I tidningen Vi läser, som tyvärr inte kan köpas på Åland, skriver de i senste nummer om unga amerikanska författare på kommande. Mest plats får Nicole Krauss, (bilden) som i vår kommer ut med romanen "Det stora huset", hennes tredje på svenska.I intervjun berättar hon att allt började med ett jättestort skrivbord som fanns i huset när hon och familjen flyttade in. Hela historien är kopplad till denna möbel, som författaren avskyr men inte kan göra sig av med.
Krauss är av amerikansk-judiskt ursprung och hennes släkts historia är tydligen en del av berättelsen.
OK, nu ska jag säga någonting som kanske är förbjudet. Men hur länge orkar vi med de här berättelserna om familjer som försvann och som avlägsna släktingar längtar efter?
Jag tycker INTE att vi ska glömma förintelsen och den skugga den kastar över historien. Men jag vet inte hur många böcker till jag orkar läsa på det här temat. Varje år kommer det ut dussintals med liknande romaner. Så nog borde väl en mättnad infinna sig. Ellre är det bara jag som känner mig vrång??
Förresten: sätt igång och fråga efter Vi läser i åländsk bokhandeln så att butiksinnehavarna förstår att det finns efterfrågan. Det finns ju minst ett halvt dussin bil- och båttidningar så varför inte ta in den här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar