Den eviga madamen

En bit före jul skrev jag, i min förra blogg på Ålandstidningens hemsida, att jag skaffat Mario Vargas Llosas bom om romanen Madame Bovary av Gustave Flaubert. Nu har jag läst Vargas Llosas bok, från 1975 faktiskt, "The Perpetual Orgy" heter den och inte blev jag så imponerad. Det är en habil litteraturanalys om verkets tillkomst och de idéer som dominerade Flauberts tankevärld.

Resultatet blev att jag tog fram mitt tummade ex av "Madamen" på franska och läste om den.

Och DET var givande för det är en roman som har någonting att säga alla tider. 1800-tals-Emma hade förläst sig på romantiska romaner och drömde om en spännande älskare. Hon är ju uttråkad av sin hygglige man, landsortsläkaren Charles.

Och finns det inte många Emmor idag, som drogar sig med Sex &City och andra tv-såpor som ger drömmar om ett bättre och mer spännande liv?  Drömmar som blir destruktiva om man inte förstår att det är just drömmar det handlar om.

Emma vägrar inse det och betalar ett högt pris för sin dårskap.

"Madame Bovary" har minsann inte samlat damm på sig. Den finns även i pocket på svenska om ni vill övertyga er om den saken.