Egentligen letade jag efter en helt annan bok. Men jag blev stående med Joseph Roths "Radetzkymarschen",
i handen och undrade varför jag en gång tyckte så mycket om romanen. Upplagan jag har hemma är från 1996.
Kanske för den nostalgi som romanen andas, den är skriven av någon som varit i en annan värld och känner den.
Det är en roman om tre släktled von Trottas, om deras upphöjelse och nedgång i
ett mångnationellt rike likaledes på nedgång,dubbelmonarkin
Österrike-Ungern.
Signaturmelodin, den som hörs på gatorna i romanen, är den klappvänliga Radetzkymarschen. Till tonerna av den marscherar hela årskullar mot sin undergång.
Stamfadern Trotta, en enkel bondson från byn Sipolje i Slovenien, räddade
som löjtnant kejsar Franz Josefs liv under slaget vid Solferino 1859
och adlads som Josef Trotta von Sipolje.
Hans son blir ämbetsman, kretspresident i en landsortsstad, och är en
inkarnation av monarkins traditionella dygder. Han styr med patriarkal
hand in sin son Carl Josef på den militära banan, något som visar sig
vara helt fel eftersom sonen stupar på det stora krigets första dag.
Boken kom ut 1932 men den har varit bortglömd från tid till annan. Nu, på senare år har man börjat översätta Roths noveller till svenska igen och han jämförs med både Kafka och Musil.
"Den bästa roman som någonsin skrivits" hävdad
e en av mina favorithistoriker, Jolo, som själv var mycket fascinerad av tiden runt första världskriget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar