I del fyra av sina memoarer, "Ute i livet" beskriver Per Wästberg Anthony Burgess som "en kraftfull kock på en oceanångare: allt skulle med i grytan.
Jag tycker nog att man kan säga detsamma om Wästberg som memoarförfattare. Den ena efter den andra välfyllda volymen kommer ut - allt ska med i grytan. Det här är fyran i han svit och täcker åren 1980 till 1994. Den föregående delen hette "Hemma i världen" och där berättar han om ett antal svenska personligheter han mött. Olof P
alme, Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz bland andra.
I den här delen beskriver han en utvecklingshistoria, en tidskrönika och ett porträtt av en
generation. Han skildrar Afrika utifrån ett halvt sekels erfarenheter - jo han är mycket kunnig om kontinenten.
På resor runt jorden i internationella uppdrag möter han ett stort antal ledande författare och politiker: Mandela, Polens diktator
Jaruzelski, Günter Grass, Arthur Miller, Nadine Gordimer - och i en
skrämmande berättelse Robert Mugabe privat.
Men här ryms också en poetisk
kärleksförklaring till Stockholm, en
genomskådandegenomgång av drivkrafterna i en läsande, skrivande,
älskande tillvaro. En äventyrlig resa på Franska Guyanas floder
förebådar en lång kärleks övergång i en ny kärleks smärtsamma och
lyckliga turer. En kärlek som hans dotter beskrivit på ett annat vis. Ett liv i dubbelbelysning men på en mycklet njutbar och avklarnad prosa utan utvikningar i mångordighet. Men han har ju så mycket att berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar