Om den som är annorlunda

En stark liten bok som jag återkommer till då och då är "Prins Annorlunda" av Sören Olsson och Yvonne Brynggård-Olsson. Jag gör det för att jag ibland behöver den insikt boken förmedlar om hur det är att vara förälder till ett avvikande barn.

Ludvig i boken föds med Downs syndrom, vår son fick sin skada av en hjärnblödning vid späd ålder. Resultatet är att skadorna påverkar för resten av livet, det måste man lära sig att leva med.

De här föräldrarna berättar om sorg och smärta, om insikt och om den stora kärlek som fanns. För Ludvig finns inte mer. "Men oavsett hur länge man har glädjen att leva med sitt barn så tror vi att sorgen och smärtan över att snart förlora det slår undan allt. Det är ett älskat barn som inte kommer att finnas mer."

I boken skriver de också om den skörhet de känner i umgänge med andra föräldrar, de är inte delaktiga i den gemenskapen. De kan inte klaga över att Ludvig är lat i skolan eller över andra småsaker.

Det gör att de drar sig tillbaka, att vänkretsen minskar.
Det här är en viktig sida av saken och därför tror jag att vanliga föräldrar skulle  mår bra av att läsa boken. För att inse att man ofta klagar över småsaker och för att få veta hur det är där på andra sidan, hos föräldrar som har annorlunda barn.
Och för att man inte ska vara rädd för dem som är annorlunda.