Efter att ha hört om sannig och lögn i två dagar nu så kan man ju fråga sig var i litteraturen man hittar sanningen om författaren. Kanske i dagboken hos dem som skriver sådan. Åtminstone en del av sanningen.
Under sitt sextiotredje år börjar författaren Paul Auster plötsligt intressera sig för
sitt eget åldrande. Han bestämmer sig för att börja skriva dagbok. Där
följer han livet genom kroppens många förändringar: barndomen och
upptäckten av sex, den nära relationen till mamman, tonårens svettiga
basebollmatcher, lusten till skrivandet och sorgen efter pappans död.
Han minns kärleken till sin första fru och son, och återupplever den
bilolycka som nästan kostade hans nuvarande fru och dotter livet. När
mamman dör blir han till sist tvungen att ta itu med sin egen
dödsångest, panikattackerna som tar över både kropp och hjärna.
I "Vinterdagbok", som finns i pocket, kan man läsa många kloka iakttagelser om åldrande och kropp.I Vanity Fair kallade man boken
"En jagets personliga symfoni, en sång om kroppens alla årstider."
Jag är beredd att hålla med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar