Nä, jag tänker inte skriva om bråket Ranelid - Englund. Herrarna får gå ut och göra upp om den saken. Men frågar ni mig så är Englund den bättreförfattaren av dem, i synnerhet när han skriver essäer som Förflutenhetens landskap. Den är riktigt bra. Jag tycker att Ranelid skriver på manér numer, i början av författarskapet var han bra, nu är han för yvig för min smak.
Men, låt oss komma ihåg att smaken liksom baken är delad.
Jag tänkte tipsa er om Liselott Willéns senaste i stället, "Ingenstans under himlen", en psykologisk thriller av hög klass utgiven hos Bonniers. Påminner ibland om Ruth Rendell som också tittar långt in i själens mörkaste skrymslen.
Roligt att en åländsk författare (rötter i Saltvik) lyckas så bra i stentuff konkurrens.
I romanen står karriärpolitikern Christian Weber i centrum, jag tänkte på Tomas Bodström som förlaga för personen. Äregirig, tv-mässig och lyckas. Hans fall på eget grepp sätter igång en lång rad händelser han inte kunnat förutse.
Och Weber förändras under resans gång, jag ska inte skriva hur. Men berättelsenligger mycket nära vardagsverklighet. Språket är ruggigt bra, knappt och kyligt precist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar