Min blogglista

torsdag 30 november 2017

Rikard Wolffs minnen

   Vilket år det varit, så många älskade artister som lämnat både scen och liv. Leden glesnar. Tänker jag när jag fiskar fram nyligen bortgångne Rikard Wolffs memoarbok "Rikitikitavi" som kom ut 2011. Titeln är en blinkning till Wolffs mamma, som brukade kalla sonen Rikitikitavi, efter mungon i Djungelboken.
    Det är en självbiografisk berättelse om nu och då, om platser, händelser och möten som varit avgörande i livet. Från uppväxten i Gubbängens radhuslängor, över tonåren i Karlstad och livet på teaterskolan i Skara. Från de omvälvande åren i åttiotalets Stockholm till idag. Här möter vi familjen Wolff, vänner, kollegor och kärlekar och inte minst Rikard Wolff själv - sidor som vi inte tidigare har sett, berättelser som vi inte tidigare har hört.
   Rikard Wolff var en i bästa mening folkkär artist. Han har gett ut nio album med både egna texter och tolkningar av andra, bland annat av favoriter som Édith Piaf. Han lyckades med att få den svenska publiken att älska en udda artist som Barbara. Som skådespelare debuterade han under åttiotalet på Teater Galeasen och Unga Klara, där han samarbetade med Suzanne Osten. Ikonisk blev han efter rollen som Zek i Collin Nutleys Änglagård-trilogi.  På Stockholms stadsteater gjorde han succé med den för honom specialskrivna föreställningen Maria Callas - obesvarat liv.
   Det är vemodigt att läsa bokens slutord. Wolff led av kroniskt lungemfysem och skötte inte sin hälsa som han borde. Men han skriver: Idag är jag säker  Jag kommer att bli frisk.
   Så blev det alltså inte.

onsdag 29 november 2017

Livet i en adressbok

Andra utgåva av Sofia Lundbergs "Den röda adressboken" har kommit ut. Det är en relationsroman som spänner över ett helt liv och tar med läsaren på en resa till svunna tiders Paris, New York och Stockholm.
    Huvudpersonen Doris, 98 år, lever alldeles ensam i en lägenhet på Bastugatan i Stockholm och hennes enda kontakt med omvärlden, förutom hemhjälpen, är systerdotterdottern Jenny som bor i USA. Inledningen beskriver hjärtskärande klart hur livet kan te sig när man sitter ensam i en lägenhet. På köksbordet finns: Saltkaret, medicindosetten, skålen med halstabletter. Blodtrycksmätaren i sin plastask. Förstoringsglaset. Telefonen med extra stora siffror. Den röda adressboken i slitet läder.
   Sen brakar hemtjänsten in och flyttar på alla saker.
    Doris har haft samma adressbok sedan 1928. I den finns alla de människor hon mött genom livet. De flesta av namnen är överstrukna, döda, men en dag börjar Doris skriva ner sina minnen till Jenny. Det blir en fascinerande berättelse om vänskap och äventyr, lycka och sorg, och om den stora kärleken som man aldrig glömmer. Det är både vackert och sorgligt och den borde läsas av de som är unga. För rätt som det är har åren gått och någon annan sitter vid ett köksbord....

tisdag 28 november 2017

I det lantliga

 I romanen "Amerikahuset" fortsätter Sven Olov Karlsson sin berättelse om ett lantligt Sverige som sällan syns i tidningarna. Västmanland är hans landskap och tidigare i höst kom en roman om den stora skogsbranden.
    Men i "Amerikahuset" kommer man tillbaka till 1984. Då var Eddy Mood nyförälskad, gift med Liselott, stolt ägare till både köttboskap och mjölkkor och framtiden tycktes ljus.
   När han återvänder 20 år senare till sin förfallna fädernesgård i Eriksfors som luttrad fängelsekund efter tjugo år på kåken är han en helt annan man. Hemkomsten ses långt inte med blida ögon av alla i byn och gamla sår rivs upp på nytt.
   På ytan är det en en landsbygdsroman men under denna yta finns en berättelse om det allmängiltiga, om skuld och straff, frihet och ofrihet, som inte lämnar någon oberörd. Det är en mörk och vemodig historia som bärs fram av berättarglädje och omtanke om de människor som målas fram.
    Karlsson är alldeles för lite läst och uppskattad.




måndag 27 november 2017

En okänd grupp

 I "Sårade soldater -livet efter stormaktstidens krig" skriver den unge historikern Erik Petersson för första gången den samlade historien om dem som sårats i krigen. Många var svårt lemlästade och hade ingen möjlighet att själva arbeta för sin försörjning.
    Boken, som är Peterssons bearbetade avhandling, lägger en bortglömd pusselbit till den svenska historien.Under 1500- och 1600-talen blev krigen längre och blodigare än någonsin tidigare. Det vi kallar 30-åriga kriget var en katastrof som länge sågs som den värsta som drabbat Europa, både för soldater och för civilbefolkningen. Hyllmeter har skrivits om krigen och de avgörande slagen, men krigets offer har alltid stått i skymundan.
   Vad hände med de sårade soldaterna när de återvände hem till Sverige, Finland och Åland från kontinentens slagfält under stormaktstiden? Det är den frågan Petersson söker svar på. Han skriver om soldater som återvände svårt skadade från slagfälten, utan armar och ben och därför obrukbara när det gällde att arbeta för försörjningen. Så sakteliga började staten, uppmanad därtill av högre militärer, att börja bygga upp en försörjning för den utsatta gruppen. I Vadstena skapades ett "krigsmanshus" för sårade
 soldater där en del kunde få bo och bli försörjda. Andra beviljades spannmålshjälp. Men hjälpen var knuten till hur mycket soldaternas överordnade brydde sig om frågan. En del gjorde det och fick en del resultat medan en majoritet passivt tittade åt sidan i denna besvärande fråga.


söndag 26 november 2017

För sträckläsning

Har ni tänkt läsa Paula Hawkins nya psykologisk thriller, "I djupt vatten", med samma driv som fängslade miljontals läsare världen över i Kvinnan på tåget så ska ni vika gott om tid för det här är en bok man sträckläser.
   Det börjar med att man hittar en ensamstående mamma i en flod som flyter genom en nordengelsk by. Lite tidigare har en tonårsflicka hittas död på samma plats på botten av floden. I utredningen av dödsfallen grävs en mycket komplicerad historia fram och byn ser ut att gömma många hemligheter. Och ingen tänker avslöja dem för utredaren, förstås.
    Paula Hawkins visar återigen prov på imponerande insikter om mänskliga drifter och om minnets bedräglighet. "I djupt vatten" sjunker vi ner i det mänskliga psyket och får ta del av hur det förflutna skastar  spöklika ekon in i nuet.
   Paula Hawkins kritikerrosade bästsäljare Kvinnan på tåget har sålt i över 20 miljoner exemplar världen över. Titeln har parkerat sig i toppskiktet på svenska topplistor under 2016 och blev också den mest sålda pocketboken detta år. Filmatiseringen med Emily Blunt i huvudrollen vann Hollywood Film Award i fjol
.

lördag 25 november 2017

Det maniska köpandet

  
Jo då, jag vet att det är som att svära i kyrkan att rekommendera minskat köpande just när julhandeln drar igång. Men med tanke på vilken belastning vårt överkonsumerande skapar på hela planeten så måste man våga säga det. Att köpa är inte höjden av lycka.
   I " Prylbanta" får man ta del av de bästa tipsen från paret Elisabeth Byström och Johan Ernfors, som står bakom Minimalisterna, som under många år bloggat om sin resa mot ett friare liv med färre prylar. En livsstil som inte bara frigör tid, mental energi och pengar till sådant som man verkligen bryr sig om, utan även gör det enklare och roligare att agera på ett sätt som är mer hållbart ur miljösynpunkt och mer försvarbart ur ett humanistiskt perspektiv.
   I Prylbanta får man lära sig att överblicka oväntade kostnader av att köpa och äga prylar, förstå varför man shoppar och behåller saker man inte behöver och hur man stoppa inflödet och metodiskt rensa ut överflödet av onödiga prylar
    Känner du stundtals att dina prylar äger dig istället för tvärtom? Har du lagt märke till att majoriteten av dina kläder och saker nästan aldrig används? Är din erfarenhet att ytterligare förvaring och bättre organisering sällan är en långsiktig lösning? Står du handfallen inför uppgiften att rensa bland alla prylar som inte tillför värde i ditt liv?
   Svarar du ja på någon eller några av ovanstående frågor är "Prylbanta boken du behöver läsa.



fredag 24 november 2017

Grader i helvetet

   Riktigt lycklig blir jag när ett nytt nummer av Språktidningen kommer och vissa nummer gör mig gladare än andra, som det här.
  Här finns en superintressant artikel om "djursnack", det visar sig att artgränser ganska lätt överskrids och att innebörden är klar ändå. En annan artikel som intresserar är den om att unga förstår allt färre ord. I synnerhet ord som är gamla i svenskan. En kul artikel om diplomatspråkets koder finns också och så en intervju med Alfons Åbergs skapare, Gunilla Bergström.
  Hon är en som funderar mycket över orden och nyanserna och oroas av att användningen av prepositioner är så osäker, även bland habila skribenter. Och så påpekar hon en viktig sak: "Det finns så mycket slarvhat på nätet som kanske döljer antingen misstro, motvilja eller avsky. Det finns grader i helvetet. Här krävs en synonymskola."
    Jag håller helt med henne.
     Men nu ska jag läsa vidare i tidningen. Kan inte låta bli att sluka när tillfälle ges...

torsdag 23 november 2017

Nobelläsning?

Om ett par veckor är det dags för festlig utdelning av Nobelprisen. Och av årets Nobelpristagare i litteratur, Kazuo Ishiguro, finns en relativt ny roman att tillgå på svenska.Det är bra, för det är nu som "alla" vill läsa honom och ta mått på hans författarskap.
   Ishiguros nya roman, den första på tio år, är en symbolladdad, svart och mystisk saga, "Begravd jätte" heter den och Ishiguro leker med genrer och överskrider dem. Det här är äventyrsberättelse, pikareskroman, fantasy – allt på en och samma gång. Och på ett djupare plan, är den också en betraktelse över – och kanske ifrågasättande av – myternas och det kollektiva minnets betydelse.
    Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ”dimman”. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar.   
     Men det är också en värld, som Ishiguro skildrar den, befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farlig resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen. Det är också en vacker och tidlös berättelse om att hålla ihop i åldrandets och glömskans alltmer obegripliga värld.

onsdag 22 november 2017

Mer i författarspåret

   Jag fortsätter på författarspåret från igår om författare som berättar om varför och hur de skriver. Fast det finns inga självklara svar på det, alla är olika och det finns inte några standardsvar.
   Det påstår populäre japanen Haruki Murakami (född 1949) i nyutkomna "Författare till yrket". Han hävdar att han egentligen inte har en aning om "hur författare gör".
   "När jag får frågor från unga människor undrar de ofta vad som krävs för att bli författare vilken sorts utbildning, vilka erfarenheter. Samma fråga ställs oavsett var i världen jag befinner mig. När jag ser dessa unga människor, som vill ha råd för att lära sig, så kan jag inte bara säga: jag har inte den blekaste. Därför har jag försökt att närma mig frågan för att på så sätt komma på ett bra sätt att besvara den", skriver Murakami.
    Han berättar om sina svårigheter när han skulle prova på att skriva sin första roman. Han var 29 år och hade ingen aning om vad romanen skulle handla om. Han saknade tidigare generationers erfarenheter av och minnen från kriget. "På den tiden ansåg jag att romaner var någonting man läste men jag kunde inte föreställa mig att jag själv skulle skriva en", avslöjar han.
   Oväntade inblickar i författarlivet får man utan tvekan.

tisdag 21 november 2017

En lyckad omläsning

   Det har sina goda sidor att få skrota omkring och bestämma själv om man vill läsa om någonting. När jag letade efter en helt annan bok nyss hittade jag "Östergren om Östergren" av Stephen Farran-Lee. Den kom 2007 och senare i pocket och när jag började bläddra kändes det som en helt ny bok. Dags för omläsning, alltså.
    I den här intervjuboken definieras Östergren som en "defining writer", en författare som kan sägas definiera sin generation.  Kanske i högre grad än någon annan samtida svensk romanförfattare förmår Klas Östergren väcka den frågan hos sina läsare: undret inför illusionistens tricks.  Stephen Farran-Lee leder initierat och vetgirigt läsaren genom Östergrens hela författarskap, bok för bok. Från debuten som underbarn med Attila i mitten av sjuttiotalet till och med de senare romanerna. Boken ger en unik och handfast inblick i verkstaden hos en författare som format livskänslan hos en hel generation. Öppenhjärtigt berättar Östergren om författarlivets vardag, om våndor, inspirationer - och hemligheter.
   Stephen Farran-Lee, född 1962, är förläggare och tidigare redaktör för BLM. Han är översättare och kännare av samtida irländsk prosa, tillsammans med Ola Larsmo gav ut intervjuboken "Joyce bor inte här längre".

måndag 20 november 2017

Årets vackraste

   En av årets vackraste böcker är "Nära fåglar". Ett praktverk som visar närporträtt på de fåglar vi har nära oss i vardagen.
   Den som hållit i kameran är Roine Magnusson, en naturens egen studiofotograf, som inte bara tecknar varje litet dun knivskarpt utan också avslöjar de olika fågelarternas, ja till och med de enskilda fågelindividernas, karaktärer. Bilderna är resultatet av ett mångårigt sökande efter ett nytt sätt att fånga fåglar på bild. Magnusson har varit fascinerad av fåglar hela sitt liv och har dessutom jobbat som ringmärkare, något som varit till stor nytta när han arbetat med fåglarna, bland annat på ett antal svenska fågelstationer. Tyngdpunkten ligger på vardagens arter, de som finns omkring oss och fyller vår tillvaro med liv.
    Samma perspektiv genomsyrar bokens texter. ”Vi försöker inte begripa varför fågelskådare är intresserade av sällsynta fåglar”, skriver författarna Mats och Åsa Ottosson. ”Vi är mer nyfikna på varför så gott som alla människor berörs av de vardagligaste fågelupplevelser: av rödhakens blick, av talgoxarnas pickande på fönsterrutan när maten är slut i fröautomaten, av måsarnas vita tecken på sommarhimlen. Varför just fåglar?”
    Svaret ges i en längre text som förenar biologi och poesi, samt i ett trettiotal kortare texter där ett antal utvalda fågelkaraktärer får en närmare presentation. I varje artporträtt finns också en personlig berättelse om varför just denna fågelart är särskilt oemotståndlig.
   Känner ni någon som älskar fåglar så är det här den bästa presentbok man kan hitta.

söndag 19 november 2017

Vänta bara det värsta

Alla som gillar skrönor i Arto Paasilinnas anda ska ta sig en titt på författaren Petteri Nuottimäki. Han är född i Finland 1968 men uppvuxen i Sverige och skriver på svenska. "Förvänta dig det värsta"heter hans roman om  familjen Altos vedermödor.
   Matti härstammar från en lång rad tappra finska män och slogs själv i fortsättningskriget. Men nu är tiderna annorlunda, tillsammans med sin fru Beata har han tagit sig till Sverige i hopp om ett bättre liv. Matti försöker anpassa sig men det känns som om både tidsandan och samhället kämpar emot.
   Efter ett cancerbesked tvingas Matti ta till radikala metoder. Han ger barnen 100.000 kronor var och förklarar att den som investerar pengarna bäst kommer att få ta över familjeföretaget. Tävlingen sätter igång en rad kedjereaktioner som omfattar både mystiskt tvättmedel och antika stolar och biljardkaféer. Så en dag får familjen oväntat besök från Polen...
   Nuottimäki skriver i en tradition som passar den nya humorv¨ågen i svensk litteratur men han ger berättelsen en lätt exotisk touch.

lördag 18 november 2017

En roman om julen

Christmas Books har länge varit ett fenomen i England och nu börjar de komma på svenska också. Som Claire Sandys "Snöfall, mirakel och frusna hjärtan" som finns i pocket. Det är en historia om försoning, mirakel och kärlekstrubbel i jultider och passar alla som gillar böcker av exempelvis Lucy Dillon.. 
  Det har gått sexton år sedan Asta lämnade Irland med ett krossat hjärta och ett barn i magen. Tillsammans med dottern Kitty trivs Asta bra i London men när hennes chef, den snygga tidningsmogulen Conan, vill att hon undersöker en religiös bluff i hennes gamla hemby tvingas hon plötsligt möta sitt förflutna. Det som skulle bli några få dagar i Tobercree blir på grund av en oväntad vinterstorm en hel semestervistelse.
     Samtidigt som julafton närmar sig med stormsteg blir Asta både tvungen att lösa bluffmysteriet och knyta kontakten med sin excentriska familj. Dessutom lyckas hon stifta bekantskap med den mystiske Jake, samtidigt som Conans mail blir mer och mer flirtiga.
    Men går det ens att tina upp ett hjärta som varit fruset så många år? Det är frågan.

fredag 17 november 2017

Roligt hela tiden

  När kallade du senast någon för hedersknyffel eller morrhoppa? Eller klagade över att du är okaffedrucken eller tappat dina kalsbyxor?
   I nyutkomna "O som i ordbok"
hittar man dem alla. De oförskämda, oupptäckta och oefterhärmliga orden. Det här är en ordbok för alla som gillar att frossa i ord: gamla bortglömda ord, sprillans nya ord, roliga dialektord, kreativa slangord, spännande facktermer . För svenska språket är fullt av okända, ovanliga, oborstade och alldeles omistliga ord. Här får 2 563 av dem komma ut och leka.
   Boken ges ut i samarbete med Språktidningen, som fyller tio år. Sedan starten 2007 har tidningen förmedlat en oförblommerad kärlek till språket och orden, och det är precis vad den här ordboken också vill göra.Ordbok livar upp läsaren och läsarens ordförråd.
   Kul är det att det älskade åländska ordet "pallervant" finns med, men utan hemortsbeteckning. Här får man också veta att användbara okvädinsord som arsle, lurk och fähund har funnits ända sedan medeltiden, liksom fjät, fåvitsk och liktorn. Snart är der ju dags för natten att gå med tunga fjät runt gård och stuga - med eller utan liktorn...

torsdag 16 november 2017

Mer än en julstädning

Döstädning: att sortera, rensa och kategorisera en människas lösören.
I "Döstädning - ingen sorglig historia" skriver Margareta Magnusson en både glädjefylld, rörande och uppfriskande bok om resan man gör när man går igenom allt det man samlat på sig under en livstid.
   Jag håller med om det mesta. Jag minns med viss fasa den stora utrensning jag företog i fjol vid flytt från stort boende till mindre. Ibland ville jag bara gråta när alla saker liksom anföll mig och ville bli sparade. Men allt kan inte sparas och tas med, det inser man ju. Men att städa upp är en bitvis svår upplevelse som kan skapa ångest, tro inte annat.
    Ordet "dödstädning" är brutalt och användes ursprungligen inför en förestående död. Men nu används det i vardagligt tal även som något att göra för att skapa ordning i livet – för att hitta skräpet som kan slängas, sakerna med affektionsvärde eller de riktiga dyrgriparna.
   En sak är nyttig. Man inser att köpandet är helt onödigt när man redan har så mycket grejer. Vill man bota konsumtionslusten så är detta något att rekommendera.

onsdag 15 november 2017

Ingen ände på grodor

   I fjol kom den första samlingen finlandssvenska språkgrodor ut, "Tack för ditt förstånd" hette den. Nu kommer den andra delen, för grodorna tar inte slut. Det ser man genom att bläddra i "Bara ett book".
    Alla som producerar text i det offentliga rummet fortsätter göra felskrivningar, de maskinella översättningarna fortsätter att sätta rekord i stollighet, som väcker glada skratt och gör livet roligare.
    I en jämn ström landar de på Facebooksidan, grodorna som med vaksam blick spanats in, fotograferats och delats. Tidningssidor, webbplatser och skyltar, annonser, innehållsförteckningar och reklamer är rena guldgruvorna.  I "Bara ett book", samlas ytterligare 202 handplockade grodor i urval.
    Komikern Alfred Backa bjuder på inledningsord där han konstaterar att man visst stör sig på att svenskan missbrukas och misshandlas i helt huvudlösa översättningar."Som finlandssvensk fnittrar man med gråten i halsen", skriver han. Men visst måste man le när "rington" blir "ringtån"och tallrikarna blir till "talldrickarna"....

tisdag 14 november 2017

En ny Ferrante

"En eftermiddag i april, alldeles efter lunch, meddelade min man att han tänkte lämna mig". Så inleder Elena Ferrante  "Dagar av ensamhet" en av tre kortromaner i en löst sammanhållen trilogi, Cronache del mal d'amore, Berättelser om obesvarad kärlek - som nu ges ut på svenska.
    Den som berättar är Olga, en 38 år gammal och tvåbarnsmor. Chockad och övergiven står hon kvar i ruinerna av den familj hon och maken Mario byggt upp tillsammans. Olga har i tjugoårsåldern givit upp en spirande författarkarriär för att vara hemma med barnen och detta är alltså tacken för allt hon gjort. Olga hamnar i en djup personlig kris men klarar inte av att släppa taget om Mario utan blir alltmer handlingsförlamad och fixerad vid honom och hans nya kvinna.
    När Mario dyker upp på sina sporadiska besök i hemmet bemöter hon honom föraktfullt och kastar glåpord efter honom. Förfallet tilltar, när Olga varken kan betala el- eller telefonräkningarna, och hon isolerar sig och barnen alltmer i lägenheten. Så småningom skymtar en väg ut ur mörkret när Olga inleder en relation till en granne i huset och plötsligt är det som hon som har övertaget.
   Att läsa Ferrante är som att dela någon annans liv, så nära kommer man.

måndag 13 november 2017

Helsingfors skuggsida

   Det är inte varje dag man kan läsa om Helsingfors undre värld, beskriven på ett trovärdigt sätt. Men i Benjamin Laustiolas nyutkomna "Mannen från Amman" kan man göra det.
    Benjamin Laustiola (f. 1971) är till utbildningen skådespelare. Han har jobbat på teaterscener i Finland, Sverige och Norge. Han har också kört taxi i femton år i Helsingfors och blev känd för sina Taxichaufför Lindgren-kolumner i Hufvudstadsbladet. 
    Som författare har han tidigare gett ut två kriminalromaner "Nattens väktare", 2011, och "Mörkrets änglar," 2014). Utöver det har han skrivit en pjäs, Efter festen, som uppfördes av Teater Josefina 2015-16.
   Mannen från Amman tar läsaren till den undre världen, till både terroristorganisationer och motorcykelgäng. I en koranskola utanför Amman utbildas en ovanlig ung man. Flera år senare befinner han sig i Hamburg på uppdrag av en av ledarna för al-Qaida. I Helsingfors rustar två rivaliserande motorcykelgäng för krig. Ett krig utan spelregler. I NSA:s högkvarter i USA kommer en analytiker något alarmerande på spåren.
    Kriminalkommissarie Maria Landstam och hennes kolleger har händerna fulla när de står inför sin hittills svåraste uppgift: att rädda Helsingfors. 
   Den svenska deckardrottningen Anna Jansson hör till Laustiolas fans och uppskattar hans personskildringar.

söndag 12 november 2017

Rullande bokhandel

   Jaaa, nu är jag och datorn tillbaka!
  Börjar lite försiktigt med att rekommendera en må-gott-historia av Jenny Colgan från Skottland. "Den lilla bokhandeln runt hörnet" heter boken och i botten finns ett allvarligt tema. Biblioteksdöden som glufsat i sig många brittiska bibliotek och gjort både bokälskare och bibliotekarier hemlösa.
    Nina Redmond är en bibliotekarie som älskar böcker. Att para ihop rätt bok med rätt läsare är hennes passion. Men när stadens bibliotek lägger ner står hon plötsligt utan jobb.
     Med bilen full av övergivna böcker vet hon inte vad hon ska ta sig för. Efter ett möte med en karriärcoach får hon en idé. Hon ska starta en egen bokhandel, på hjul. Hon hittar den perfekta lilla bussen i en annons. Det är bara ett problem - hon måste flytta till Skottland för att förverkliga sin idé.
   Men fast besluten att leva ut sina drömmar, och med styrkan hos sina romanhjältinnor, tar hon steget ut i det okända. Hon lyckas förvandla den gamla bussen till en rullande bokhandel och ger sig ut i landskapet, fast att locka till sig de svårflirtade skottarna blir inte lika lätt som hon först trott. Hon får möta en mängd människor som både förgyller och förpestar hennes tillvaro, exempelvis den barske bonden Lennox och den charmige tågföraren Marek.

torsdag 9 november 2017

Kära bokvänner! Sitter med en kraschad dator och kommer inte åt mycket just nu. Jag återkommer med bloggandet så fort det går.

söndag 5 november 2017

Om ofredens fasor

1700-talet är populärt bland romanförfattare i år. Nyss läste jag Carina Karlssons roman om båtsman Algot, hemma i lilla ofredens tid på 1740-talet. Nu har jag tagit mig igenom en roman om Stora ofreden 1700- 1721 och hur den drabbade Österbotten - och det var mycket hårt.
   Lars Strangs (f. 1952) "De okuvliga" är en berättelse som utspelar sig under Stora ofreden i 1710-talets Österbotten. Romanen målar med stor detaljrikedom och kunskap upp en miljö där umbäranden och flyktingskap präglar mänskor liv.
   Den följer upp två bröders olika val i tider av förföljelse och krig. Den ena söker sig med sin familj undan fiende in i landet och bygger upp en ny tillvaro i skogarna, den andra tar familjen på en mödosam vandring runt Bottenviken för att slå sig ner i Umeå. Men också dit når den ryska flottans härjningar.
   De ryska härjningarna var skoningslösa med dödande, tortyr och tagande av fångar. Historikern Kustaa Vilkuna - kallad Finlands Peter Englund -
har skildrat detta i boken "Djävulens krig" och det verkar som om Strang fått en hel del inspiration från den boken. Bitvis skildras fasansfulla detaljer som får det att vändas i magen på läsaren.

lördag 4 november 2017

Så funkar fiktion

Den redan legendariske litteraturkritikern James Wood tar i boken "Konsten att berätta" - How Fiction Works - läsaren med på en vindlande läsning av författare som Homeros och Beatrix Potter, av Bibeln och John Le Carré och Gustave Flaubert.
    Det han letar efter är att förstå vad är det som får en roman att fungera. Hur gör berättaren för att karaktärer  ska kännas verkliga och hur realistisk är egentligen realism? På köpet får man Woods resonemang om författare och författarskap.

    Och förstås frågan som alla som läser ställer sig: Varför blir vi så ofta besvikna på slutet?
   Det här är Woods andra bok på svenska. Den förra kom i fjol. den självbiografiska "Så nära livet man kan komma".
    Wood har här skrivit en bok som alla som är intresserade av skönlitteratur borde läsa, som gör litteraturkritiken till en självklar del av litteraturen och litteraturen till en självklar del av livet.En amerikansk kritiker konstaterar att han gjort så många hundöron i boken att han nog kan öppna kennel snart...

fredag 3 november 2017

Om sorgens platser

Det är Allhelgona nu, en helg att minnas alla dem som inte längre delar våra liv. En tung helg och en vemodig helg, men den behövs. Kanske det är därför jag tycker så illa om att Halloween-spektakel försöker ta över, upptåg och skräckfester hör inte hit. Vi behöver vara stilla och tysta också, se på ljusen som tänds och låta tankarna vandra som de vill.
   En bok som passar mig att läsa just nu är Patrik Hagmans "Sorgens gåva är en vidgad blick". Teologen och författaren har upplevt flera stora förluster i sitt liv; inom loppet av några år förlorar han sin sexårige son Joel i cancer och sedan sin hustru Kika i en plötslig hjärnblödning. Dessutom dog hans pappa i cancer efter en lång sjukdomsperiod när Patrik Hagman var 21 år. 
   I boken skriver Patrik Hagman om vad som händer i en människa när sorgen så påtagligt kliver in och ut i ens liv. Hur tron påverkar sorgen och hur sorgen påverkar tron. Vad som blir kvar, vem man blir och vad sorgen faktiskt ger - även om man mycket hellre hade avstått den gåvan. Och om det som förenar alla människor men som många inte vill se - att våra liv levs med döden som en ständig följeslagare och att all kärlek kommer med sårbarhet. 
    "Sorg är det tillstånd där helt vardagliga och vanliga saker får oväntad betydelse. Frågan Hur mår du? blir omöjlig att svara på med mindre än fem minuter av förklaringar. Att gå till butiken blir ett ställningstagande. Att städa hemma blir ett arbete med de djupaste skikten i ens personlighet.
Just därför är sorgen en gåva. När vi sörjer tränger vi igenom vardagens vardaglighet, vi blir varse hur våra liv är beroende av andra, vilka våra djupaste begär och drivkrafter är. Sorgen skalar bort det lager av rutiner som vi behöver för att leva våra normala liv, men som också gör det svårt att se vad det är vi lever för. Det gör ont, men vi behöver det för att kunna förbli sanna människor , skriver han.



torsdag 2 november 2017

Grym båtsman i grym tid

   Carina Karlsson har god hand med historiskt berättande. Det har hon visat förut men hon har aldriv varit bättre än i romanen "Algot". En grym historia om en grym tid som gör människor till monster. Carina tar oss med tillbaka till Lilla ofredens tid vid 1700-talets mitt och skildrar tiden genom enskilda öden.
   I centrum för romanen "Algot" står båtsmannen Algot Holm från Karlskrona, son till en båtsman men han vet inte vilken. I livet får han lov att lita på egen kraft och ta för sig bäst det går.
   Unge Algot Holm tar värvning som båtsman i början av 1740-talet när Sverige anfaller Ryssland. Från Stockholm avseglar flottan österut, men någon framgång blir kampanjen inte. ”Det är ett satans elände, alltihop. Ett hopplöst satans elände.” Rödsoten som härjar är dödligare än fienden, men Algot överlever och hemförlovas till sitt båtsmanstorp i Björby i Sunds socken på Åland.
     Rotebönderna är snåla, torpet är orustat och iskallt, det finns ingen mat, det finns ingenting. Algot överlever på brännvin.Men även den uslaste av karlar lyckas dra till sig kvinnor, och pigan Ilja flyttar in med sin lilla dotter Greta. Men Algot blir inte skötsam, han är full och ofta galen. Han dras till likasinnade och följderna blir förskräckliga när oregerliga båtsmän stiger i land på ön Bänö.
    Algot är en grym roman skriven med en penna doppad i poesins bläck. Det om att vara utsatt och svara med våld. Att vara tvungen att ta för sig eller bli utan. Att leva med kampen för att man inte har någonting annat. Att överleva våldet, att förhålla sig till det; till rent, fysiskt våld. Att vara usel - och samtidigt storartad.
   Boken bygger på ett verkligt rättsfall men naturligtvis har författaren format historien till en berättelse om våld och utsatthet i alla tider. Det är inget historiskt kostymdrama utan en skildring av människor som de är - under kostymerna och utan kostymerna.Det är mycket stark läsning.

onsdag 1 november 2017

Farliga Sandhamn

   Viveca Stens deckarserie har satt Sandhamn och Stockholms skärgård på kartan med sina åtta romaner om ön och fått miljoner läsare att följa Nora Lindes och Thomas Andreassons äventyr. Men hur gick det egentligen till när Nora och Thomas lärde känna varandra?
Bland annat det får man veta i "Iskalla ögonblick - Tio skärgårdsberättelser".
    Och hur kom det sig att Nora fick ärva den legendariska Brandska villan? Vilka hemligheter döljer sig i havsbandet för en oskyldig seglare och är det verkligen säkert att fira midsommar i skärgården?
  Viveca Sten låter berättelserna växa ut till en samling av minideckare – både nyskrivna och tidigare publicerade – man får se nya sidor av de karaktärer som känns igen från böckerna. Samtidigt som stämningen förtätas får vi lära känna fler individer som rör sig i skärgården liksom helt nya sidor av huvudpersonerna. Med Sandhamn som utgångspunkt bjuds läsaren på nervkittlande historier med oväntade turer och upplösningar.
   Viveca Sten visar än en gång att ingen, absolut ingen, går säker i skärgården.