Min blogglista

måndag 31 mars 2014

Många trådar att reda ut

  Årets nya Anna Jansson deckare är läst, det blev en sen läskväll.

"Skymningens barfotabarn" heter den och här mixar författaren gamla händelser från andra världskrigets dagar med de bekymmer invandrarbarn möter i en lantlig och lokal miljö och vad tigandet i lokalsamhället kan dölja.

    Den 90-årige Heinz Meyer hittas skjuten i Ronehamn. Men vem vill mörda en 90-åring? Heinz Meyer var en av de tyska soldater som kom till Gotland efter andra världskriget, skadad i strider i Baltikum. Vid samma tid kom 500 koncentrationslägerfångar till ön, för att få vård på Lärbro krigssjukhus. Det var en spökbrigad av utmärglade, svårt psykiskt och fysiskt skadade fångar som placerades på samma sjukhus som de tyska soldaterna. Sköter­skorna fick stränga order att inte tala med patienterna från koncentrationslägren och hade ingen aning om vad de hade varit med om.Och i det förflutna finn s det saker man inte vågar tala om. Vem är vän, vem är fiende?
    Det blir Maria Werns uppgift att utreda mordet på Meyer, samtidigt som hennes egna  bröllopsförberedelser pågår. Men det som händer på hennes barns sommarkollo konkurrerar om uppmärksamheten. Där finns en flicka, Mirela, som ser ut att fara illa och som beter sig gåtfullt. Och så kommer Maria Werns trassliga barndom ifatt henne när mamman hastigt dör. Massor av olika intrigtrådar som vävs in av en skicklig berättare.

söndag 30 mars 2014

En matnyttig vårbok

Nu spirar vårkänslorna hos kockar lite överallt; längtan efter sparris, rabarber och nässelsoppa;  väntan på primörer. Att välja råvaror som hör ihop med årstiden är första steget till att lyckas i köket. Sedan tar man ett enkelt recept som inspirera går att lita på.
   Arla Köket har skapat och provlagat tusentals recept genom åren, ofta med hjälp av några av Sveriges bästa matlagare. Vinnare av Årets Kock eller Årets Konditor, medlemmar ur Svenska kocklandslaget och välbekanta tv-kockar varvas med receptkreatörer som vet hur man gör vänner, familj och släkt lyckliga till både vardag och fest. Arla Köket har nu samlat sina favoriter i fyra kokböcker, indelade efter säsong. Vårmat är den tredje boken. Om höstens mat har jag skrivit här tidigare.
  Arlas recept gör det enkelt att välja rätt råvaror för den som vill laga mat efter säsong, vilket ju är bra både för smakens och miljöns skull. Boken innehåller ett hundratal recept som alla är illustrerade med en inspirerande bilder. För att göra det ännu enklare att laga just säsongsmat är recepten indelade kapitlen Påskmaten, Vårfesten, Lättlagat, Vårmenyer och Kalasgott.
    Det kan vara allt från marinerad lax med örtcrème eller en fiskwallenbergare med pepparrot. Förrättslätt som rostad sparris eller kalasgott som en havrekaka med rabarber. Det ger ofta en stor smakupplevelse i förhållande till arbetsinsatsen. Och kocken år mycket beröm av mätta gäster.


lördag 29 mars 2014

Hill i högform

Ibland förblir de grövsta av brott ouppklarade. Ibland går de värsta av brottslingar ostraffade. Ibland har döden en väldigt sjuk humor. Det får man skäl att fundera över när man läser Reginald Hills "Dödens bok", nyutkomen på svenska men på engelska kom den 2002 . Den är en fristående fortsättning på "De dödas samtal"där succéduon Dalziel och Pascoe är tillbaka.600 sidor ogrumlad läsfest.
   Bibliotekarien Pomona Rye fortsätter sin ljuva kärlekshistoria med detektiven Hat Bowler. Ingen anar vad som döljer sig bakom den ljuva fasaden, men allt eftersom tiden går börjar Bowler inse att något inte står helt rätt till med Rye.
   Samtidigt gör Franny Roote, den före detta brottslingen som kriminalinspektör Pascoe är besatt av, akademisk karriär. Han får överta en halvfärdig avhandling som han slutför och vinner stor respekt för. Pascoe retar sig på hans framgång och får dessutom brev från Roote där han tycker sig se förtäckta hot. Han får dock inte gehör för sina misstankar och ser ingen annan utväg än att gå vidare på egen hand .Det är dags för intendent Dalziel att klampa in på scenen och ställa saker och ting till rätta. Med sin handlingskraftiga osmidighet når han häpnadsväckande resultat.
   Reginald Hill
dog för ett par år sedan. Man får vara glad över att han var så flitig, det finns många goda Hill-böcker kvar att översätta.

fredag 28 mars 2014

En historia om klass

 Anneli Jordahl skriver ofta utifrån ett klassperspektiv och den nyutkomna romanen "Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona" är inget undantag.
   Berättelsens centrum är Mona, som rest från en liten ort i Dalarna till Östersund, som i hennes huvud är stort som New York. Allt känns vidunderligt stort och staden är fylld av konditorier, biografer, danspalats och stiliga militärer. Det svänger i hela den unga kroppen.
   Året är 1959 och hon har fått en tjänst som hembiträde hos ett ungt par med en liten dotter. Britt arbetar på kontor och Ove spelar i ett jazzband. De inviger Mona i musikens värld och tar med henne på dansbanor där hon får paradplatsen, längst fram vid scenens kortsida. Den blyge gitar­risten i Oves band försvarar henne i nattvimlet där kvinnornas kroppar ses som allmän manlig egendom, och Mona faller.
    Många år senare försöker mor och dotter reda ut vad som hände de där ungdomsåren. Det var en tid fylld av framtidstro. Men samtidigt färgades tillvaron av klasskill­nader och förutbestämda möjligheter. P-piller fanns inte, abort var förbjudet och samhällsmoralen slog hårt mot ensamstående tonårsmödrar. 
    Men jag skulle inte kalla det för "hederskultur", som Jordahl gör. Det leder tanken fel

torsdag 27 mars 2014

Därför blommar det

  "Blommor! Kulturhistoria och odling" av Elisabeth Svalin Gunnarsson är en bok att läsa mest för nöjes skull, men den ger samtidigt handfasta råd och förslag till odling på ängar och i rabatter, i krukor på balkongen och i vaser inomhus. Man får en inledning om blommornas botanik och hur de samverkar med naturen runt omkring sig. Sammanlagt presenterar boken ett hundratal blommor i text och bild med odlingsinformation om plantering, växtplats, blomning, doft och härdighet.
 För den som vill fördjupa sig mer i kulturhistoria finns också texter om Shakespeares blommor, medeltida blomsterträdgårdar, blommor för sorg och glädje och annat kopplat till blommor.
   Författaren frågar sig om blommor öron eftersom nyare forskning visar att blommor är känsliga för ljud och faktiskt växer bättre till klassisk musik. Låt trädgården njuta av Mozart i sommar - ingen dunka-dunka!  Det måste ju betyda att det gamla tricket att tala med sina blommor stämmer för att  få dem att växa bättre stämmer.Och varför inte, både människor och djur mår ju bättre om man pratar med dem.
     Elisabeth Svalin Gunnarsson är skribent med trädgård, historia och arkitektur som ämnesområden. Hon undervisar trädgårdsmästarelever och är ciceron på trädgårdsresor. Hon åker land och rike runt och föreläser och är utbildad fotograf och står själv för hela bildmaterialet i boken.

onsdag 26 mars 2014

Med kökspigans röst

 Elin Boardy för vidare berättelsen om Long John Silver, pirater och papegojor, odödliggjorda i Skattkammarön, i nyutkomna "Mary Jones historia".
  Men hon har vänt på perspektivet och visar oss världen sedd ur kökspigan Marys perspektiv. Det är 1700-tal och en engelsk flicka tvingas att ge sig ut för att finna en tjänst. Hon hamnar i Bristol och knackar på dörren till krogen Kikaren, som drivs av Dolores och hennes make, ingen mindre än självaste Long John Silver. De ska bli hennes heskap
och familj.
   Dolores lär Mary läsa och skriva och det är hon som ger Mary dagboken och uppdraget att teckna deras historia. Mary Jones berättar om sitt liv i dagboken - hur hon skickades bort av sin syster som inte längre kunde ta hand om alla syskon, hur hon får arbete på Kikaren och så småningom, medan åren går, blir mer som en dotter än en kökspiga för Dolores och Silver.  Det är ett utsnitt ur en stor klassisk berättelse där en tråd i berättelsen spinns vidare och kvinnorna får kliva fram framför männen.
  Och nej, man måste inte ha läst Skattkammarön för att njuta av den här romanen. Men visst är det ett mervärde att veta nåt om en av de mest kända äventyrsböckerna.

tisdag 25 mars 2014

En helt annan Cixi

  Änkekejsarinnan Cixi är den viktigaste kvinnan kinesisk histori. Nu har författaren Jung Chang, född i Kina men sedan länge bosatt i London, skrivit en biografi som helt förändrar bilden av konkubinen som tog makten och förde ett medeltida Kina in i modern tid. "Den sista kejarinnan av Kina" heter boken.
   När hennes make kejsaren dog 1861 sattes deras son på tronen. Genom en palatskupp skaffade hon sig makten att som förmyndare styra Kina placerad bakom en silkesskärm som skiljde henne från de manliga ministrarna.Kvinnor med makt fick inte synas då heller...
   Under hennes tid erövrade det urgamla riket alla de attribut som hör den moderna staten till: industrier, järn­vägar, elektricitet, telegraf samt armé och en flotta med modern utrustning. Det var Cixi som avskaffade vidriga kroppsstraff och förbjöd den invalidierande fotbindning på flickor.
    Hon var en för­grundsgestalt för kvinnofrigörelse och inledde arbetet för att införa parlamentariska val i Kina. Samtidigt regerade hon i en tid när landet plågades av såväl nationella som internationella kriser, bland annat boxarupproret och krigen med Frankrike och Japan.
   Jung Chang vänder fullständigt upp och ner på den gamla synen på Cixi som en inbiten bakåtsträvare och grym despot. Sanningen var den motsaytta.

  Sund att Jung Chans böcker är förbjudna i Kina när de säljs över hela världen. Men diktatorer följer sina nyckfulla lagar, inte bara i Kina.Vi som får läsa boken får ta del av en väldokumenterad och välskriven bok om en svartmålad maktkvinna.

måndag 24 mars 2014

Wollter i helfigur

   Lagom till Sven Wollters 80-årsdag i januari i år kom hans bildbiografi "Pojke med pilbåge. Eftertankar i text och bild".
    Där möter man skådespelaren, men också agitatorn, predikaren, fast förankrad till vänster i politiken. Kärvt berättar han om uppväxten under knappa förhållanden i Göteborg. Pappan skildras med klarsynt  blick och mamman med ohöljd värme och beundran. Hon var den som höll samman den stora familjen.   I kortare texter, bjuder Sven Wollter på sina personliga tankar om alla aspekter på livet utanför scenen: barn och familjeliv, trångsynthet, resor, pengar, drömmar och rädslor, överlevnad och skiljevägar, nationalism och rasism, brott och straff och  belöning. Han skriver om nära anhörigas bortgång och om sorgearbetet efteråt. Det är en  personlig bok där han delar med sig av de tankar man samlar under ett långt liv.
  Det är ingen konventionell memoar och man kan börja läsa var man vill. Titta på de många bilderna, få veta lite mer om under vilka förhållanden de är tagna.
    Wollter behöver knappas någont presenteration. Han är känd genom filmer och tv-serier som »Änglagård«, »Hemsöborna« och »Raskens«, och har på scenen spelat allt från kungar till kommissarier.
Han avslutade sin teaterkarriär med att spela Shakespeares kung Lehar på Dramaten.


söndag 23 mars 2014

Sång om kroppen

 Efter att ha hört om sannig och lögn i två dagar nu så kan man ju fråga sig var i litteraturen man hittar sanningen om författaren. Kanske i dagboken hos dem som skriver sådan. Åtminstone en del av sanningen.
   Under sitt sextiotredje år börjar författaren Paul Auster plötsligt intressera sig för sitt eget åldrande. Han bestämmer sig för att börja skriva dagbok. Där följer han livet genom kroppens många förändringar: barndomen och upptäckten av sex, den nära relationen till mamman, tonårens svettiga basebollmatcher, lusten till skrivandet och sorgen efter pappans död.
    Han minns kärleken till sin första fru och son, och återupplever den bilolycka som nästan kostade hans nuvarande fru och dotter livet. När mamman dör blir han till sist tvungen att ta itu med sin egen dödsångest, panikattackerna som tar över både kropp och hjärna.
  I "Vinterdagbok", som finns i pocket, kan man läsa många kloka iakttagelser om åldrande och kropp.I Vanity Fair kallade man boken
"En jagets personliga symfoni, en sång om kroppens alla årstider."
 Jag är beredd att hålla med.


lördag 22 mars 2014

Krig & kärlek

 Jo då, jag har skrivit om Katja Kettus märkliga roman "Barnmorskan" förut.
  Därför var det roligt att lyssna på författaren och hennes översättare, Janina Orlov, på litteraturdagarna idag.(Båda ses på bilden här invid.)
    Det är en stark, rå och brutal skildring av krig och kärlek och vad dessa starka känslor gör med människor.
    Bakgrundshandling är det så kallade Lapplandskriget 1944-45 när finska trupper plötsligt skulle förpassa de tidigare vapenbröderna, tyskarna, ut ur landet.
   Det är en vild och laglös tid när allt som kan hända också gör det. Språket är romanens stuyrka, egensinnigt och målande och det hade berett översättaren svårigheter fick vi veta.
  Men om allt är tillåtet i krig och kärlek, den frågan blev obesvarad.

fredag 21 mars 2014

Tillbaks till 1958

   Danska Susanne Brøgger  har kommit med en liten roman, "Till T". Med tanke på vad författren skrivit om sin brokiga familj tidigare tror jag att hon lånat en del ur minnets skafferi i just den här historien.
Det är 1958 och en fin sommardag och en dansk familjen ska på utflykt till skogen. Om de bara kunde komma iväg.
  För morföräldrarna vill ju komma på te. Men de har ju inga tekoppar. Och finns det något te hemma? De vuxna i familjen har svårt att få ihop ens det enklaste, som mat till barnen, och de tre barnen är för små för att klara sig själva. Mamman vill bara ta livet av sig och pappan vill resa till Asien och rädda tredje världen.
Men hur ska de klara av att rädda sig själva?
   Brøgger har en förmåga att skriva dråpligt och skarpt på en och samma gång. Det hon skriver om familjer och hur de klassats innan diagnoshysterin bröt ut är träffsäkert. "Det fanns bara vanskötta barn, naturligtvis, människor som hade det svårt, såsom människor i alla tider har haft det svårt. Människor som kämpar för att klara sig så gott de nu kan - och dölja det när de inte kan."

   Ja så var det för inte alltför länge sen. Nu kan allt sammanfattas i diagnoser, som dysfunktionell osv.

torsdag 20 mars 2014

Pensionärsligan kommer igen

   Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta från "Kaffe med rån" (2012) är tillbaka. De har lämnat livet på servicehemmet Diamanten bakom sig och befinner sig i Las Vegas.
   "Låna är silver, råna är guld" heter Catharina Ingelman-Sundbergs nyutkomna rom
   Med utstuderad taktik, ett par löständer och varsin rullstol ska de överlista säkerhetssystemet på Casinot. De stulna pengarna ska mångdubblas, placeras i stöldfonden Grindslanten och göra livet bättre för gamla och sjuka. Men innan de vet ordet av har det kriminella mc-gänget Bandangels fått ögonen på pensionärerna som nu har återvänt till hemlandet. De har köpt en grosshandlarvilla på Värmdö där de ska finputsa sin strategi. 
där de företagsamma pensionärerna fortsätter med kriminalitet i light-klassen.
    Kommer Märtha och gänget lyckas med att supa mc-killarna under bordet med hjortonlikör och kakor, det är frågan.
   En godmodig skröna som sätter ljuset på de grå pantrarna och visar att ålder inte alltid behöver vara till förfång. En del blir ju listigare med åren.

onsdag 19 mars 2014

Nytt danskt stjärnskott

  Ett nytt stjärnskott på den nordiska deckarhimlen lär Jesper Stein från Danmark vara. Hans debutbok
"Oro" belönades med den danska kriminalakademins debutantpris och nu har boken översatts till svenska.
   Upptakten är att en man hittas mördad på en kyrkogård. Det är natten efter polisens stormning av Ungdomshuset i Nørrebro 2007, en åtgärd som ledde till intensiva gatustrider mellan polis och demonstranter.
   Den döde är klädd i svart rånarluva och tycks vara en demonstrant. Detta kastar misstankar mot polisen som hade kyrkogården under tung bevakning medan oroligheterna pågick. Kan det vara en polis som har gått för långt i stridens hetta?
  En annan demonstrant får tag på en video som visar vad som verkligen hände på kyrkogården på natten. Innehållet i videon får honom att snabbt fly från Köpenhamn.
   Biträdande polischef Axel Steen, frånskild far med kärleks­problem, är satt att leda utredningen som leder till både gangsters och långt in i polisens egna korridorer.Han är en sådan där polis som passar som problemlösare i deckare och jag vågar sätta en femma på att han kommer igen.

tisdag 18 mars 2014

Nya idéer till trädgården

 Visst har den tidiga våren fått sig en knäpp på näsan, men det går över. Hindrar inte mig att drömma om nya storverk på trädgårdsplätten.
   En bok som uppmuntrar till praktiska drömmar är Malena Skotes nya "100 projekt för trädgården".
I den finns massor av projekt som både förskönar och förbättrar i trädgården. Boken inspirerar och väcker skaparlust hos både händiga och nybörjare.Här hittar man allt man kan göra själv i trädgården, samlat på ett ställe. Vi följer året i trädgården från vår till höst och skapar kreativa, fantasifulla och nyttiga projekt. Varje projekt förklaras i tydliga steg för steg-beskrivningar med tillhörande bilder och illustrationer.
  Men man lär sig inte bara att försköna trädgården på alla möjliga vis. Medvetenheten om ekologi och en hållbar omgivning blir allt viktigare och trädgården är inte längre enbart vårt paradis som ska vara fin att se på.
     Trädgården är också en plats för fåglar, bin och andra livsviktiga pollinerare och åt dem skapar Malena en fristad i form av exempelvis bihotell och fågelholkar. Men självklart finns också mängder av pyssel och projekt som inte bara är roliga att göra utan även skapar en härlig känsla i trädgården. Malenas mål är att väcka skaparlusten och förmedla känslan av att få jobba med händerna och skapa något vackert. Fina torn för ros och klematis liksom tips om enkla odlingslådor gör åtminstone mig nyfiken.
    Bara det blir vår så...

måndag 17 mars 2014

Allt ska med i grytan

 I del fyra av sina memoarer, "Ute i livet" beskriver Per Wästberg Anthony Burgess som "en kraftfull kock på en oceanångare: allt skulle med i grytan.
  Jag tycker nog att man kan säga detsamma om Wästberg som memoarförfattare. Den ena efter den andra välfyllda volymen kommer ut - allt ska med i grytan. Det här är fyran i han svit och täcker åren 1980 till 1994. Den föregående delen hette "Hemma i världen" och där berättar han om ett antal svenska personligheter han mött. Olof P
alme, Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz bland andra.
    I den här delen beskriver han en utvecklingshistoria, en tidskrönika och ett porträtt av en generation. Han skildrar Afrika utifrån ett halvt sekels erfarenheter - jo han är mycket kunnig om kontinenten. På resor runt jorden i internationella uppdrag möter han ett stort antal ledande författare och politiker: Mandela, Polens diktator Jaruzelski, Günter Grass, Arthur Miller, Nadine Gordimer - och i en skrämmande berättelse Robert Mugabe privat.
  Men här ryms också en poetisk kärleksförklaring till Stockholm, en genomskådandegenomgång av drivkrafterna i en läsande, skrivande, älskande tillvaro. En äventyrlig resa på Franska Guyanas floder förebådar en lång kärleks övergång i en ny kärleks smärtsamma och lyckliga turer. En kärlek som hans dotter beskrivit på ett annat vis. Ett liv i dubbelbelysning men på en mycklet njutbar och avklarnad prosa utan utvikningar i mångordighet. Men han har ju så mycket att berätta.

söndag 16 mars 2014

En riktig gammal goding

  Om nån förtjänar att gallas deckardrottning så är det Dorothy L. Sayers (1893 - 1957). Hittade en av hennes bästa deckare i hyllan, "De nio målarna" eller The Nine tailors" som den heter på engelska. Den kom ut 1934 och tiden är mellankrigstidens England. Lord Peter Wimsey och hans betjänt Bunter kör på nyårsafton vilse i det flacka och vattensjuka landskapet norr om Cambridge.
   Intrigen är originellt uppbygd, mordmetoden likaså,
och anknyter till gamla klockringartraditioner och förstås träffar Wimsey på både gåtor och fientlighet när han försöker fråga ut byborna.
   Det är länge sen den kom ut på svenska, mitt ex är en Delfinpocket, men den finns som nyutgiven på engelska i pocket. Det här är en bok som alltid kommer att hitta sina läsare och är en av de bästa från "den brittiska guldåldern".

lördag 15 mars 2014

Är Delblanc helt glömd?

 Det är en tung historia Sven Delblanc berättelse om barndomen i "Livets ax". Boken fick även Augustpriset.
   Han tvekade att ge ut den. Den  skrevs 1988 men gavs inte ut förrän 1991, då hade han fått besked om att han hade cancer.
  Det handlar om en hård uppväxt, på Kanadas prärie och på en gård i Vagnhärad, Sörmland.
  Delblanc skriver om ondskan, om våldet i familjen. Fadern som var nyckfullt och våldsamt kolerisk, kunde vara grym intill vansinne när han tog ut sina misslyckanden på andra. I korta kapitel på bara försöker han få läsaren  att förstå. Skräcken och skammen finns kvar och klarspråk förmår han inte använda. Han skildrar inte öppet hur modern misshandlas, men låter oss med omskrivningar förstå att det sker. Sonen slog han inte så ofta. Den eviga skräcken var värst.
  Men boken innehåller också mycket lantlig idyll. Här skildras det trygga arbetet med djuren och jorden, det sörmländska landskapet, skogen – ett blommande körsbärsträd som symbol för godhet och tröst.I ett förtätat, vackert avsnitt beskriver han dofterna han minns av människor och djur, maten, stallet, gödselstacken.Boken ger viktig förståelse av hans romaner.
   Det är underligt hur glömd Delblanc har blivit. Vem läser idag han romaner om Samuel och hans döttrar eller romakvaretten "Hedebyborna" om hans sörmländska barndom. fast de är riktigt stora läsupplevelser och väl värda att läsa igen ?



fredag 14 mars 2014

I en översvämmad stad

    Har i veckan läst Annika Luthers ungdomsroman "De hemlösas stad" och det är, med tanke på vinterns väder, en relativt trolig fartidsvision som beskrivs.
   Året är 2050. Efter en klimatkatastrof år 2035 har stora delar av södra Finland täckts med vatten. Helsingfors har evakuerats och invånarna tvångsförflyttats till Jyväskylä. Där lever barnen ett skyddat liv med kantelespel, sport och mobiltelefonsövervakning utan att veta så värst mycket om världen utanför.
    Men huvudpersonen, 15-åriga Lilja, vill ta reda på sitt ursprung så hon rymmer till Helsingfors. Där har mänskor från hela världen bosatt sig, efter att deras egna hem försvunnit under vattenmassorna. Där får hon leva i en indisk familj och försöka klara sig i ett helt annorlunda Helsingfors.
  Men allt är inte bara dystert. Här finns glimtar av humor och en ständig solidaritet med den unga huvudpersonen. Och insikten om att livet alltid går vidare, i en hurdan form det än må vara.
   Romanen fungerar på många plan, som en tvättäkta dystopi, inkännande tonårsskildring och satir över ett trygghetsland som gömmer huvudet i sanden och tror att det hjälper med att blunda bort det man inte vill se. Det är lite som en ligtversion av Margaret Atwood och en nyttig påminnelse om att det okända alltid finns om hörnet.

torsdag 13 mars 2014

Den svåra maten

Hur kan det vara så svårt att äta bra, när det har blivit så lätt att skaffa mat? Man kan ju faktiskt välja och vraka bland tusentals varor och behöver inte ens laga maten själv. Det är grundfrågan för Bodil Jönsson och hennes son, kocken Håkan Jönsson i boken "Tio tankar om mat", en lättläst bok som sätter fingret på de sjuka punkterna i vår matkultur.
   Det känns ju ofta som om inköp och matlagning är en tvångströja i vardagen och matvanor som något som alltid blir fel: man äter för ofta, för sällan, för sött, för fett, ... Och kostexperterna blir allt fler och pekpinnarna allt vassar. Bodil och Håkan Jönsson skriver här om hur maten förändrats med tiden, och tiden med maten. De visar också hur man kan hitta en balans när det gäller mathållning och hur du kan upptäcka nya vägar för att få den att fungera bättre i vardagen.Ångest och mat hör inte ihop.
   Men jag började fundera här i veckan om inte ätandet är den nya religionen efter att ha följt debatten på nätet om Mia Skäringer och hennes matomvändelse. Vilket liv! För att en enda kändis har ändrat uppfattning.   
   Jag börjar ana varför religionskrig är de bittraste av alla krig.

onsdag 12 mars 2014

Ruggigt men nyttigt

   Vladimir Putin, en före detta militär och KGB-agent som valdes till Rysslands premiärminister 1999 och president ett år senare, har länge varit den västerländska pressens favorit. Han har lyckats marknadsföra sig själv som en upplyst ledare stadigt placerad vid Europas östra gräns. Fast den bilden krackelerar för var dag som krisen på Krim vidareutvecklas.
  En som inte höll med om att Putin är förträfflig var journalisten Anna Politkovskaja, mördad i Moskva hösten 2006. Mördare och uppdragsgivare blev aldrig gripna.

    I boken "Putins Ryssland", som kom på svenska 2005 och finns i pocket, avslöjar hon både personen och varumärket Putin. Hon hävdar att han är det makthungriga resultatet av sin egen historia inom säkerhetstjänsten och att han därför ständigt vill slå ner alla tecken på uppror eller oroligheter inom landet. Och Putin räknar förstås Ukraina som sin maktsfär där han måste ha kontroll.
  Bokens läsare får så ta del av avslöjanden om maffians affärer och skandaler i provinserna, korruptionen inom militären och rättsväsendet, och sanningen bakom gisslandramat på teatern i Moskva. Boken är nyttig läsning fast den inte är ny. Hon påminner om att Ryssland är ett land där mycket sker i kulisserna och där folk har kort minne. Och hon påpekar en viktig sak, den folkvalda duman agerar inte på folkets men på Putins uppdrag. Därför får han alltid igenom sin vilja.

  Det är en ruggig men nyttig bok som borde vara obligatorisk läsning för ledare i väst.

tisdag 11 mars 2014

Deckardrottning i helfigur

   Maria Lang var Sveriges första deckar­drottning och en kvinnlig pionjär. Hon kallades Sveriges Agatha Christie och hade inget emot det.Deckare skulle vara pusseldeckare utan rått våld och under 40 år var hon en av de största i genren. Trots det dog hon utblottad och ensam.
   Nu är hon högaktuell igen och hennes författarskap uppmärk­sammas med nyutgåvor och med bio- och tv-filmer. Lisbet Wikner, numara bosatt i Langs Nora, och deckarentusiasten Lena Lundgren har skrivit "Maria lang - vår första deckardrottning" och den kommer ut lämpligt. Sista mars i år skulle Maria Lang ha fyllt 100.
   Maria Lang, eller Dagmar Lange som hon ju egentligen hette, var ovanlig på många sätt. Hon var pionjär på flera manliga områden och kunde titulera sig doktor, rektor och deckarförfattare. Hennes starka personlighet  gav henne en stor vänkrets, hon umgicks med samtidens författare och andra kulturpersonligheter, och hennes storslagna fester var berömda. Men Dagmar Lange visade aldrig upp någon partner fanns det verkligen ingen kärlek i hennes liv eller dolde hon den? Frågan är öppen.
   I boken får man följa henne från barnsben till dödsbädd, via en lysande karriär, genom personliga svårigheter och glädjestunder. Många av Dagmar Langes nära vänner, elever och andra bekanta har intervjuats.

måndag 10 mars 2014

En gammal historia

     Atenaren Xenophon (430-354 f.Kr.)  deltog år 401 i det fälttåg som den persiske prinsen Kyros ledde mot sin bror, storkonungen Artaxerxes II. Sedan den grekiska legotruppens anförare mördats ledde Xenophon  de grekiska soldaternas strapatsrika reträtt från Babylonien genom Armenien och Mindre Asien till Svarta havets sydkust, där det fanns grekiska kolonier så att de kunde återvända till hemlandet. Det var en vansklig marsch som kostade många livet.
   Det är härifrån den litterära frasen Thalatta, thalatta! (Havet, havet!) kommer,  när de grekiska soldaterna först fick syn på havet framför sig.
       Anabasis, som betyder uppmarsch, är en av de första självbiografierna skildringarna av antikens manliga värld och ockå ett naket krigsreportage. Medryckande och med en mängd geografiska och etnografiska detaljer skildrar Xenophon återmarschen. Författaren var själv militär och en av Sokrates lärjungar och kom från en relativt välbärgad och aristokratisk familj.   Anabasis presenteras nu i Norstedts klassikerseie sin första fullständige svenska översättning av Ingemar Lagerström och med nyskrivet förord av Jesper Högström.

söndag 9 mars 2014

Alla dessa sega myter

     Redan år 1921 beslöt den svenska riksdagen att ett rasbiologiskt institut skulle skapas - Europas första - till försvar för landets unika folkstam. Svenskarna var nämligen av ovanligt ren nordiskt-germansk rastyp, sades det. Sverige blev ledande nation inom denna forskning och nazisterna skulle snart göra tanken om ett "raskrig" till germanernas försvar, till själva bränslet i sin politiska väckelse.
   Maja Hagermans bok "Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder" är en tankeväckande skildring av germanernas idéhistoria i Sverige. Med avstamp i 200-talet, när nordborna mötte Rom och skapade sin säregna "fornnordiska" kultur, drar hon trådarna vidare till 1900-talet, då personalen på Rasbiologiska institutet i Uppsala iklädda vita rockar tog emot personer för rasmässig bestämning.
   Vägen dit kantas av arkeologer, målare, diktare och fornforskare som inte minst under 1800-talet framkallade en vision av det gamla Norden - vikingarnas värld. Omkring år 1900 hade de rasrena germanska vikingarna fått plats i skolböcker och uppslagsverk.Maja Hagerman sätter välbehövligt kritiskt ljus på hur bilden av våra förfäder kom till och visar hur den ännu i dag präglar populäruppfattningen om vilka vi är. Boken kom ut 2006 och i ny upplaga 2011. Det här är definitvt en bok som borde ges ut i pocket.
    I dag talar genetiker inte längre om den germanska rasen. Inom genetisk forskning hittar man inga tydliga människoraser - inte heller några "germaner". Men visionen om vikingen lever märkligt nog ändå kvar i närbesläktad form. Föreställningar om ursprunglig kultur och renhet florerar återigen. Ytligt sett kan det tyckas oskyldigt, men kopplingarna till politisk extremism och främlingsfientlighet finns kvar.

lördag 8 mars 2014

På ytan är det lugnt


  Något hände i Ringarkläppen en septembermorgon för sexton år sedan - något som kom att förändra en familjs liv för evigt. Detta är navet i ett familjedrama i norrländsk tappning.
   Therése Söderlinds "Norrlands svårmod" är en stark debut, en mörk och suggestiv spänningsroman. På ytan är livet det vanliga  medan livslögnerna, sveket och passionen styr mot katastrofen.
      Anna växer upp i en stökig men kärleksfull omgivning med mor, far och två äldre bröder. I samband med en älgjakt försvinner brodern Charlie spårlöst och det blir den utlösande faktorn för familjens sönderfall.
Sjuåriga Anna blir ensam kvar när marken rämnar. Hon är lillasystern som tvingas bli storasyster i en helt annan familj.
   Anna hinner bli ung kvinna innan allt gammalt kommer ikapp henne. Det förflutna har då blivit ett garn i vars tåtar det kommer upp oväntade och skrämmande saker att det inte längre går att gömma sig. Vad hände egentligen Charlie? Varför hittade man honom aldrig?
     Och den andre brodern, vart tog han vägen? Varför var avgrunden så djup och så lockande att Annas mamma och pappa inte kunde värja sig?
    Söderlind målar sina bilder med små penseldrag, antydningar som blir hot och blicka som förmedlar allt. Det är mycket skickligt be
skrivet.
 

fredag 7 mars 2014

Tävling i konstighet

"Tävling! Vilket är det konstigaste djuret? "Är du konstig? Hur konstig då?Vem är konstigast?
Jättemyrsloken inbjuder härmed till den första Konstiga djur-tävlingen. Skicka ansökan senast fredag."
Så står det på ett plakat som jättemyrsloken sätter upp.
   Lotta Olssons (text) och Maria Nilsson Thores (bild) första bok om myrsloken och hasselmusen. "Konstiga djur" heter den förstås.
Det är upptakten till
    Jättemyrsloken misstänker att han kanske är konstigast i världen. Åtminstone tycker Hasselmusen att han är jättekonstig. Men för att vara säker på sin sak så ordnar myrsloken en tävling där djuren själva får anmäla sig och berätta varför just de är konstigast. Snart visar det sig att en hel del alldeles vanliga djur också kan vara jättekonstiga. Och hur väljer man en vinnare när alla deltagare är helkonstiga?
   En humoristisk och lättläst berättelse för barn från sex år och uppåt. Den ger bra underlag för samtal om vem som är annorlunda och konstig. För om alla är konstiga så är det ju inget konstigt med det.
  Kunde vara nåt för alla som kråmar sig i teve och tror att de är så annorlunda...

torsdag 6 mars 2014

Intressant om sårig tid

2006 belönades Kjell Westös roman "Där vi en gång gått" mycket välförtjänt med Finlandiapriset som bästa finska roman.
Det är en rik och månfacetterad roman om Helsingfors och människorna som bor där under 1900-talets första hälft.
   Det är en orolig stad  med ständig växtvärk. Gaslyktorna blir elljus, jazzen från Amerika tjusar och den nya tidens fotografier bjuder på oväntade sensationer. I romanen möts en grupp människor, de flesta från den finlandssvenska medelklassen, men några med enklare bakgrund och andra bra mycket rikare.
Man lär känna dem som helt unga, när nationen föds, och de kastas in i ett inbördeskrig de knappt begriper men som kommer att prägla dem för alltid. När kriget är över tar det lång tid för dem att hitta tillbaka till jämvikt och lugn igen. Några gör det aldrig och klyftorna i samhället djupnar.
   Westö skriver med värme och insikt om en sårig tid. Det känns som om fjolårsromanen "Hägring 38" tar upp många trådar från den här romanen.
   Det ska bli intressant att lyssna till författaren på årets litteraturdagar i Mariehamn.

onsdag 5 mars 2014

Vad pågår i livet?

   Just nu är det ebb i bokfloden, bara en tunn ström sipprar fram. Blev glad när Birgitta Bouchts bok anlände med posten. Den heter "Förklädd och naken" och har undertiteln "Sjhälvporträtt. Själsfränder. Skrift". En form av memoar, men ändå inte, författaren gör nedslag i sitt liv och ger läsarna valda delar.Hon säger att hon skriver för att utforska livet och vad som pågår där.
   Birgitta Boucht föddes i Helsingfors 1940  in i en familj som präglades av hemligheter, fester, sorg, stor kärlek och många svek. För barnet kändes det som att ingenting stämde och att allt när som helst kunde ställas på huvudet, tas ifrån en. En syster, kanske en mamma? Eller var hon själv den som skulle bytas ut?
   I tamburen hemma på Norra kajen spionerade hon så gott hon kunde på omvärlden.Det är en sysselsättning som har följt henne genom liv och text. Förklädd och naken handlar om vänskap, studier, äktenskap, egendomliga sällskap, resor, livet som ensamstående mamma, bostadslöshet, aktivism. Och död
   .En viktig period var 1970-talet då Birgitta Boucht hörde till den nya kvinnorörelsens pionjärer i Finland. Ett genomgående tema i boken är livet som skrivande mänska och samvaron med inspiratörer och följeslagare.Men också berättelser som kastar långa skuggor. Jag säger inte mer just nu, har bara börjat läsa boken och ser fram emot helgen.

tisdag 4 mars 2014

Bara lite till....

   
Den psykologiska thrillern "Lilla hjärtat" av Sophie Hannah ät en sån där bok som man bara ska läsa lite till av, och så lite till. Och rätt som det är har klockan gått långt över midnatt. Varning för sträckläsning utfärdas.

   Boken handlar om en förälders värsta mardröm. För Alice Fancourt betyder dottern allt och det är något motvilligt hon lämnar ifrån sig den två veckor gamla flickan för en stunds avkoppling på ett exklusivt spa. Alice övertalar sig själv att Florence är i goda händer hos maken David - och det är trots allt bara några timmar hon ska vara borta. Men när hon återvänder till bostaden får hon sitt livs chock: det lilla barnet i vaggan är inte hennes.
  Trots Davids protester kontaktar Alice polisen. Kriminalassistent Simon Waterhouse fattar omedelbart tycke för den stackars kvinnan, men tvivlar på hennes märkliga historia. Och hans chef, Charlie Zalier, är övertygad om att hon lider av vanföreställningar orsakade. David å sin sida är helt säker på att hans hustru antingen ljuger eller har blivit galen och han börjar bete sig alltmer hotfullt. Och tiden rinner iväg och Alice blir mer och mer desperat.
  

måndag 3 mars 2014

Från en helt annan tid

 Egentligen letade jag efter en helt annan bok. Men jag blev stående med Joseph Roths "Radetzkymarschen", i handen och undrade varför jag en gång tyckte så mycket om romanen. Upplagan jag har hemma är från 1996.
  Kanske för den nostalgi som romanen andas, den är skriven av någon som varit i en annan värld och känner den.
    Det är en roman om tre släktled von Trottas, om deras upphöjelse och nedgång i ett mångnationellt rike likaledes på nedgång,dubbelmonarkin Österrike-Ungern.
    Signaturmelodin, den som hörs på gatorna i romanen, är den klappvänliga Radetzkymarschen. Till tonerna av den marscherar hela årskullar mot sin undergång.
      Stamfadern Trotta, en enkel bondson från byn Sipolje i Slovenien, räddade som löjtnant kejsar Franz Josefs liv under slaget vid Solferino 1859 och adlads som Josef Trotta von Sipolje.
    Hans son blir ämbetsman, kretspresident i en landsortsstad, och är en inkarnation av monarkins traditionella dygder. Han styr med patriarkal hand in sin son Carl Josef på den militära banan, något som visar sig vara helt fel eftersom sonen stupar på det stora krigets första dag.
    Boken kom ut 1932 men den har varit bortglömd från tid till annan. Nu, på senare år har man börjat översätta Roths noveller till svenska igen och han jämförs med både Kafka och Musil.
   "Den bästa roman som någonsin skrivits" hävdad
e en av mina favorithistoriker, Jolo, som själv var mycket fascinerad av tiden runt första världskriget.

söndag 2 mars 2014

Blir visst aldrig av

    För knappt ett år sedan avled författaren och kritikern Thomas Anderberg hastigt av en hjärntumör. Vid tiden för sin död hade han nästan avslutat en roman om ett försvinnande i de schweiziska alperna - "Det mesta blir aldrig av".
    I takt med att sjukdomen bröt ut och bröt ned hans hjärna skrev han korta självbiografiska filosofiska texter som sedan alltmer kom att infiltrera det pågående romanmanuskriptet. Det var ett arbete som han nästan hann färdigställa innan sjukdomen gjorde honom alltför försvagad.
    Han bad då kollegerna Åsa Linderborg och Staffan Bengtsson att slutföra arbetet och att förverkliga hans avsikter med boken.
  "Det mesta blir aldrig av# är en existentiell roman om att gå förlorad och vilka återverkningar det  får, oavsett det utspelar sig i en karg bergskedja utan vittnen eller i den egna sårbara kroppen.Utan tvivel är det de korta, mycket personliga texterna, som berör läsaren mest.
  "Glimtvis är det som om hjärnan håller på att koka. Jag skriver för att hålla mig själv vid liv, skriva mig in i världen, krama tag om den. Stavelse för stavelse, mening för mening. Allt mödosammare, medan de längre orden driver gäck med mig".
   Så står det i en av de sena anteckningarna.

lördag 1 mars 2014

Ett spöke som vägrar dö

  Det oundvikliga rycker närmare, Ryssland och dess ledare Putin har beslutat att ingripa militärt i Ukraina för att skydda de etniska ryssarna där- och vem blir förvånad. I år har det gått 100 år sedan första världskrigets utbrott och även då var Ryssland en mäktig aktör. Får se vart dagen beslut tar herr Putin och världen.
  Då kallades moderörelsen panslavism och Rysslands tsar lovade skydda alla slaver på Balkan. Det här med nationalkänslor och skydd är ju en pålitlig knapp för att utlösa krig och konflikter. Att den används just 2014 visar hur lite världen och politikerna förändras. Det är "affärer som vanligt" som gäller, vem som kommer i kläm är inte intressant. Och nu har ju Putin haft sina spel och sin plats i rampljuset och kan återgå till den gamla maktleken.
  Den som vill känna histotriens kalla vingslag kan med fördel läsa boken "1914" av Jan Olof (Jolo) Olsson, (1920 - 1974) det finns ingen bättre beskrivning av krigets bakgrund än den.
  Jolo skrev ju också en fortsättning, "Den okände soldaten" och "Rivna fanor" om man vill läsa mer det vansinne som vi beskriver i termer av krig.
  Bilden föreställer förstås Jolo.