Panka & politiska prinsessor

Ja, nu skriver vi alltså 2011. Efter sen kväll - utan nyårsöften -  är det väl lika bra att hoppa in i bloggandet. Jag har vinteruppdaterat mig som ni ser. Börjar tröttna på julmysdetaljerna nu.

Man kan väl, så här på nyåret, lika bra se bakåt som framåt. Veckan före jul fick jag Karin Tegenborg-Falkdalens bok "Vasadöttrarna" på mitt bord. Jag har satt igång med läsning nu och jag bara säger det - stackars flickor!

Gustav Vasa hade nio barn som levde till vuxen ålder, fyra söner och fem döttrar. Det är om de sistnämnda boken handlar och författaren har läst brev och anteckningar de lämnat efter sig.

De fem: Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet, såg som politiska möjligheter av pappa. De skulle giftas bort med utländska furstar och ge Sverige bundsförvanter.

Det var inte lyckat för flickorna. De giftes bort med ganska obetydliga furstar och klagade jämt över att de var panka. Snålingen Gustav Vasa fick åtskilliga gånger hjälpa dem ur knipor.

En av dem råkade ut för en misshande buse till äkta man, en måste fly från stora skulder i England - ja det var ingen ände på bedrövelserna på 1500-talet.

Då som nu var det inte lätt att vara prinsessa.

Men de är intressanta att läsa om eftersom de ger en fördjupad bild av historien.