I en översvämmad stad

    Har i veckan läst Annika Luthers ungdomsroman "De hemlösas stad" och det är, med tanke på vinterns väder, en relativt trolig fartidsvision som beskrivs.
   Året är 2050. Efter en klimatkatastrof år 2035 har stora delar av södra Finland täckts med vatten. Helsingfors har evakuerats och invånarna tvångsförflyttats till Jyväskylä. Där lever barnen ett skyddat liv med kantelespel, sport och mobiltelefonsövervakning utan att veta så värst mycket om världen utanför.
    Men huvudpersonen, 15-åriga Lilja, vill ta reda på sitt ursprung så hon rymmer till Helsingfors. Där har mänskor från hela världen bosatt sig, efter att deras egna hem försvunnit under vattenmassorna. Där får hon leva i en indisk familj och försöka klara sig i ett helt annorlunda Helsingfors.
  Men allt är inte bara dystert. Här finns glimtar av humor och en ständig solidaritet med den unga huvudpersonen. Och insikten om att livet alltid går vidare, i en hurdan form det än må vara.
   Romanen fungerar på många plan, som en tvättäkta dystopi, inkännande tonårsskildring och satir över ett trygghetsland som gömmer huvudet i sanden och tror att det hjälper med att blunda bort det man inte vill se. Det är lite som en ligtversion av Margaret Atwood och en nyttig påminnelse om att det okända alltid finns om hörnet.