En okänd grupp

 I "Sårade soldater -livet efter stormaktstidens krig" skriver den unge historikern Erik Petersson för första gången den samlade historien om dem som sårats i krigen. Många var svårt lemlästade och hade ingen möjlighet att själva arbeta för sin försörjning.
    Boken, som är Peterssons bearbetade avhandling, lägger en bortglömd pusselbit till den svenska historien.Under 1500- och 1600-talen blev krigen längre och blodigare än någonsin tidigare. Det vi kallar 30-åriga kriget var en katastrof som länge sågs som den värsta som drabbat Europa, både för soldater och för civilbefolkningen. Hyllmeter har skrivits om krigen och de avgörande slagen, men krigets offer har alltid stått i skymundan.
   Vad hände med de sårade soldaterna när de återvände hem till Sverige, Finland och Åland från kontinentens slagfält under stormaktstiden? Det är den frågan Petersson söker svar på. Han skriver om soldater som återvände svårt skadade från slagfälten, utan armar och ben och därför obrukbara när det gällde att arbeta för försörjningen. Så sakteliga började staten, uppmanad därtill av högre militärer, att börja bygga upp en försörjning för den utsatta gruppen. I Vadstena skapades ett "krigsmanshus" för sårade
 soldater där en del kunde få bo och bli försörjda. Andra beviljades spannmålshjälp. Men hjälpen var knuten till hur mycket soldaternas överordnade brydde sig om frågan. En del gjorde det och fick en del resultat medan en majoritet passivt tittade åt sidan i denna besvärande fråga.