi av Jakob Mjöbring om den egensinniga och tuffa polisen Katja Lyss som lämnat storstan för ett vackert och iskallt Norrland. Den första delen i serien kom i fjol och heter "Köld".
  
Katja Lyss är polis och före detta professionell friåkare med en specialtjänst inom NOA som hanterar brott med internationella förgreningar. Hennes skidsemester i Kittelfjäll strax innan jul avbryts av ett vedervärdigt dubbelmord i en renvaktarstuga långt ut i den väglösa och vackra västerbottniska fjällvärlden.
   Samtidigt som snön vräker ner och sakta men säkert suddar ut alla spår ger sig Katja ut på en jakt som tar henne från Kittelfjäll till Paris och tillbaka ut i de branta och vita vidderna. Katja försöker tyda spåren i snön som pekar såväl bakåt, mot forntiden, som in bakom kulisserna i dagens digitala värld, styrd av enorma datamängder och trångsynta algoritmer.
   I alla tidevarv verkar sökandet efter mer information vara det väsentliga, men frågan är om någon längre vet vad som är sant och vad som är falskt..
   Katja Lyss är i alla fall en intressant bekantskap.

En iskall klassiker

   Karin Boyes roman "Kallocain"  jämförs ofta med andra s k dystopier, som Orwells 1984 och Huxleys Du sköna nya värld . Boyes dystopi har precis som dessa översatts till många språk och givits ut i många gånger.Den här versionen är från 2013.
    Boken är skriven som ett testamente av huvudpersonen och uppfinnaren Leo Kall. Hans hustru Linda öppnar ögonen på honom, för att hans sanningsserum i Världsstaten får förödande konsekvenser. Meningen var att kallocainet skulle avslöja statsfientlig verksamhet. Men istället berättar medborgarna om sin längtan efter kärlek och gemenskap. Man finner flera beröringspunkter med ideologierna i både
det kommunistiska Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland.
    I september 1940 skrev Karin Boye i ett brev till en nära vän om romanen: "Den handlar om tillståndet i nästa århundrade, då några stora totalitära stater slåss om världsherraväldet och Staten har individen helt i sin hand." Det var  några månader innan författaren valde att lämna livet.
    Så här skriver Barbro Gustafsson Rosenqvist, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, i förordet: "Hösten 1940 utkom Karin Boyes roman Kallocain. Hennes dystra framtidsskildring, som trots allt rymmer hopp om och tro på ljusning, kom att utgöra slutpunkten för ett såväl emotionellt som intellektuellt synnerligen intensivt författarskap. Romanen är ett i många avseenden särpräglat verk, som genom sin lyskraft har hållit sig levande genom decennierna och attraherat allt fler läsare."
   Det är bara att hålla med. Men någon munter läsning är det inte. Boye vet att allt som kan brukas också kan missbrukas.

Michelle Obama privat

Michelle Obama är en av vår tids mest ikoniska och beundrade kvinnor. I boken som i original heter "Becoming" - på svenska Min historia berättar hon om sitt privata jag och om familjen. Politik är hon inte intresserad av. Som den första afroamerikanska presidentfrun skapade hon det mest öppna och inkluderande presidentskapet i USA:s historia. Det som kom sen ska vi inte tala högt om...
    Hon är en passionerad och kraftfull förespråkare för kvinnor och flickors rättigheter världen över och har förändrat hur föräldrar och barn ser på hälsa och vikten av ett aktivt liv. Samtidigt har hon uppfostrat två döttrar och stått sida vid sida med sin man i hans uppdrag att leda USA genom några av landets mest påfrestande perioder.
    I sina självutlämnande memoarer bjuder Michelle Obama in läsare till sin värld och berättar om de erfarenheter som har format henne som person. Från barndomen i Chicagos fattiga South Side till prestigeuniversitet och genom åren som företagsledaren som kämpade med livspusslet, till tiden på världens kändaste adress.
   På ett ärligt och insiktsfullt sätt beskriver hon sina med- och motgångar - i det privata och offentliga - och berättar om sitt liv såsom hon har levt det, med sina egna ord och på sina egna villkor. Det är en ovanligt personlig skildring av en kvinna som ständigt har trotsat samhällets förväntningar.

Astrids okända sida

   Under 24 år var Astrid Lindgren chef för Rabén & Sjögrens barnböcker. Om det skriver Kjell Bohlund i "Den okända Astrid Lindgren".

    När hon började 1946 var Rabén & Sjögren ett litet förlag, på randen till konkurs. Efter bara några år var det Nordens ledande barnboksförlag. Hon var den första specialiserade barnboksredaktören och hon blev en av de skickligaste förläggarna i den svenska förlagshistorien. 

     Astrid Lindgren delade sitt liv mellan att vara författare och förläggare. Hon skrev sina egna böcker på förmiddagarna och arbetade på förlaget på eftermiddagarna. Samtidigt som hon skrev böckerna om Pippi Långstrump, Mästerdetektiven Blomkvist, Barnen i Bullerbyn, Emil i Lönneberga och de andra älskade karaktärerna var hon förläggare för många av de klassiska svenska barnboksförfattarna som Lennart Hellsing, Åke Holmberg, Edith Unnerstad, Inger & Lasse Sandberg och Barbro Lindgren. 

    De dubbla rollerna var inte okomplicerade. Lennart Hellsing hörde till dem som vågade lufta sin kritik mot de dubbla rollerna och mot Astrids svärmeri för gammaldags liv. Även om kritiken sällan framfördes högt fick hon länge leva med misstankar och avundsjuka. Men hon övervann båda och när hon gick i pension 1970 var hon uppskattad och beundrad som få före henne.

   Författaren  Kjell Bohlund var under många år chef först för Rabén & Sjögren och sedan för Norstedts Förlagsgrupp, där Rabén & Sjögren ingår sedan 1997. Berättelsen om Astrid Lindgrens arbete som förläggare är en märkvärdig historia som förtjänar att berättas. Det är en sannsaga om hur ett litet förlag med små ekonomiska resurser tack vare skicklig ledning på kort tid kunde växa och bli det ledande barnboksförlaget .

Fint om 1700-talskvinna

"En sekund är jag evig" av Maria Gustavsdotter är en roman i två tidsplan.
Den varvar berättelsen om 1700-talets Annika från Lund med den om Birgitta, som 300 år senare reser till Lund för att röja ur sin avlidna mors lägenhet
    Maria Gustavsdotter når idag ut till en allt större läsekrets med sina historiska romaner, senast Ylvas bok i serien Prästdöttrarna. För första gången skriver hon nu en roman som utspelar sig både i historisk tid och i nutid.
   Man möter bibliotekarien Birgitta som reser till Skåne för att ordna med sin mors begravning och städa ur föräldrarnas gamla lägenhet. Hon borde ha fullt upp med allt det praktiska men istället tillbringar hon dagarna med att läsa sin fars efterlämnade papper. Birgittas bror är mest intresserad av den gamla värjan från 1700-talet, som är förknippad med en familjemyt. Kanske finns det ett korn av sanning i den. 
   Parallellt med den historien möter vi Annika år 1717, vars mor oväntat dör. Hon blir tvungen att lämna sitt hem och skapa sig ett nytt liv. Men vart ska en flicka ta vägen i Karl XII:s Sverige?
  Det är en intressant men inte sentimental skildring av två kvinnors liv som trots de stora tidsavstånden har en hel del gemensamt.
    Krigsåren, vi är vid slutet av Karl XII:s regeringstid, och den tidens vardagsliv beskrivs också kunnigt för Gustavsdotter slarvar inte med sin research.

Visst stular även vi!

  Alltid lika stimulerande att bläddra i Språktidningen och 8/2018 är inget undantag.
  En stor artikel om svenska i förorten och vad den markerar är intressant om man alls vill hänga med i svängarna. Man får veta att ordet "bror" används för att markera närhet till båda könen. Och att vem som helst inte får rätt stuk på snacket.
  Kampen om vad som är den riktiga norskan är inte slut än och Nina Kraft reder ut de olika turerna. Här finns också en intervju om finska språket, en kille som är politiskt sakkunnig i Stockholm får veta att han är för brutalt rak på sak i Stockholm medan hans finska vänner tycker att han snackar inlindat!
  Niklas Zencher skriver om hur anonyma textskrivare på nätet kan avslöjas, och det är intressant.
Och så finns här en text av Lars Melin som utnämner Hans Rosling till kung av fakta. I tidningens bakvagn finns frågor och svar, som jag alltid läser. Den här gången ställs en fråga om verbet "stula", alltså snubbla och tidningen svarar att det är vanligt på Värmdö i Stockholms skärgård.
  Då får jag lust att säga stopp och belägg! För på Åland är det ju synnerligen vanligt att man stular ikull - Se opp så du inte stular ikull i mörkret!
   Ibland måste man vara vän av ordning!

En furste bland furstar

   Till flydda tider återgår min tanke än så gärna - skrev Runeberg.
    Och visst kan väl tanken dras mot det förgångna, som när man läser Olle Larssons färska biografi om Gustav Vasa. Den heter "Gustav Vasa - en furste bland furstar" och målar ett heltäckande om inte smickrande porträtt av Sveriges landsfader.
   Han var adelsmannen som blev kung, katoliken som blev protestant och regenten som lade grunden till det moderna Sverige. Eftervärlden känner honom som Gustav Vasa även om han själv aldrig kallade sig något annat än Gustav Eriksson. 
    Gustav Vasas liv var fyllt av dramatik från vaggan till graven. Det var krig, uppror och en personlig kamp för att accepteras som härskare av sin omgivning. Många såg honom ju som en uppkomling, både utomlands och i hemlandet.Han var begåvad på att marknadsföra sig själv och sina idéer och få kungar har kunnat påverka historien om sig själv och hur den berättas som Fustav via Peder Svarts krönika. Här finns alla myter som lever kvar ännu i våra dar. Som den om Vasaloppets ursprung, till exempel.
   Som en röd tråd genom boken löper Gustav Vasas ständiga strävan efter att stärka sin legitimitet. Han var en uppkomling som störtat en krönt konung från tronen. Det gällde därför att visa att han var en furste bland furstar.  Olle Larsson har tidigare skrivit ut en heltäckande svensk historia och har lärt sig hur man komprimerar utan att bli obegriplig. Genom hans flyhänta penna väcks Vasas gestalt på nytt till liv. Med högt tempo bjuds man med på en spännande färd i 1500-talets Sverige.  

Hemligheter & kärlek

Kärleksromaner sa man när jag var ung, nu kalls de böckerna för "romance". Kanske för att det låter tjusigare - men idén är densamma. Kärlek av mer eller mindre trassligt slag är utgångspunkt.
   I sin första kärleksroman "Grindvakterskan" drar Elvira Berg in läsaren i en värld där vad som helst kan hända, full av spirande grönska och känslor som växer sig starka.
   Trött på sin grå vardag har Sofia sagt upp sig för att göra något hon alltid längtat efter; rusta upp Svartsjö slottspark. Problemet är bara att ingen talat om för henne hur förfallen parken är - och vad som gömmer sig i myllan.
   Tack och lov får hon händige Paul till hjälp, som inte bara kan trädgården utan och innan utan också ställer upp i alla lägen. Men ju mer de gräver upp parken, desto mer mystiskt beter sig herrgårdens unge ägare, Eric Sandel.
   Sofia vet inte hur hon ska förhålla sig till Eric, då han rör upp oanade känslor inom henne. Vad vill han egentligen? Och vad döljer Svartsjö för hemligheter?
   Jag säger inte att jag föll för den här romanen, den är bitvis seg och rätt förutsägbar. Men som sällskap för en kväll eller två passar den. Och omslaget är fint!

Rejält snedtänkt

Har du glömt bort Pekka Langers löständer, Johnny Bodes queerlåtar och Britt Wadners mediekrig mot Olof Palme? Vill du vältra dig i kuriositeter om Karl Gerhard, Ria Wägner, Lill-Babs och Svullo? Då är "Snedtänkt" av Kalle Lind boken för dig.
   I boken Snedtänkt lyfter Lind fram människor som gått sina egna vägar och gjort avtryck i den svenska underhållningshistorien. Han dröjer vid fenomen som en gång varit på allas läppar och sen spottats ut och glömts bort, associerar sig fram och tillbaka i historien, öppnar dörrar till rum som stått orörda i decennier.
   Allt för att åskådliggöra en fascinerande värld av starka personligheter i underhållningsarbetets tjänst.
   Sedan 2014 driver Kalle Lind podden Snedtänkt med underrubriken "podden som pratar om det som andra poddar inte pratar om". Där har han och hans gäster väckt nytt liv i de bortglömda och det perifera från den svenska kultur- och nöjessfärens nittonhundratal. Nu gräver han vidare och fördjupar dessa ämnen i boken- som handlar om det som alla andra böcker inte handlar om.

Fjärde med Risk

  " Motiv X" är Stefan Ahnhems fjärde bok i serien om Fabian Risk vid Helsingborgspolisen.
    Risk vakar vid sin skottskadade dotter Matildas sida, hon ligger i koma på Helsingsborgs lasarett, samtidigt som ett brutalt mord på en flyktingpojke från Syrien kastar in stadens kriminalpolis i en ny komplicerad utredning med rasistiska förtecken.
    Men inget är så enkelt som det först serut och när flera nya mord äger rum befinner sig Lilja, Klippan och de andra på Helsingborgspolisen snart i en allt mer pressad jakt på flera gärningsmän. Till slut tvingas Fabian tillbaka i tjänst trots att han helst hade velat ägna sig åt sin familj. Chefen för kriminalpolisen Astrid Tuvesson avbryter sin tolvstegsbehandling mot alkoholism trots att den bara har börjat, för att leda arbetet med de parallella utredningarna.
   Samtidigt brottas Fabian med information som hans döde kollega Hugo Elvin lämnat efter sig och påbörjar en egen privat utredning som kan komma att förändra den sammansvetsade utredningsgruppen för all framtid. Det är förvisso en komplicerad gåta som nystas upp på de nästan 500 sidorna.

Alltid på vandring

  "Människan har alltid vandrat" det är titeln på Jeanette Varbergs koncisa bok om ett evigt fenomen - att människor förflyttar sig genom hela historien.  Varberg är en dansk arkeolog och museiintendent. Hon har skrivit både barnböcker och historieverk. Sätt Jeanette Varbergs bok i händerna på våra politiker. Översätt den till fler språk, så att också världens politiker kan läsa den, tycker danska recensenter.
   I sin
korta introduktion gör Jeanette Varberg nedslag i elva av människans viktigaste vandringar - från Homo sapiens utvandring ur Afrika för 70 000 år sedan, via bronsålderns sjöfolk, medeltidens germaner och Nya världens conquistadorer till våra egna dagars flyktingströmmar till Europa.
   Att människan alltid har vandrat är en av de viktigaste historiska lärdomarna man över huvud taget kan dra - särskilt som människan i dag vandrar mer än någonsin. Ibland har hon vandrat frivilligt, lockad att utforska det okända, ibland ofrivilligt, driven på flykt av krig, svält eller klimatförändringar. De stora vandringarna har ofta ägt rum vid vändpunkter i historien och betytt mycket för samhällsutvecklingen. Det är människans historia, i fickformat. Det visar också författarens överskådliga och sakrika genomgång som trots det begränsade formatet innehåller förbluffande mycket fakta och detaljer.

Både sorglig och rolig

 Marcus Groth är välkänd finlandssvensk teaterman, både skådis och regissör. När han nu debuterar som författare är det med en memoarliknade bok med en lång titel - "Om vänskap, hundar och glädjen över att kunna andas"
   Groth skriver om sitt liv och han gör det så uppriktigt att det nästan gör ont att läsa. Han gör det med sinne för talande detaljer och det slags humor som gör att man inser att det är på blodigt allvar. Det börjar med barndom och föräldrar i Helsingfors och på sommarstället på Karlö utanför Uleåborg, fortsätter med arbete och äktenskap , och därefter livet som pappa med egna barn – en minst lika krävande roll som de på olika teatrarna i Finland och utomlands. Marcus Groths liv ter sig både spännande och fyllt av sorg .Man håller andan när man läser,får lust att både skratta och gråta.
  
Han inleder så här: ”Jag har varit deprimerad under cirka en tredjedel av mitt liv. 23 år 3 månader och 19 dagar för att vara exakt. Jag började med det när jag var 9 år 4 månader och 10 dagar. Det var när min mamma dog på canceravdelningen på Mejlans sjukhus. Eller så har jag hört det berättas att hon gjorde. Jag var inte där. Jag var väl för ung.
    För mig hade hon egentligen varit död sedan mitten av september1969 då hon blev intagen eftersom jag aldrig fick besöka henne efter det. Det var synd för hon var en mycket trevlig mamma.”

Sagor som lär för livet

Det är alltid lika roligt att få öppna en bok av den åländska duon Ann-Christin Waller och Anni Wikberg. "På en trollsländas vingar" är deras tionde bok och den har alla kännetecken som man väntar sig. Underhållande, spännande och tänkvärda berättelser om och för barn bildsatta med Annis robusta men ändå poetiska bilder. Efter sju böcker om runda kollorna är det dags att ta steget till en lite annorlunda värld.
  Här berättas om barnen som bor i det vita huset i Rönndalen, en miljö som nog finns i den åländska verkligheten. Här bor sex syskon och förstås deras föräldrar - som håller sig i bakgrunden. Det är både flickor och pojkar som råkar ut för äventyr, flyger till Eldorado och upptäcker åskans hemlighet eller träffar havsguden Poseidon som fryser i vårt kalla vatten. Men vad gör man inte för en blåbärspaj? I Oskars saga möter vi en pojke som är rädd för döden och försöker förstå hur den är. När han får träffa den uråldriga Stubbe kan han både förstå och acceptera den.
   Det är bra med sagor som berättar om faror och hot och mörka tankar. För de finns ju också i barnens värld. Och efter att ha läst de olika berättelserna kan man prata om saker på ett sätt som gör att rädslorna drar sig tillbaka.
   Får jag välja så äe Eriks saga en favorit där kavate Erik retar upp Poseidon, men allt slutar bra. Poseidon får sin paj och så lär man sig att nereider inte bara är dekorativa, de plockar blåbär också!
   Så låt den här boken hamna i många barns julklappspaket. Det är ni värda. Och vuxna får ju smygläsa sen när barnen somnat...

Missförstånd om jyckar

   Per Jensen är professor i etologi - läran om djurens beteende - vid Linköpings universitet. Han leder en forskargrupp som bland annat studerar hundars beteende och relation till människor och medverkar flitigt i olika medier när det gäller frågor om djur och djurskydd. Han har skrivit flera böcker om hundar, senast Hur smart är din hund?
   I hans nya bok "Den missförstådda hunden" reder han ut hur mycket av det man trott om hur hundar fungerar har visat sig vara helt fel. Med saklighet, humor och värme visar hur forskarna avlivat den ena myten efter den andra. Du får bland annat veta hur det kommer sig att hundar inte kan dricka vatten utan att spilla över hela golvet,( Jo, det har man undrat över!) varför det är helt rätt att trösta dem när de har gjort sig illa och hur mopsars synsinne skiljer sig från vinthundars.   Andra myter handlar om att hundar inte kan tänka i flera steg och att de inte har någon tidsuppfattning. Att de är färgblinda och måste ha en stark ledare för att må bra eller att hunden lyssnar mer på ditt tonfall än på själva orden när du pratar med den. Det finns en del överraskningar i beredskap i svaren.
    Per Jensen går igenom en rad vanliga missuppfattningar som de flesta hundägare känner igen. För var och en beskrivs forskningsrapporter som med olika metoder visar hur allt egentligen hänger ihop. Forskarna har ibland använt små experiment där hundarna själva berättar om sina upplevelser med hjälp av sitt beteende. Men man har också utnyttjat den mest avancerade teknologin till att avbilda hundars hjärnor och framställa bilder av deras innersta tankar. Forskningen visar att vi i många avseenden måste omvärdera vår syn på hur hundar fungerar och det går inte att betrakta dem på samma sätt efter att ha läst den här boken.

Julroman om ensamma

 "Allt under himmelens fäste" av Maria Hamberg är en vacker och varm roman om två ensamma människor som sakta finner förtroende för varandra och blir vänner - en modern julsaga.
       Ingvar är en av de ensammaste människorna i världen. Han har levt mycket nära sina föräldrar och nu när de dött och lämnat honom ensam har han bara sin lägenhet och sitt monotona jobb. Han vaknar. Går till jobbet. Minns sina döda föräldrar.Och det är i stort sett allt.
   Men en dag står Ivana utanför hans port. En frusen tonårstjej som inte verkar veta vart hon ska ta vägen. Hem kan hon i alla fall inte gå. Det blir början på en ordlös gemenskap över åldersgränserna.
   Ronmanen är en svidande stark studie i ensamhetens och utstötthetens psykologi men också en saga om att vänskap finns där den är som minst väntad

   Det är en kort roman om ett brännande ämne. Ensamhet. För aldrig har människor varit ensammare än nu i all välfärd. Hamberg fångar omfattningen av den moderna ödsligheten men också det storslagna i hur den vanliga människan försöker skapa sig mening även där ingen tycks finnas. Det är det riktigt fina med den här boken. Och den tar slut när julen kommit till Ingvar och Ivana.

Tankar om det norska

Först vill jag glädja er med att berätta att min blogg är välbesökt, tack vare er! Igår passerade bloggen en kvartsmiljon unika besökare. Inte illa alls. Så jag kämpar vidare.
   En bok som jag nästan glömt att jag har läst i höst är  Suzanne Brøggers "Norsk omelett".
Hon har skrivit en samling krönikor och anteckningar om Norge, ställt sig frågan vad det är som gör landet så speciellt. Under århundraden hörde Danmark och Norge ihop, och visst finns det saker som förenar än. Hon har rest runt och samtalat med konstnärer och samhällsdebattörer för att komma på vad det är som gör just Norge så annorlunda. Hon framhåller också de nordiska ländernas gemensamma potential: ett förenat Norden borde bli det nya! Men självfallet handlar det mer än om Norge, Norden och norska omeletter. Det handlar också om förhållanden och fenomen som präglar vår tid.
    Med ålderns rätt sätter sig Brøgger på en hög barstol mitt i lokalen och iakttar den nya världen omkring sig. Så mycket av det gamla är nu borta och förbi. Många har svårt att navigera och känna igen sig i det nya och inte blir det bättre av att samhället till stor del har mist sin bildning och sin kultur.
    Författaren Brøgger ger sig själv rätten att flanera fritt, göra egna iakttagelser och framföra sina högst personliga åsikter. I  Norsk Omelett bjuder hon på allt det som läsare har lärt oss att älska: den provocerande, den bildade, den belästa, den roliga och den alltigenom uppfriskande författarblicken.

Misslyckas med skräck?

Sveriges skräckmästare John Ajvide Lindqvist bjuder in till sin kreativa värld i en unika tankesamling kring skrivandets fest och fasa i "Misslyckas igen, misslyckas bättre".
  Här får vi följa med i arbetet med hans sju romaner, från Låt den rätte komma in 2004 till X - den sista platsen 2017. Totalt 1500 sidor där författaren läst om, kommenterat och resonerar kring hur han tänker och tänkt.
 Det blir också möten över tid där den mogne författaren möter sitt yngre jag. Med resonerande och ofta humoristisk stämma kommenterar John sina yngre upplagors problem och glädjeämnen. Han har fört anteckningar för att bättre förstå vad han håller på med och "mycket är bludder" konstaterar han. Men så finns där annat också, isolerade och tydliga tankefiskar som kan plockas upp.
    Resultatet är en rolig och lärorik bok för alla som vill läsa något annat än en regelrätt författarhandbok. Men också en bok för alla som vill kika in bakom kulisserna i den speciella fantasivärld som är John Ajvide Lindqvists.Och är det så att man inte vill veta mer om hur det egentligen var tänkt att bli i berättelserna - ja då hoppar man över den här boken.

Om oväntade känslor

   De jobbar båda inom förlagsvärlden. Tiina Nevala är pr-ansvarig och Henrik Karlsson är förläggare. De är ett par och nu har de debuterat med romanen"För såna som oss". Som förstås handlar om kärlek i förlagsvärlden, om uppblåsta f
örfattare och dryga kollegor. De två bör ju veta hur det är...
   Det börjar med att förlagsredaktören Liv och den nydumpade litteraturvetaren Jens träffas på en stenmur i den grekiska natten. Ingen av dem som tror att det är något mer än ett slumpartat möte mellan två främlingar som aldrig mer kommer att ses. De känner inte ens till varandras namn. Men hemma i Sverige, i den grå vardagens klor, kommer deras vägar att korsas igen – på sätt som de aldrig kunnat föreställa sig, och med omstörtande konsekvenser.
   Det är en modern kärlekshistoria, en roman om att vara trettionånting och inse att livet inte tagit den väg man ville. Om att finna kärleken när man trodde att man redan funnit den och om att ge sig hän åt känslor som man inte har någon kontroll över. Om valet mellan att ge efter för förväntningar, eller kämpa för sina drömmar.

För Maria Werns vänner

   Alldeles oförhappandes snubblade jag över en liten Maria Wern-deckare i pocket av Anna Jansson utgiven i höst."Döden är alltid sann" heter den.

    Det har gått tjugo år sedan Maria Wern gick ut nian, och klassen ordnar återträff i en stuga utanför Tofta. När den sena kvällen går över i natt har vänskapsband brustit och begraven kärlek uppstått på nytt. Är det sant som det sägs, att bara de framgångsrika går på återträffar?
     Emelie är i alla fall stolt över att hon skrivit klart sitt bokmanus, och inte längre är samma osäkra tjej som på högstadiet, även om vissa fortfarande tror det. Sömndruckna dyker klasskamraterna upp till frukostbordet.
    Det är då Maria upptäcker att en av klasskamraterna försvunnit under natten. Gamla konflikter har kommit upp till ytan och Maria har all anledning att känna oro.Snart hittas den förta döda och mystiken tätnar. Och snart har de allihop trängt ihop sig i Marias charmiga hus i Visby - mycket mot Marias vilja.
   En berättelse i det kortare formatet men Anna Jansson måste man ju läsa, eller hur?

En riktig krigsherre

  Del nio av Bernard Cornwells serie om krigaren Uhtred av Bebbanburg och kampen mot invaderande vikingar har titeln "Stormens krigare" och den börjar med att det råder fred mellan brittiska småkungar i Wessex, Mercia och Östangeln.
   Kung Alfreds son Edward och respektingivande dotter Æthelflæd regerar i kungadömena, men runt omkring dem förbereder de rastlösa nordborna hela tiden nya räder. Uhtred, kungarikenas störste krigare, kontrollerar norra Mercia men oron jäser. Nordbor i förbund med irerna, ledda av den vildsinte krigaren Ragnvald Ivarsson, får stöd av northumbrierna och deras gemensamma styrkor kan visa sig vara Uhtred övermäktiga.
   Och vem kan man egentligen lita på när Uhtreds egen dotter gift sig med Ivarssons bror? I slitningarna mellan familj och lojalitet, personliga ambitioner och politiska förpliktelser finns ingen enkel väg att gå. Men en man med en krigares mod kan kanske lyckas. En sådan man är Uhtred.
  En spännande och komplex historisk tillbakablick ur en färgstark krigsherres ståndpunkt målas upp här. De som läst Cornwell vet att han levererar övertygande av historisk fiktion från denna period. Och för alla som vill veta hur det går finns goda nyheter, del tio i romanserien finns nu på svenska under titeln "Fackelbäraren".

En relationsrysare

  "Jag släpper dig aldrig" av Petra Holst kallas för en relationsrysare där ingenting är som det ser ut att vara. Det handlar om otrohet och manipulation och om vikten av att lära känna sig själv innan man kan lita på andra.
   I centrum står Isabel och Anna, som har varit bästa vänner så länge de kan minnas. När Isabel träffar Annas man på en lägenhetsvisning dras hon mot sin vilja till honom - den karismatiske David. Fast hon inte vill svika Anna blir det allt svårare för henne att stå emot sina känslor. När sommaren går mot sitt slut måste Isabel bestämma sig.
    Men vad vill egentligen David? Tänker han lämna Anna eller går han rentav bakom ryggen på dem båda? Anna är sjukskriven för depression och går i terapi för att få bukt med sin svartsjuka. Hon har länge misstänkt att David träffar andra kvinnor, men kan hon verkligen lita på sin magkänsla? Hon har ju varit så förvirrad på sistone, känner faktiskt inte riktigt igen sig själv. Och hon älskar ju David och vill tillbringa resten av livet med honom. När hösten står för dörren tvingas Anna fråga sig själv hur långt  hon är villig att gå för att behålla sin man.
   Det här är Holsts fjärde roman men den första jag läser. Så där himla överraskande är den inte, det är det vanliga tragglandet om relationer och om vad som är viktigt.

Underhållande om städning

Städningen kommer vi inte undan. Alla gillar att ha städat hemma, det ger status, men få gillar att städa.Hur har det blivit så här och måste det vara så? Det är frågor som Fanny Ambjörnsson resonerar kring i boken "Tid att städa".
  
Vissa städar som yrke, de flesta städar sitt hem. En del städar åt sina föräldrar eller andra släktingar. Att ha ett städat hem ger respekt men själva städandet - vare sig det gäller att ta hand om andras eller sin egen smuts - har däremot väldigt låg status, och det tycks smitta av sig på personen som utför arbetet.
    Städning genomsyras av makthierarkier och leder till ständiga konflikter både i vardagen och inom politiken. Hur kommer det sig att en sådan viktig del av livet är så lågt värderad och så känsligt att prata om? Med sin starka känsla för samhällets smärtpunkter borrar sig Fanny Ambjörnsson ner i denna konflikthärd.
   Hon har valt den neurotiskt städande Filifjonkan från Muminvärlden som följeslagare eftersom hon har insett att städning är en existentiell sysselsättning. Genom att städa håller Filifjonkan sitt inre kaos i schakt.  Boken kretsar kring frågor om vad städning betyder i människors liv. Kort sagt: vad är det egentligen städningen står för - för oss själva, i våra relationer och i samhället?

Alla vinets hemligheter

 För tio år sedan öppnade Mats-Eric Nilsson hundratusentals läsares ögon med boken " Den hemlige kocken", som avslöjade det utbredda matfusket och som faktiskt har åstadkommit förbättringar inom livsmedelsindustin.Han har envetet fortsatt att rota i livsmedelsfusket och nu har turen kommit till vinet, som så många älskar att njuta av. "Château Vadå" är en unik och gedigen granskning av en bransch som hittills har sluppit kritiska ögon.
   De nordiska länderna är bland världens mest vindrickande, ändå vet vi försvinnande lite om det som skvalpar i glaset. Tillverkarna har sett till att någon varudeklaration inte får finnas på flaskor och boxar. Tillverklighetshemlighet - bevars! Och nog finns det hemligheter alltid.
    Vad dagens vin som tillverkas i industriell skala består av är en väl förborgad hemlighet. Istället matas vi med bilden av det oförfalskade vinet, som får sin karaktär av jorden där druvorna odlats, och i generation efter generation framställts på samma traditionella sätt. Det är sant bara i ett försvinnande litet fall. De "château" som anges i namnet på många viner är i bästa fall små och förfallna egendomar utan anor. Läsaren tas med bakom vinindustrins förföriska kulisser och bjuds på en mängd uppseendeväckande avslöjanden. Boken avslutas med tips för den vetgiriga vinkonsumenten. Om nu vinet smakar efter att man lärt sig vad som blandas i dryckerna...

Vem vågar vara Lucia

    "Vintereld" heter den tredje fristående delen i Anders de la Mottes hyllade årstidskvartett med handlingen förlagd till Skåne. Liksom de två tidigare delarna, "Slutet på sommaren" och "Höstdåd", har den nominerats till Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman.

   Och jo, den här berättelsen har också Lucia som startpunkt, precis som två av höstens andra deckare jag läst. Det är någonting visst med kopplingen ljusets drottning och mörkrets makter...Vem vågar vara Lucia, egentligen?
   Lucianatten 1987 utbryter en våldsam brand i en skånsk stugby. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.
    Trettio år senare får Laura Aulin ärva den nedgångna stugbyn av sin faster. För första gången sedan branden återvänder hon nu till trakten. Hennes närvaro rör upp känslorna, och när flera bränder anläggs blir stämningen än mer fientlig. 

    Samtidigt börjar Laura ana att fastern kommit något på spåren före sin död, och hon tvingas ifrågasätta allt hon minns om den tragiska lucianatten. Om vinterelden som gav ärr som aldrig bleknat.

En riktig lättviktare

Elvira  Berg är mamma, logoped och författare. Hon älskar ord och hur man kan skapa världar
med dem. På dagarna arbetar hon med barn och barnböcker, men efter att barnen lagt sig  skriver hon skimrande och underhållande om kärlek.
  

Romanen "Grindvakterskan" är en bagatell, någonting att läsa medan man väntar på sömnen. Men man kan ju varva med andra sorters böcker om man vill ha balans i läsningen. Själv har jag alltid två eller tre böcker som jag växlar mellan.
   Den här historien handlar om Sofia som är trött på sin vardag och harsagt upp sig för att göra något hon alltid längtat efter:att rusta upp Svartsjö slottspark. Problemet är bara att ingen
talat om för henne hur förfallen parken är och vad som gömmer sig i
myllan.
   Tack och lov får hon händige Paul till hjälp, som inte bara kan trädgården utan och innan utan också ställer upp i alla lägen. Men ju mer de gräver upp parken, desto mer mystiskt beter sig herrgårdens ägare, Eric Sandel. Sofia vet inte hur hon ska förhålla sig till honom då han rör upp oanade känslor inom henne. Vad vill han egentligen? Och vad döljer Svartsjö för hemligheter?
   I de banorna rör sig berättelsen på 270 sidor.

Ett knepigt systerskap

  Med en riktig bladvändare i gränslandet mellan relations- och spänningsroman debuterar Bettina Bieberstein Lee med "Korpsystrar". Hon har tidigare gett ut två livsstilsböcker, jobbat som krönikör, art director och egenföretagare. Bettina är född i Berlin och uppvuxen i Schweiz, men bor sedan mer än trettio år i Stockholm med man och tre barn
  "Korpsystrar" är den första, fristående delen med journalisten Hanna Axelsdotter som sammanbindande länk.  Hanna brinner för kvinnofrågor och kan inte glömma fallet Nora, den unga kvinnan som snart ska friges från ett mångårigt fängelsestraff. Hon minns hennes känslokalla framtoning vid rättegången som Hanna rapporterade om, det vackra ansiktet utan spår av ånger.
   I ett försök att förstå de bakomliggande mekanismer som leder till en våldsam handling bestämmer sig Hanna för att intervjua Nora i fängelset. Inför kameran rullas Noras och hennes syster Linns livsberättelse upp. En berättelse om vad skuld och beroende gör med människor och som mynnar ut i ett triangeldrama där maktbalansen rubbas. Nora och Linn växer upp i en dysfunktionell familj. Deras utforskande av sin sexualitet slutar i katastrof och systrarna skiljs åt mot sin vilja. De återses först som unga vuxna för att begrava mamman. Systrarna börjar trevande närma sig varandra igen.
    Men kan de verkligen glömma det som hände när de var små? Nora bär på skuldkänslor, men känner sig oförmögen att prata om dem. Även Linn, som visar upp en fasad av ett lyckat liv med fin våning, rik man och nyfött barn, har svårt att öppna sig. När så Linns tonåriga styvdotter My plötsligt försvinner dras systrarna in i varandras liv på allvar. Ett samtal från en ung tjej förändrar allt och Nora inser att inte bara My är i fara utan även Linn.
    Men kan Nora gottgöra henne en gång för alla?

Tuva väcker tiden till liv

    En av höstens mer märkliga och berörande böcker är dubbelbiografin "Älvan och jordanden" av Tuva Korsström. En bok som handlar om hennes föräldrar, om deras olyckliga äktenskap och om hur det förstörde hennes och systerns liv. Men det är ingen bitter bok som vill hämnas. Det är en sorgsen berättelse om hur illa det kan gå när två alldeles för olika människor ska försöka leva ihop.
    Tuva Korsströms, mångårig litteraturredaktör på HBL, bok handlar om författaren Mirjam Tuominen och bildkonstnären Torsten Korsström samt om deras barn Kyra och Tuva. Tyngdpunkten ligger på Mirjam som genom sin starka personlighet kom att dominera resten av familjen.
   Mirjam Tuominen debuterade 1938 med novellsamlingen Tidig tvekan. ”En mycket märklig debut”, skrev Hagar Olsson i sin berömmande recension. Mirjam och Torsten gifte sig ett år senare, på tröskeln till vinterkriget. Torsten hade blivit seminarielektor i Nykarleby, men var som så många andra inkallad under nästan hela krigstiden. Som glödande pacifist och antinazist kände sig Mirjam ensam och olycklig i småstaden. När kriget var slut var också äktenskapet över.
    Under en lång och plågsam skilsmässoprocess pendlade Mirjam mellan Nykarleby och Helsingfors medan hon etablerade sitt författarskap. När hon slutligen flyttade till Helsingfors med döttrarna blev Torsten kvar som en omtyckt lärare i seminariestaden.
    För Kyra och Tuva blev det med åren så att Mirjam representerade det mörka: vredesutbrott, mentala problem, sjukdom, misstänksamhet och ökande isolering. Totti stod för somrar i Korpo skärgård, glädje och umgänge med en stor släkt.
   När Tuva Korsström går in i Mirjam Tuominens liv och produktion gör hon det både som dotter och litteraturkritiker. Hon förmår se på sin mor med distans och med beundran för författarskapet men utan att väja för hennes egoism som förbjöd döttrarna att träffa sin far och hans släkt .Totti dog hastigt vid 54 års ålder.
   Boken väcker liv i barndomens skuggor och stämningar. Både jag och min syster delar tidsepok med systrarna Korsström, en på många vis besvärlig tid för växande människor men jag sträckläste boken.

Bander far -son

   "Jag fick inte lära mig om livet av mina föräldrar; jag fick skrapa ihop en handlingsplan för min existens ur möten med de få andra vuxna jag kände" skriver Augustin Erba som är redaktör för antologin "Till min son". En bitvis brutalt ärlig bok om tretton olika föräldrar, om misslyckanden, nya försök och om den stora kärlek som finns mellan barn och föräldrar. Texter sprängfyllda av glädje, oro, längtan och sorg.
   Det är inte en bok om hur man ska man leva sitt liv eller vilka val man ska göra. Denna bok lyfter fram relationen mellan far och son och de band som finns mellan dem, ibland präglade av den egna uppväxten, ibland av omgivningens förväntan. Texterna är olika men gemensamt är att författarna delar med sig av det allra viktigaste: kärleken till sitt barn.
    Det som är viktigt är att ta sig tid att prata med sina barn och berätta vad vi har varit med om, vad vi har lärt oss och vad vi tror på. På så sätt kan klokskap, erfarenheter och kärlek leva vidare generation efter generation. Och det är viktigt att göra det nu, för livstrådar kan kapas när vi minst anar. Så stäng av mobiler och paddor och titta ditt barn i ögonen och utbyt tankar. Det är det viktigaste. Allt annat kan - och ska - vänta.