Blir visst aldrig av

    För knappt ett år sedan avled författaren och kritikern Thomas Anderberg hastigt av en hjärntumör. Vid tiden för sin död hade han nästan avslutat en roman om ett försvinnande i de schweiziska alperna - "Det mesta blir aldrig av".
    I takt med att sjukdomen bröt ut och bröt ned hans hjärna skrev han korta självbiografiska filosofiska texter som sedan alltmer kom att infiltrera det pågående romanmanuskriptet. Det var ett arbete som han nästan hann färdigställa innan sjukdomen gjorde honom alltför försvagad.
    Han bad då kollegerna Åsa Linderborg och Staffan Bengtsson att slutföra arbetet och att förverkliga hans avsikter med boken.
  "Det mesta blir aldrig av# är en existentiell roman om att gå förlorad och vilka återverkningar det  får, oavsett det utspelar sig i en karg bergskedja utan vittnen eller i den egna sårbara kroppen.Utan tvivel är det de korta, mycket personliga texterna, som berör läsaren mest.
  "Glimtvis är det som om hjärnan håller på att koka. Jag skriver för att hålla mig själv vid liv, skriva mig in i världen, krama tag om den. Stavelse för stavelse, mening för mening. Allt mödosammare, medan de längre orden driver gäck med mig".
   Så står det i en av de sena anteckningarna.