Tredje gången gilt för Osman

Med "Kulan som inte träffade" år tillbaka med den tredje fristående boken som inleddes med "Torsdagsmordklubben". Vi möter än en gång pensionärerna i lyxiga åldringsboendet Cooper Chase när de snubblar på en ny mordgåta. Det är en vanlig torsdag, om det nu finns vanliga dagar för gänget i Torsdagsmordklubben, när de blir indragna i förvecklingarna kring de mystiska omständigheterna kring journalisten Bethany Whites död för tio år sen. Hennes

bil hade puttats utför ett sup men av Bethany fanns inga spår. Forna agenten Elizabeth har dessutom ett besök som tvingar henne att välja mellan att döda eller bli dödad. Här finns en mystisk viking som handlar med kryptovalutor, en väldigt välvillig polischef, en avlagd brittisk maffiaboss som vill spela snooker och en före detta KGB-agent som bara vill ha lugn och ro - hur nu det skulle vara möjligt. Udda existenser är bara förnanet om man vill beskriva den här samlingen. Medan pensionärerna i Torsdagsmordklubben finner nya vänner i en tv-stjärna kämpar de för att hindra mördaren från att slå till igen.Osman tar ut svängarna rejält här och intrigen är, nästan sannolik. Annars kan man bara njuta av berättandet och den brittuska stilen.

Sekelskiftets Mariehamn

I boken "Intill" tar författaren Liv Wentzel upp tråden där den förra boken," Tillhanda", slutade. Läsaren får uppleva Mariehamn runt år 1900 då staden var ung och badhuslivet blomstrade, vardagsbestyr i början av förra seklet blandas med lika delar lycka och vånda. Amanda med den röda flätan har svårt att finna sig tillrätta som nygift husmor på Seffers i Vårdö och seder och

traditioner skaver mot huden. Väninnan Alva Sofia, som hon var förälskad i, har flyttat hem till Kumlinge och blivit mamma och det svider. Det gör även de blåmärken och skrubbsår som Sammels händer lämnar efter sig på hennes kropp, Sammel är hatisk och hårdhänt och vill bara ha sin vilja fram.En dag får Amanda nog och rymmer från våldet och det inrutade livet på Vårdö.På vägen dit, som sker i störtsta hemlighet, träffar hon pojkfickan Leo och i den nya staden Mariehamn finns Leo, den orädda pojkflickan som sjunger så Amanda får rysningar. Leo bor och arbetar hos fru Branér i en stor villa. Sommaren 1907 korsas deras vägar och ingenting kommer någonsin att bli som förut och snart öppnas Amandas ögon för vad det är för arbete som görs de kvällar i villan när man tar emot inbjudna manliga gäster. Det är högst sannolikt att en turiststad som Mariehamn med internationella besökare också bjöd på sällskap av det intima slaget och Amanda är på väg att dras in i det hela. Hon måste ju desperat tjäna pengar. Men så en het sommardag kommer Sammel till staden för att föra hem sin förlupna hustru och det slutar på ett sätt som ingen tänkt sig med final i Stava-Mosters trädgård. Det blir spännande att se om och hur Wentzell går vidare med sin åländska kvinnoberättelse, som har en egen ton och ett intressant persongalleri.

Botulf gör entré

Gotland är många författares favoritplats när det gäller att icensätta mord. Nu kommer en författare till som gilla gutarnas ö, Anders H Blomström. Hans debutroman "Eldskytten" utnämndes till en av årets bästa debutronmaner.

Blomström valde, efter en karriär som lärare, att bli författare på heltid. Eldskytten är hans första bok och första delen i hans serie medeltidsdeckare - Kattlundsdeckare - med Botulf Kattlund i centrum. Allt tar sin början under en blöt kväll på krogen i Lübeck 1359, då råkar Visbys stadsfogde Botulf Kattlund slå ner en mäktig man, det kungliga sändebudet Bo Jonsson Grip. Botulf skickas tillbaka till Visby och räknar med avsked. På vägen hem träffar han på ett lik som flutit i land. Kanske en drunknad sjöman? När Botulf väl är framme och står inför Visbys borgmästare visar det sig att han inte alls ska få sparken. I stället blir han befordrad och får i uppdrag att sätta fast mördaren. Den döde på stranden visar sig vara en eldskytt, tidens namn på de som skjuter med nymodigheten stångbössa. En dramatisk mördarjakt tar sin början, där Botulfs alla förmågor ska sättas på prov. Att Gotland mitt i alltihop blir invaderat av dansken Valdemar Atterdag gör inte uppdraget enklare...

Musikalisk julsaga

Jag kan inte komma ihåg när julromaner blev en genre för sig, men nu är det i alla fall. Kanske för att förlagen vet att jul och lustläsning hör ihop. i Amanda Hellbergs

tredje roman i Ulltunasviten handlar det om romantik och musik i juletid. Det är vintern 1902: Harriet Hjort är en begåvad ung sångerska som uppträder i folkliga ölhallar tillsammans med pianisten Isak. Ingen av dem vågar erkänna att deras vänskap övergått i kärlek. Isak är blind och delvis beroende av Harriet, och hon sjunger aldrig lika bra med någon annan. Men när den mäktige teaterdirektören Josef Ståhl utlyser en tävling om huvudrollen som Snöprinsessan på hans stora scen i Göteborg trotsar Harriet sin tilltagande rampfeber och deltar. Både pengar och framtid står på spel. Men medan julsnön faller över den glittrande staden inser Harriet att hon slungats in i en teatervärld fylld av hårda krav, oönskad uppvaktning och farliga lockelser. Naturligtvis måste läsaren ta sig fram till berättelsens slut. För hon skriver bra, Amanda HEllberg.

Om förmödrarnas vandringar

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs bestämde sig för ett antal år sedan för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.Resultatet blev den banbrytande boken "Min europeiska familj".Resultatet av hennes arbete blev en bok om hennes ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt! Följde så boken "Svenskarna och deras fäder" 2017 och i år kommer den tredje bokwen om genernas vägar "Europas mödrar - de senaste 43000 åren"

Sedan 1980-talet har DNA-tekniken genomgått en enastående utveckling. Den har revolutionerat såväl kriminalteknikers arbete som biologisk och medicinsk forskning, och har på senare år börjat bidra till ny kunskap inom arkeologi och historia. Till och med släktforskande privatpersoner har börjat använda DNA som verktyg! Med hjälp av små variationer i DNA-sekvensen går det numera att hitta kusiner, sysslingar och bryllingar, och även släktingar som levde för mycket länge sedan – under den senaste istiden och ännu längre tillbaka. Bland annat börjar forskare kunna urskilja hur vandringsmönstren har skilt sig åt för Europas fäder och mödrar. Bojs borrar i äldre påståenden om folkvandringar och könsroller, och visar vad den allra senaste vetenskapen kan säga. Resan går från regnskogens schimpanser till Nordens sköldmör. Via bland annat neandertal-sex, de första hundarna, den första metallen, de första tama hästarna och ett 5000 år gammalt incestfall på Irland. En vindlande resa som man ibland läser med gapande mun. Kan det vara så att...?

Skånska brott och hemligheter

"Svartfågel" av skånskan Frida Skybäck, som tidigare mest skrivit feel-good, är välskriven glesbygdsnoir, där relationer snarare än våldsamheter och mord bygger upp spänningen. Karaktärerna är originella, komplexa och

trovärdiga även om de ibland är väl många och virrar in sig i varandra. En kall vintermorgon jagas en ung kvinna ut på isen på Vombsjön där hon går igenom och drunknar. Hon är nyinflyttad i skånska Harlösa och ingen verkar veta vem hon är eller varför hon kommit dit. Polisutredaren Fredrika Storm, ännu en av deåtervändare som fiktionen är full av just nu, är uppvuxen i den lilla byn,tilldelas fallet tillsammans med sin nya kollega Henry Calment, en udda och snobbig fågel i miljön. Men utredningen blir komplicerad när det visar sig att flera av spåren leder till mörka hemligheter i Fredrikas egen familjehistoria. Vad har den drunknade kvinnan för koppling till Tobias Falk som lämnade byn tjugo år tidigare, och hur hänger fallet samman med Fredrikas mamma som försvann spårlöst samma sommar? Svartfågel är en kriminalroman som utspelar sig i kontrastrika Skåne och rör sig mellan Lunds fina kvarter och den mer utsatta glesbygden. Det är den första boken i en serie om utredarna Fredrika Storm och Henry Calment. En sak som är udda är titeln "Svaerfågel", har inte hört uttrycket förr men nog "vitfågel" för måsar. Svartfåglar är antagliken korpar, kråkor och kajor som uppträder i flock.Men Skybäck hade gott kunnat göra dem mer kusliga och olycksbådande, nu är de nästan bortglömda i handlingen.

En skotsk ö om vintern

"Den skotska vinterön" är berättelsen om en vacker och avlägsen ö i Skottland, ett gammalt hus utan moderniteter men fyllt av familjehemligheter.Temat är vikten av att hitta sina rötter för att veta vem man verkligen är. Jo Thomas har arbetat som reporter och producent för BBC radio. Hon skriver underhållande böcker om mat, familj, vänskap och kärlek och tror på lyckliga slut så naturligtvis skriver hon feel-good poch i centrum finns alltid någon vilsen ung kvinna som halkar runt i livet.

Som Ruby, hennes karriär som sångerska är äntligen på väg att ta fart när rösten plötsligt sviker henne. En retreat på Teneriffa lockar med välbehövlig återhämtning och hon bestämmer sig för att omedelbart åka dit. Men ett oväntat samtal sätter stopp för hennes planer. Istället för att resa söderut tvingas hon resa till en avlägsen ö i Skottland, för att möta sin farfar, som hon aldrig träffat. Stadstjejen Ruby, som inte är rustad fö5r det kärva klimatet, tänker göra vistelsen på den karga och vindpinade ön så kort som möjligt, särskilt eftersom en familjekonflikt resulterat i att hon egentligen inte är välkommen på Teach Mhor hennes pappas föräldrahem. Snart efter att hon anlänt till det stora huset med utsikt över havet står det dock klart att situationen är mer komplicerad än hon trott. Dessutom har huset fått en oväntad inneboende, som inte verkar ha några planer på att flytta ut

Det viktiga minnet

"För mig handlar det inte om en längtan efter det förflutna - utan om en önskan att framtiden inte ska tappa bort historien utan ha den med sig." Det deklarerar Maja Hagerman, som kallats den svenska humanismens lysande

stjärna, i nyutkomna boken "Minnesbrunnen". Med underrubriken "Om helgon, skallmätare och hotet mot demokratin". Maja Hagerman har en unik förmåga att se den udda detaljen och stanna kvar vid den när andra rusar vidare. Hon vrider och vänder på händelser och fenomen i historien och frågar sig om vi verkligen sett allt. Är det inte något vi glömt eller missat? Till exempel i fråga om gamla fotografier. Har de inte mer att säga oss? Fem texter belyser här teman som glömska, spårtydning och minnets återkomst. Det kan handla om det medeltida helgonet S:t Botvid, om antropologen Gustaf Retzius märkliga resa på den finska landsbygden, om trädgårdsväxternas och fotografins historia och arvet efter arbetarrörelsen. De historiska nedslagen blir också en språngbräda ut i samtiden och framtiden. De visar hur vårt sätt att minnas, av flera olika skäl, nu håller på att förändras. "Det pågår en kamp om minnen just nu. Vi lever med ett försåtligt men reellt hot, där kulturarv riskerar att kidnappas för politiska syften. Så det gäller att vara på sin vakt. Se till att berättelserna om de minnen vi delar förblir så komplexa och mångbottnade som de faktiskt är." Det har hon oerhört rätt i, i synnerhet i en tid där minnet av det förflutna inte skattas högt. Äh, sånt där gammalt skrot! säger många. Aningslöst.

Affärer till döds i fjällen

”Botgöraren” är tredje delen i serien Åremorden, där Viveca Sten väver samman den storslagna fjällnaturen med starka karaktärer. Strax före påsk hittas den hårdföra affärskvinnan Charlotte Wretlind brutalt mördad i sin svit på Copperhill Mountain Lodge i Åre. Paniken sprider sig i trakten och Daniel Lindskog och hans kollega Hanna Ahlander tar sig

omedelbart an fallet. Det visar sig att offret har kopplingar till Storliens berömda högfjällshotell, en anrik men nergången skidanläggning som sedan många år förlorat sin forna glans.Men nu ska Charlotte med stöd av sponsorer bygga upp hotellet igen och planerna är storslagna. Polisen Daniel har börjat gå i terapi för att hantera ilskan som ställer till det i hans relationer och kollegan Hanna försöker förgäves hålla reda på sitt känsloliv. Tillsammans leds de in i en vindlande utredning kantad av trasiga relationer, svåra konflikter och plågsamma barndomsminnen. Naturligtvis är det det förflutna som spökar, familjen Wretlind styrde sitt imperium med hårda nypo, så hårda att en del skadades för lvet. Och hämnden är, som man säger, en rätt som helst serveras kall. Och kallt är det inne på den gamla anläggningen i Storlien.

Mycket att dölja

"Något att dölja" är den 21:a romanen om Elizabeth Georges välkända karaktärer Thomas Lynley och Barbara Havers vid Scotland Yard. En kvinna med nigerianskt påbrå hittas medvetslös i sin lägenhet i London och hamnar i koma. När hon sedan dör blir det ett fall för Scotland Yard, eftersom Teodora "Teo" Bontempi var polis.

Kriminalkommissarie Thomas Lynley ansvarar för utredningen. Snart får de veta att Teo varit en del av en grupp som utrett fall av kvinnlig könsstympning, något som fortfarande tillämpas i vissa nigerianska och somaliska grupper i staden.Som så ofta hos GEorge så är berättelsens startsträcka lång, det tar mer än 100 sidor innan lynley och Haverssläppsin i handlingen.I stället tecknas ett minutiöst porträtt av allade invandrarområden där människor av olika etnicitet lever som om de var kvar i sin ursprungsmiljö. Naturligtviskrockar derasregler med den brittiska lagen. Boken är en tegelsten på 600 sidor och förfataren behållerdet sävliga berättartempot rakt av. Ibland får jag lust att hoppa framåt utan att läsa allt. Men så gör man ju inte... I jakten på en lösning tar Lynley hjälp av sina kollegor Barbara Havers och Winston Nkata. Tillsammans måste de lyckas reda ut alla lögner och hitta en mördare som är fast besluten att hålla sig gömd. Naturligtvis är romanens tema sorgligt aktuell, men jag skulle gärna ha sett ett raskare berättartempo, nu hålls man på sträckbänken. Inte får man veta mycket mer om Havers italienska romans heller, och med det här sävliga tempot hinner man väl ramla av pinnen innan nåt händer. Suck!

Överträffar dikten

I "Sekreterarklubben - en dokumentär spionberättelse" skildrar filmaren och författaren Jan Bergman en del av den moderna historia som hamnat i skymundan. Möt de unga kvinnor som riskerade livet i sitt arbete inom den

svenska underrättelsetjänsten mellan 1939 och 1945, kvinnor som gjorde stora insatser för sitt land i det tysta. Vilka var de? Varifrån kom de? Och varför fick de aldrig något erkännande? Jan Bergman berättar den osminkade sanningen om kvinnorna i underrättelsetjänsten under andra världskriget. Han ger röst åt dem som var med - och en av dem var hans egen mor. Det här är historien om Stockholm som "Nordens Casablanca" och den hemligaste delen av den svenska militära underrättelsetjänsten - C-byrån - och de kvinnor som jobbade som kurirer, infiltratörer, informanter, och "eskortflickor".I mer än 30 år har författaren samlat material för boken och det är en annan sida av det som Denise Rudberg beskriver i sin romanserie. Några av kvinnorna kallades för "svalor" och stod lägst i rang inom underrättelsearbetet, men var de som oftast tog de största riskerna, offrade sina kroppar, sin framtid och ibland även sina liv. Utan "svalorna" hade man inte lyckats knäcka de nya tyska kodsystemen, eller fått tillgång till information som var direkt avgörande för Sverige under krigsåren. Jan Bergman harforskat om detta nedtystade kapitel i svensk nutidshistoria, intervjuat gamla spionchefer och agenter, läst brev, dagböcker, protokoll, samtalsnedteckningar, gått igenom arkiv och plöjt spionrapporter. Fram träder en mörk historia, mycket mörkare än vi kunnat ana, av svek, förräderi, brutna lojaliteter, maktkamper, attentat och mord.

Nutida klasskildring

"Lyckostigen" är en av Anna Fredrikssons tidiga feel-goodromaner, den k0m för tio år sen och finns i pocket. Det är en samtida klasskildring om familjerelationer och kärlek, och om tre individer med varsitt själsligt utanförskap. Johanna bor på Lyckostigen men så särskilt lycklig är hon inte. Som ensamstående mamma till två tonårsdöttrar

kämpar hon för att få ekonomin att gå ihop och kan inte låta bli att känna sig avundsjuk på exmaken Calle som har startat ett nytt liv. Calle har lämnat småstaden för Stockholm. Han har gjort karriär och flyttat ihop med den välutbildade Fanny. Men hur han än försöker känns det inte riktigt som om han passar in i sin nya miljö.Fanny får ständigt försvara sitt val av pojkvän inför sina vänner. De anser att hon och Calle inte passar ihop. Hon blir allt mer osäker. Har de rätt i sin omtanke, borde hon lämna honom? Eller är de bara avundsjuka? När Johanna vinner en storvinst på lotto förändras livet för dem alla. På ren impuls köper hon en exklusiv vindsvåning i samma fastighet som Calle och Fanny bor i. Nu är det Calles tur att ta mer ansvar för barnen. Hennes beslut rubbar allas tillvaro i grunden. De tre tvingas se på sig själva och varandra med helt nya ögon.Och det är inte alltid de tycker om det de får syn på. Som vanligt beskriver författaren med värme sina mer eller mindre lyckade huvudpersoner.

Tredje om Strindberg

Efter ”Stormvakt” och ”Isbrytare” är Kristina Ohlsson tillbaka med den tredje boken i den så kalladeStrindbergserien. "Skuggläge" heter den och går lös på drygt 500 sidor. Sommaren står i blom, havet glittrar och August har dragit i gång en stor bakningstävling på Hovenäset.

Men så rullar plötsligt dimman in, och samtidigt skakas idyllen av att en man hittas hängd i ett hopptorn vid badplatsen. Dödsfallet väcker snabbt misstankar hos kriminalinspektören Maria Martinsson och hennes kollegor inom polisen. Vem är mannen och vad har fört honom till Hovenäset? Utredningen leder dem bakåt i tiden till den förfärliga sommaren 1989 då Lydia Broman hittades mördad och styckad i sitt hem på Hovenäset. Dömdes verkligen rätt gärningsman den gången? Och hur långt är de som vill att det förflutnas hemligheter ska få vara i fred beredda att gå? Det här är alltså den tredje boken om det märkliga gamla mordet och äntligen ser det ut som om gåtan fått sin lösning, verkligen på tiden efter så många döda. Frågan är vad Ohlsson ska låta Augustr Strindberg halka in på nu, om han ska det? Kanske der är slut på serien om Strindberg i Hovenäset. Synd i så fall men författare kan vara hjärtlösa mot sina skapelser. Så vi får väl se....

Aviga och räta

I tonåren bestämde sig Karin Erlandsson för att förverkliga en dröm och sticka en tröja. Hemma fanns en massa restgarn och av det stickade hon i smyg en vacker randig tröja - utan hjälp av vare sig mönster eller modell. Tröjan beundrades och den användes länge,den var så stor så att bästisen också fick plats i den.

Känslan av tillfredsställelse och glädje var stor över att på egen hand ha lät sig stickandets mysterium byggt på aviga och räta maskor. Ett djupt och livslångt kärleksförhållande hade inletts. Under årens lopp har Karin stickat oräkneliga tröjor, mössor, sockor och vantar till sina kära och till sig själv. De flesta som stickar ingår i en lång, ofta osynlig, tradition av stickande kvinnor. Medan vi sitter med vårt handarbete kan tankarna löpa fritt och ingen skulle väl någonsin komma på tanken att en stickande kvinna kan vara farlig? För Karin Erlandsson är stickandet också ett komplement till skrivandet.I sin insiktsfulla "Det blå garnet - en bok om att sticka" lyfter Erlandsson fram stickandets historia och begrundar vad stickande och handarbete betyder för oss och vad det berättar om tiden. Lite förvånande är det att Erlandsson avslöjar att hon aldrig stickar provlapp för att beräkna storlek. Det gör att hon får repa upp gång på gång och det skulle inte jag ha tålamod med. Så är det med i alla blå nyanser som hon köpte på sin födelsedag, ännu har hon inte bestämt vad det ska bli.Stickar och repar upp, det skulle inte jag ha tålamod med. Men en sak känns torftig: det finns inga illustrationer i boken, bara text och det är synd. För alla läsare vet inte hur de olika teknikerna ser ut och då skulle illustrationer stöda texten. Det borde förlaget ha tänkt på. Det är samma sak fast tvärtom som med boken "People Knitting" som jag impulsköpte, den visar bilder av stickare från hundra år. Underbara foton - men ingen text just. Man känner sig lite lurad, varför inte visa både ock?

Smygande obehag

Sarah Moss, född 1975, är en stigande stjärna på den brittiska författarhimlen. Hon har nominerats till ett flertal priser och Sommarregn är den andra romanen av henne som ges ut på svenska. Det är sommarens längsta dag, men regnet faller tungt över den lilla stugbyn i skotska höglandet.

emesterfirare från olika delar av landet, i olika åldrar och konstellationer, försöker på olika sätt att besegra tristessen som regnet bär med sig: en utflykt med bil, en löptur, sex och städning. En familj i byn tycks dock vara annorlunda och börjar snart att gå de andra på nerverna. Vilka är de egentligen och varifrån kommer de? I takt med att sommarregnet och dagen fortlöper ökar spänningarna, och med mörkret kommer en oåterkallelig vändning. Moss har en god förmåga att med små medel skapa en smygande känsla av obehag. Trots sin enkla handling är den här lilla romanen (200 sidor) en nagelbitare där man redan från början anar att det lurar något riktigt otrevligt just under ytan. Vill man veta vad det är?