Min blogglista

måndag 31 januari 2011

Ljuset är tillbaka!

Sista januari och slut på en bister vintermånad. Vilken lättnad!
Även om de smutsiga snöhögarna ligger kvar och vägarna är ishala så kommer en föraning om vår med det starkare ljuset.
En bok jag gärna läser om är Lotte Möller "Trädgårdens natur". Den har getts ut i ett snygt falurött danskt band och ser så flott ut. Jag gillar danska band-utförandet, mjuka pärmar men stark inbindning och pärmflikar som är perfekta som bokmärke.
Och innehållet, jo Möller skriver om vad hon tycker att en trädgård ska vara. Glad och rolig att vara i till exempel. Däremot hatar hon de tuktade gräsmattornas tyranni. Och så skriver hon så fint om olika trädgårdspionjärer och vad de haft för idéer. Det här är en trädgårdsbok att läsa rakt av, inget som säger att du måste ha en trädgård. Det är faktiskt enklare att bara läsa om trädgårdar.
Undrar just hur alla växter mår efter denna vargavinter. På mitt snödroppsställe ligger en stor driva...

söndag 30 januari 2011

Den nya generationen

I tidningen Vi läser, som tyvärr inte kan köpas på Åland, skriver de i senste nummer om unga amerikanska författare på kommande. Mest plats får Nicole Krauss, (bilden) som i vår kommer ut med romanen "Det stora huset", hennes tredje på svenska.
I intervjun berättar hon att allt började med ett jättestort skrivbord som fanns i huset när hon och familjen flyttade in. Hela historien är kopplad till denna möbel, som författaren avskyr men inte kan göra sig av med.
Krauss är av amerikansk-judiskt ursprung och hennes släkts historia är tydligen en del av berättelsen.
OK, nu ska jag säga någonting som kanske är förbjudet. Men hur länge orkar vi med de här berättelserna om familjer som försvann och som avlägsna släktingar längtar efter?
Jag tycker INTE att vi ska glömma förintelsen och den skugga den kastar över historien. Men jag vet inte hur många böcker till jag orkar läsa på det här temat. Varje år kommer det ut dussintals med liknande romaner. Så nog borde väl en mättnad infinna sig. Ellre är det bara jag som känner mig vrång??
Förresten: sätt igång och fråga efter Vi läser i åländsk bokhandeln så att butiksinnehavarna förstår att det finns efterfrågan. Det finns ju minst ett halvt dussin bil- och båttidningar så varför inte ta in den här?

lördag 29 januari 2011

Spänning på riktigt

Det är ett slitet uttryck det där med att verkligheten överträffar dikten.
Fast det stämmer ju alltför ofta. Kommer jag att tänka på när jag läser boken "Mr Chance - FN:s förfall under Ban ki-moon". Den har skrivits av journalisten Niklas Ekdal i nära samrbete med Inga-Britt Ahlenius som ubder fem år varit chef för FNs interna revision. Det är hennes slutrapport som är underlag för boken.
Och Ahlenius - som i FN-skrapan gick under namnet Ms Fearless (Fru orädd) är inte nådig när hon berättar om utbrett maktmissbruk och mutor och om generalsekreterarens - den är han som är Mr Chance (Herr tur) - oförmåga att göra FN starkt.
Fast det finns enmissad poäng tycker jag. Man ska också se på vilka det är som satt Mr Chance på posten. Han är USAs och västländernas man och han hålls i rätt kort koppel. Men att FN, som årligen slukar miljarder dollar bara för verksamheten - blivit en papperstiger utan makt, det har hon rätt i, Fru orädd.
Håller just nu på och städar ut i mina bokhyllor, frågan är bara vart jag ska göra av alla böcker.
En sak är säker, alla kan inte sparas.

fredag 28 januari 2011

I de lugnaste vatten

De finlandssvenska deckarna är inte många, "boomen" som drabbat Sverige har inte nått de finlandssvenska skrivarna. Men det finns förstås undantag.
På senhösten i fjol kom Karl-Erik Wikström ut med "I skuggan" som väl närmast kan beskrivas som enpsykologisk thriller. Bokens huvudperson Johan bor i småstaden Pershamn och lever ett lugnt familjeliv.
Men det fonns någon där ute som inte vill honom väl, den ena underligheten efter den andra inträffar.
Johan får orsak att tänka tillbaka på barndomen och skoltiden. Någonstans finns en mörk kärna som spökar i nutiden.
Intrigen är väl sammanhållen men upplösningen blir lite konstig. Men I skuggan är absoluy värd att läsa. Det är Fontana Media som ger ut den.

torsdag 27 januari 2011

En dansk mästare

Leif Davidsen är Danmarks thrillermästare nummer ett.
Det är ett tag sedan någonting nytt av honom kom på svenska. Men "Den okända hustrun" från 2007 är en berättelse som slår klorna i läsare. Den handlar  om ett försvinnande i det nya Ryssland.
Den danske affärsmannen och före detta jägarsoldaten Marcus och hans ryska hustru, Nathalie, befinner sig på en flodkryssning i hennes gamla  hemland och allt börjar så bra. Men Nathalie försvinner spårlöst från fartyget och det får Marcus att ge sig ut på en lång och dramatisk resa.
Ju mer han frågar dess mindre begriper han. Vet han alls vem kvinnan han är gift med är?
På ett plan är detta en existentiell roman som ställer frågan hur väl man kan känna en annan människa.
Och på den finns det inget entydigt svar....

onsdag 26 januari 2011

Den eviga madamen

En bit före jul skrev jag, i min förra blogg på Ålandstidningens hemsida, att jag skaffat Mario Vargas Llosas bom om romanen Madame Bovary av Gustave Flaubert. Nu har jag läst Vargas Llosas bok, från 1975 faktiskt, "The Perpetual Orgy" heter den och inte blev jag så imponerad. Det är en habil litteraturanalys om verkets tillkomst och de idéer som dominerade Flauberts tankevärld.
Resultatet blev att jag tog fram mitt tummade ex av "Madamen" på franska och läste om den.
Och DET var givande för det är en roman som har någonting att säga alla tider. 1800-tals-Emma hade förläst sig på romantiska romaner och drömde om en spännande älskare. Hon är ju uttråkad av sin hygglige man, landsortsläkaren Charles.
Och finns det inte många Emmor idag, som drogar sig med Sex &City och andra tv-såpor som ger drömmar om ett bättre och mer spännande liv?  Drömmar som blir destruktiva om man inte förstår att det är just drömmar det handlar om.
Emma vägrar inse det och betalar ett högt pris för sin dårskap.
"Madame Bovary" har minsann inte samlat damm på sig. Den finns även i pocket på svenska om ni vill övertyga er om den saken.

tisdag 25 januari 2011

Ung skräckmästarinna

I går kväll läste jag ut Amanda Hellbergs andra roman, "Döden på en blek häst"- en roman där det övernaturliga är med hela tiden, där en ung konststuderande i Oxford får kontakt med ruggiga händelser som hänrt tidigare på platsen. Och Maja Grå, som studenten heter, har också en mamma som spökar. Hon blev mördad i Brighton och hennes närvaro känns...som en doft av liljekonvaljer.
Men tro nu inte att romanen är helt utflippad, det är den inte. Här skildras livet i studentstaden - författaren (bilden) bor själv där med sin familj - och de hårda konststudierna. Författaren är också  illustratör och publicerar barnböcker på engelska.
Jag gillar tonen i romanen, de plötsliga svängningarna i handlingen. Och vetskapen om att fienden finns mitt ibland oss, där du minst anar.
Upplösningen på romanen är oväntad. Mer säger jag inte.
 Hellberg kommer jag att följa med intresse, det är säkert.
Hon är bara 37 år med har redan visat lejonklon.

måndag 24 januari 2011

Duktiga Cherry Ames

Visst har vi väl alla minnen av hur vi läste flickböcker som inte ansågs riktigt "fina". Böckerna om Kitty Drew och böckerna om Cherry Ames, den snokande sjuksöterskan.
Om henne läste jag med stor förtjusning i de yngre tonåren. Egentligen var det storasyrrans fel att jag började med Cherry, hon hade köpt den första översatta boken. Och tro att hon fick ha den i fred för en boksnok som jag, aldrig i livet.
Helen Wells hette författaren, hon var från Illinois, precis som Cherry. Totalt kom det ut 27 böcker om den mörklockiga och rödkindade Cherry och hennes väninnor från sjuksköteskeskolan. Tidsmässigt börjar serien under andra världskriget och böckerna fick säkert många flickor att börja tänka på en sjukvårdskarriär. Senare i serien har hon en massa "projektanställningar", i skola, på kryssningsfartyg och som distriktssköterska. Cherry har gjort mycket för flickors yrkesval, inga fjompiga drömmar om att bli gift och försörjd, som i hjärtebibliotekets rosa värld.
Tror att jag läst dem allihop,Cherry-böckerna, de ligger nedpackade nu, jag har inte tänkt på dem på år och dag.
Men många har ett passionerat förhållande till Cherry, egen hemsida har hon fått.
Vad har ni för favoritungdomsböcker som ni skämts för?

söndag 23 januari 2011

Med stor skärpa

Jag skrev tidigare i veckan om engelskan Jenny Diski och en av hennes reseskildringar.
Just nu läser jag en nyutkommen bok av henne, en historisk roman faktisk."Till den skrivande kvinnans försvar" heter den och den bygger på riktig historia.
Den franske essäisten - ja det var han som uppfann ordet - Michel de Montaige och hans stora beundrarinna Marie de Gournay. Hon är oerhört imponerad av hans texter och hon blir hans andliga adoptivdotter och den som försöker bringa ordning i hans efterlämnade papper.
Men samtiden var hård mot Marie. De manliga författarna gjorde narr av henne och hon uteslöts ur de litterära kretsarna. Till sist har hon bara sin trotjänarinna Jamyn som tror på hennes förmåga.
Det är en roman som med stor skärpa skildrar den ojämlikhet som rått - och kanske råder - inom litteraturen. Att höra till de rätta kretsarna och vara av det rätta könet är det viktigaste.
En idéroman och en uppgörelse med ett evigt förtryck har Diski skrivit. Och hon har lockat fram en okänd litterär kvinna ur skuggorna. Det är behövligt!

lördag 22 januari 2011

Damernas detektivbyrå igen

I går kväll, efter det att jag varit på teaterpremiär på Arvet, läste jag färdigt Alexander McCall Smiths senaste bok om Damernas detektivbyrå- "Extra bekvämt på safariklubben" heter den och det är bok nummer elva i serien.
Det har skett en förskjutning i berättandet, bort från problemlösande till en mer tankfull berättelse om förändringar och om tidens gång.
Mma Ramotswe har några uppdrag, visst. Bland annat ska hon hitta en guide på en safariklubb som fått en stor testamentarisk gåva från USA. Och Mma Makutsis fästman blir allvarligt sjuk och hon får ensam konfrontera en elak faster, fast riktigt ensam är hon ju inte.
Bäst tyckte jag om beskrivningen av flodturena på detltat i rank kanot. Lastad med en "traditionelt byggd" dam kan det vara ett vådligt företag.
Författaren lockar fram stämningar från Botswana som det var när han bodde i landet.
Roligt att läsa om ett Afrika som inte bara är elände!

fredag 21 januari 2011

Fantastisk London-roman

Andrew Taylor är en brittisk författare som skriver utsökta romaner med hög psykologisk spänningsfaktor.
Med hjärtat bultande av spänning har jag nu läst ut "Det blödande hjärtat", en roman från 30-talets London.
Lydia Langstone har flytt från sin vålsamma man och gömmer sig på ett litet hotell på Bleeding Hart Square.     
   Tala om att hamna ur askan i elden.
    För det finns mycket som är underligt med denna smågata. Kvinnor försvinner härifrån, en polis är posterad här men ingen vet varför. Spänningen byggs upp från sida till sida. Det här är en berättelse som allvarligt stör nattsömnen, man bara måste vidare.
   Boken utsågs till bästa översatta kriminalroman år 2009. Det är den mycket väl värd.

torsdag 20 januari 2011

Werner är aldrig fel

Det finns författare jag alltid återvänder till. Som Harry Martinson och Werner Aspenström (bilden).
Turligt nog skaffade jag deras samlade dikter i pocket för många år sedan, nu finns inte de utgåvorna annat än i antikvariat.
Jag gillar Aspenströms torra humor och svärtade språk som ibland krockar och skapar starka bilder.
Som inledningen på dikten Snöflingan.

O att få dö som hon, så stilla,
i anförvanters flock,
tänkte den gamla kvinnan...

Och vem, förutom Aspenström, skulle sjunga sandalens lov i en dikt?


Så tillkom när faran var som störst
och långt före nobelprisens tid
SANDALEN
den folkliga snillrikhetens sko,
de små skinnbitarnas dikt,
som fram över tistlar smyger.

onsdag 19 januari 2011

Inte bättre förr...

Ibland säger man  längtansfullt att det var bättre förr. Kanske när man var barn.
   Men om man med förr menar långt bakåt i tiden så håller jag inte med.
   Jag läser av och till boken "Yxmördare, häxor och svärande damer i 1600-talets Halland". Den är skriven av två lokala släktforskare, Andreas och Anna Karlsson, och det är hiskeliga saker de hittat i gamla domböcker.
   Elaka husmödrar som misshandlar pigor och lurar dem på lönen, kavata kvinnor som svär i kyrkan och karlar som slåss med livet som insats.
   Dåtidens människor brydde inte sig om att vara "kränkta", de agerade i stället mycket handgripligt.
   Det roliga - om nu roligt är rätt ord - är att det gått ungefär likadant till på Åland. I Boethius Murenius visitationsprotokoll handlar det ofta om missämja och våld i familjerna.
   Så, det var inte bättre på 1600-talet.

tisdag 18 januari 2011

Om den som är annorlunda

En stark liten bok som jag återkommer till då och då är "Prins Annorlunda" av Sören Olsson och Yvonne Brynggård-Olsson. Jag gör det för att jag ibland behöver den insikt boken förmedlar om hur det är att vara förälder till ett avvikande barn.
Ludvig i boken föds med Downs syndrom, vår son fick sin skada av en hjärnblödning vid späd ålder. Resultatet är att skadorna påverkar för resten av livet, det måste man lära sig att leva med.
De här föräldrarna berättar om sorg och smärta, om insikt och om den stora kärlek som fanns. För Ludvig finns inte mer. "Men oavsett hur länge man har glädjen att leva med sitt barn så tror vi att sorgen och smärtan över att snart förlora det slår undan allt. Det är ett älskat barn som inte kommer att finnas mer."
I boken skriver de också om den skörhet de känner i umgänge med andra föräldrar, de är inte delaktiga i den gemenskapen. De kan inte klaga över att Ludvig är lat i skolan eller över andra småsaker.
Det gör att de drar sig tillbaka, att vänkretsen minskar.
Det här är en viktig sida av saken och därför tror jag att vanliga föräldrar skulle  mår bra av att läsa boken. För att inse att man ofta klagar över småsaker och för att få veta hur det är där på andra sidan, hos föräldrar som har annorlunda barn.
Och för att man inte ska vara rädd för dem som är annorlunda.

måndag 17 januari 2011

Sökte mörkret

Nu har jag skrivit en krönika om Shakespeares sonetter till morgondagens blad. En tanke infann sig och den kunde jag sen inte släppa.
En annan författare som är rolig att läsa är Jenny Diski, brittisk journalist, resenär och författare.
I pocket finns nu hennes "Den motvilliga resenären". Där berättar hon, bland mycket annat om att hon ville resa till svenska Lappland för att uppleva mörkret och tystnaden.
Men är man berömd så är man. Väl i Lappland blev Jenny D indragen i alla möjliga turistiska jippon. Ändå tycker jag att Diski, alla distraktion till trots, har djup förståelse för den samiska livssstilen och den moderna press som samerna lever under. Har inte läst en bok av en svensk författare som är lika inkännande, faktiskt.
I den här boken berättar hon också om en resa till Nya Zeeland och om en vistelse i en enslig stuga i Somerset.
Bra läsning nu när man knappt vågar sig utanför husknuten i halkan.

söndag 16 januari 2011

Den passionerade Will

Håller i min hand ett vackert rött linneband. Det innehåller William Shakespeares 154 sonetter i nyöversättning av Eva Ström, prisbelönad poet.
Det är det lilla förlaget Lind & Co som gjort den kulturgärningen och det ska de ha ära för.
Sonetterna har två mottagare. En vacker ung man och en mörkögd kvinna.
Texterna glöder av passion men de går aldrig överstyr. De är strikt bundna till sonettformen, alltid 14 rader, och till tidens krav. Passion ja, men inte över gränsen. Kanske just för den här balansaktens skull lever dikterna, 400 år efter utgivningen.Originaltexten och översättningen är publicerade på samma sida, om man vill kolla hur nära källan översättaren är.
Ström har lyckats bra med ett modernt språbruk som inte är dagsbundet, hon har känsla för renässansengelskans mångtydigheter.
I synnerhet gillar jag Ströms kommentarer, direkt kopplade till varje text. Underhållande och berikande.
Och inte ett endaste dugg dammigt!
Så här besjunger han sin mörka dam:

Min älskarinnas ögon är som sot
de verkar sörja, fastän nog så vackra,
att de som fula fötts fått konstgjord bot,
när man med skönheten har velat schackra....

lördag 15 januari 2011

Brunettis Venedig

Det finns många som gillar Donna Leons hjälte, kommissarie Guido Brunetti i Venedig. Han är inte bara snut, han gillar att promenera i staden och att äta gott.
Så vad passar bättre än en guidebok i Brunettis fotspår - "Brunettis Venice - walks through the novels" som Toni Sepeda skrivit. Donna Leon har skrivit förord.
En perfekt guidebok som föreslår lämpliga promenadvägar, rastar på caféer och restauranger, visar var den fiktive kommissarien bor och så vidare. Och så finns det många citat från romanerna som förklarar platsernas betydelse.
 Nästan 300 sidor tjock är boken i storpocket. En mycket lämplig kompis att ta med till kanalernas stad.
Påpekas bör att den bara finns på engelska.

fredag 14 januari 2011

En fin kärlekshistoria

Jag läste den för ett år sedan, Antonia Fraser bok om sitt liv med Harold Pinter. Nu har den precis kommit på svenska och heter "Måste du gå?"
   Det var de första orden dramatikern Pinter sade till lady Fraser en vinterkväll i London 1975.
   Efter det var de oskiljaktiga, ända till Pinters bortgång för ett par år sedan.
   De var mycket olika, han var av judisk härkomst med arbetarbakgrund, hon kom från en fin men fattig familj. Båda två var gifta och fick göra smärtsamma uppbrott. Det är om den här osannolika kärlekshistorien som boken handlar.
   Underrubriken, Mitt livmed Harold Pinter, förvånar mig lite.
   Visst, han fick Nobelpriset och var berömd för att vara rabulistisk. Men Antonia Fraser själv är en väletablerad författare med ett 20-tal egna böcker skrivna. Mest inom ramen för ämnet  historia. Hon har skrivit om Henrik VIII och hans hustrur och om Maria Stuart och Ludvig XIV. Hon lever sedan länge gott på sitt författarskap.
   Kanske hon ser det som sin plikt mot historien att berätta om livet med Pinter.
   Boken är högst personlig och läsvärd.

torsdag 13 januari 2011

Starkt av Willén

Nä, jag tänker inte skriva om bråket Ranelid - Englund. Herrarna får gå ut och göra upp om den saken.
   Men frågar ni mig så är Englund den bättreförfattaren av dem, i synnerhet när han skriver essäer som Förflutenhetens landskap. Den är riktigt bra. Jag tycker att Ranelid skriver på manér numer, i början av författarskapet var han bra, nu är han för yvig för min smak.
   Men, låt oss komma ihåg att smaken liksom baken är delad.
   Jag tänkte tipsa er om Liselott Willéns senaste i stället, "Ingenstans under himlen", en psykologisk thriller av hög klass utgiven hos Bonniers. Påminner ibland om Ruth Rendell som också tittar långt in i själens mörkaste skrymslen.
   Roligt att en åländsk författare (rötter i Saltvik) lyckas så bra i stentuff konkurrens.
   I romanen står karriärpolitikern Christian Weber i centrum, jag tänkte på Tomas Bodström som förlaga för personen. Äregirig, tv-mässig och lyckas. Hans fall på eget grepp sätter igång en lång rad händelser han inte kunnat förutse.
   Och Weber förändras under resans gång, jag ska inte skriva hur. Men berättelsenligger mycket nära vardagsverklighet. Språket är ruggigt bra, knappt och kyligt precist.

onsdag 12 januari 2011

Fnissar glatt och läser

Idag kom den äntligen, diktboken jag längtat efter. (Jo, det är sant!) Staden i mitt hjärta med poesi och transpiranto från Grönköping. En sprillans ny samling från Lind & Co -förlaget som gav ut skandalboken om Sveriges kung. Det är bredd på utgivningen, eller så tyckte dom väl att kungaboken anknöt bra till Grönköping-stilen. Inte vet jag.
Jag vet, antingen hatar man Grönköping och tycker det bara är trams, eller så älskar man den här typen av ordglad humor.
Jag gilla i synnerhet dikterna på transpiranto, Grönköpings egna världsspråk som har Ludv. Hagvald (bilden)som uttolkare. Man kan inte annat än fnissa eller skratta högt när man läser titlar som: Senilia, liberia, pinuppans polar - Du gamla du fria. Kungssången heter Trall Royal, förstås. Den nu avslutade julen inspirerar till tolkningar. Santa Luzzia, lux mgavatto har vi sjungit liksom Stephan istat hippolog.
En av favoriterna ska ni få ett smakprov av: La Nizzo av Vittorio Rydmonto.

Fimbulnoktürn' hat strong klimat.
asterix funkas et brassans.
Tutti slafas in isolat
tief in las missinassa.

Dikten avslutas med den geniala översättningen:
Nizz' ist nur piggelino - endast tomten är vaken.

Blev ni lite gladare nu?

tisdag 11 januari 2011

Ryser och läser

Skräck är en genre som kommer starkt. Spökerier och övernaturligheter kommer på bred front, förstås började det i England.
En svensk som får mig att rysa är rospiggen John Ajvide Lindqvist. Har man en gång börjat läsa en av hans skräckisar så är man fast.
En bok som jut kommit ut ger en bredare bild av författaren. "Låt de gamla drömmarna dö" heter den och här hittar man noveller, både publicerade och opublicerade, kåserier, recensione och alla möjliga småtexter.
Riktiga rojalister varnas dock för att läsa En dag på slottet!
Här finns också Ajvide Lindqvists tal som han höll när han fick Selma Lagerlöf-priset 2008.
Han har gjort en intelligent läsning av den gamla skräckmästarinnan - och jämför henne med Stephen King!En av sakerna han gillar med Selmas berättande är att hon inte drar sig för någonting, bara hon får med sig läsaren.
Det vet man om man läst Gösta Berlings saga eller Herr Arnes penningar.
Så. Vill man bli bara lite skrämd men mycket underhållen så är det här en perfekt bok.

måndag 10 januari 2011

Äta nyttig om vintern

Idag ska ni fått ett tips om en billig liten bok som gör mycket för hälsan. Det är Sarah Mersons lilla bok "Klassiska huskurer", den har jag på köksbänken hela tiden.
Det handlar inte om gamla tiders huskurer med diverse mysko blandningar. Nej, huskurerna här är att man får god kunskap om vad baslivsmedel innehåler och vad de är bra för.
Visste ni färska aprikoser är bra om man har en akut luftvägsinfektion och att torkade aprikoser ger bra järntillskott och stimulerar hemoglobinproduktionen. Bland annat.
Vanlig vitkål, som är billig och finns färsk hela vintern, är rik på antioxidanter, sänker blodtrycket och motverkar hjärtsjukdomar.
Själv brukar jag så här vinterid laga en het röra av hackad gul lök, vitlök,hackad  paprika av minst två färger + en chilifrukt. Upphettas i lite olja och får bli genomvarmt. Jättegott till korv, spagetti och vad man vill. Bra förstärkning av immunförsvaret får jag på köpet.

söndag 9 januari 2011

De eviga träden

En sådan här slaskdag när allt är grått och vått måste man kämpa för att hålla hoppet vid liv.
Man kan ju, till exempel, läsa böcker om natur. En av mina favoriter är Jan Danielsons "Träd i marker och myter" där han skriver så klokt om träd och människor, om hur träden är en livsnödvändighet. Gamla är de också.
Jag tittar på stjärnmagnolian i trädgården som står med ulliga knoppar. Den är liten men tuff, men så är ju magnolian tillsammans med ginkoträdet äldst på jorden, de fanns redan när dinosaurierna rasslade omkring i naturen.
Tanken svindlar (ibland åker den fast!)
Danielson skriver att om träden inte fanns så skulle inte människan ha fantasi nog att upfinna dem...Den som studerar träd och människor blir med tiden alltmer medveten om deras likheter. Trots att människor är rörliga, träden stillastående.
Det tycker jag är fint formulerat.

lördag 8 januari 2011

Att resa i tiden

Jag vet inte om ni har upptäckt Audrey Niffengger, amerikansk bildkonstnär och författare.
Hennes debutroman från 2004, "Tidsresenärens hustru" blev en succé - och en välförtjänt sådan.
Den har en alldeles egen ton, lite fantasy, dröm men också verklighet och en smärtsam kärlek beskrivs.
Clare är bara sex år när hon träffar Henry första gången. Han är en bohemisk bibliotekarie som kan flytta sig både bakåt och framåt i tiden på grund av någon genetisk åkomma.
Clare får hålla sig till sin verkliga tid - klart det blir problem.
Det tar drygt 500 sidor innan historien är berättad men man har gott sällskap hela tiden.
Garanterat.

fredag 7 januari 2011

Är de verkligen glömda?

"Det finns inga bortglömda författare - bara glömska läsare".
Det hävdar Tomas Lidbeck, i "De bortglömda författarnas bibliotek". Han borde ju veta för han är  bibliotekarie med ansvar för skönlitteraturen vid Stockholms stadsbiblioteks huvudbibliotek.
Sant är det att  konkurrensen om platsen i bibliotekens hyllor hård och böckernas tid på bibliotekshyllorna blir allt kortare. De äldre titlarna  förpassas snabbt till dammiga magasin.
Men det är klart, böcker i magasin kan man fortfarande låna - om man vet att de finns. Lidbeck har botaniserat i magasinen och skriver i essäform om 21 svenska och finlandssvenska författare som som är oförtjänt bortglömda och som är värda att hitta fram till  nya läsare.
Här finns namn som Marianne Alopaeus, Stina Aronson, Lars Görling, Anderz Harning, Ulla Isaksson, Walter Ljungquist, Pär Rådström och Bengt Söderbergh. Alla författare som inte jag tycker förtjänar epitetet glömda.
Vad tycker ni, läsare?
Har ni någon favorit som är gömd och glömd?

torsdag 6 januari 2011

En roman i fyra rutor

Lite konstigt med en ledig dag så här, i morgon är det jobb igen.
Om man nu tar sig ur sitt ide med snöstorm vinande i kutarna. HU!
Jag SA ju att det räcker med snö för i vinter!
En rolig bok kröp fram ur pockethögen, Henrik Langes "96 romaner för dig som fortfarande har bråttom".
Här sammanfattar han kända romaner och klassiker (som alla säger att de läst) i fyra tecknade serierutor. Jag tycker att han är väldigt rolig.
Så här sammanfattar han P O Enqvists "Ett anat liv" från 2008:
"Han skriver å skriver å dricker å skriver å dricker å dricker..å sen tokdricker han. Han skriver en bok som får honom att sluta dricka. Sen skriver han en bok om när han skrev den boken."
Så nu har ni läst den - skönt eller hur?
Jag tror jag ska skaffa "99 filmer du slipper se" av samma författare. Så spar jag ännu mer tid...
För visserligen skrev kinesen Lin Yu-Tang att en bokälskare inte slutar läsa för mycket arbetes skull.
 Men han hade nog aldrig läst för recension, när läsandet är själva arbetet. Också.

onsdag 5 januari 2011

Vinterdrömmar i Hangö

Vinterns vackraste bok om hus och inredning står Pia-Maria Lehtola och fotografen Tomi Parkkonen för. "Vinterdrömmar" (Schildts) heter boken och den handlar om hus och människor i Hangö.
En stad som jag alltid upplevt som en kall och blåsig vinterstad fast jag vet att det är en fin sommarstad också. Men för mig är Hangö allid vinter.
"Vintern är den strängaste av alla årstider, men också den mest givande....när vintern kommer slår vardagens hjärta vällustigt långsammare" skriver Lehtola.
Och så tar hon läsaren vid handen och för oss med från hus till hus. Vackra vintriga verandor, fina dukningar och vardaglig charm.
I boken finns också recept på bakverk, alla gjorda på ekologiska ingredienser. Väl värda att pröva när vi ändå sitter fast i vinterns grepp.

tisdag 4 januari 2011

Mord & musik i skärgård

Furioso.
Det är en musikterm för extremt uppdrivet, rasande tempo.
Furioso.

Det är ocklså titeln på en debutroman av Carin Bartosch Edström som snart kommer ut i bokhandel.
Jag kunde inte motstå titeln när jag läste om författaren. Hon är musiker och kompositör, uppvuxen i Rom och Lund. Hon skriver opera och kammarmusik, nu även romaner.
Och så översätter hon: italiensk barockopera och Kalle Anka!
En sådan människa blir man ju nyfiken på.
Så nu ska jag sätta tänderna i Furiosa. Den handlar om fyra kvinnliga musiker i en stråkkvartett som samlats på en skärgårdsö för att spela in Stenhammars sista stråkkvartett. Men en av kvinnorna skadar handen och en ersättare inkallas, violinisten Raoul Liebeskind. Då blir det fart på händelserna och snart har passionerna lockat fram mordlusten.
Medge att det låter spännande.
Drygt 500 sidor får man ta sig igenom innan man vet hur historien slutar.

måndag 3 januari 2011

Inget för mig

Jag fick frågan i helgen varför jag inte skriver om "tjejiga" böcker, författare som Maria Svedland och Mia Lodalen. Och den oundvikliga Unni Drougge.
Mitt svar är att dem kan man läsa om på en massa andra bloggar, såna som är mer tjejiga än min.
Det är nog säkert en generationsfråga,  men jag har inte tålamod med dessa pladderberättelser där allt bara handlar om det stackars kvinnliga jaget och om hur synd det är om de bortskämda välfärdskvinnorna.
 Sånt kan man ju höra om man sitter på ett café eller en färja eller för all del på jobbet.
Så. Jag är trött på den tjejiga pladdrigheten, jag vill ha böcker med substans. Böcker som har någonting att säga, en berättelse som måste fram eller en faktabok som gör mig lite klokare.
Tråkigt?
Säkrt i en del ögon.
 Men jag har ju just berättat om vad som tråkar ut mig - så vi är väl kvitt.

söndag 2 januari 2011

Till Norfolk med Ruth

Författaren Elly Griffiths säger i en intervju att hon hittat inspiration hos sin faster när hon skapade sin hjältinna Ruth Galloway, arkeolog i medelåldern. Rut är inte söt och insmickrande, nej. Hon är lätt överviktig, ganska excentrisk och duktig på sitt jobb - arkeologi med inriktning på gamla ben.
"Flickan under jorden" är debutromanen och denär ruskigt bra, sedan dess har det kommit två till i serien om RG.
I den här boken förflyttas man till Norfolk, där Ruth bor i en enslig stuga med sin katt. Helt nära stora sumpmarker med ett rikt fågelliv. Och med en mycket gammal historia.
Gåtan handlar om två försvunna flickor, om öden som flätas samman och om en arkeolog som blir intresserad av en bufflig polis.
Läs för all del den här författaren om ni är sugna på välskrivna brittiska gåtor. Den här romanen har allt - tycker jag.

lördag 1 januari 2011

Panka & politiska prinsessor

Ja, nu skriver vi alltså 2011. Efter sen kväll - utan nyårsöften -  är det väl lika bra att hoppa in i bloggandet. Jag har vinteruppdaterat mig som ni ser. Börjar tröttna på julmysdetaljerna nu.
Man kan väl, så här på nyåret, lika bra se bakåt som framåt. Veckan före jul fick jag Karin Tegenborg-Falkdalens bok "Vasadöttrarna" på mitt bord. Jag har satt igång med läsning nu och jag bara säger det - stackars flickor!
Gustav Vasa hade nio barn som levde till vuxen ålder, fyra söner och fem döttrar. Det är om de sistnämnda boken handlar och författaren har läst brev och anteckningar de lämnat efter sig.
De fem: Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet, såg som politiska möjligheter av pappa. De skulle giftas bort med utländska furstar och ge Sverige bundsförvanter.
Det var inte lyckat för flickorna. De giftes bort med ganska obetydliga furstar och klagade jämt över att de var panka. Snålingen Gustav Vasa fick åtskilliga gånger hjälpa dem ur knipor.
En av dem råkade ut för en misshande buse till äkta man, en måste fly från stora skulder i England - ja det var ingen ände på bedrövelserna på 1500-talet.
Då som nu var det inte lätt att vara prinsessa.
Men de är intressanta att läsa om eftersom de ger en fördjupad bild av historien.