Min blogglista

lördag 16 februari 2019

Värd en omläsning

    Det var ett tag sen jag läste Tracy Chevaliers "Flicka med pärlörhänge". En roman som tar läsaren med till 1600-talets Nederländerna.
   Griet är sexton år när hon träder i tjänst hos konstnären Vermeer. Hennes uppgifter i det stora och barnrika hushållet består av tvätt och barnpassning, men hon har också fått i uppdrag att städa konstnärens ateljé utan att rubba ett enda föremål i hans minutiöst uppbyggda tablåer.
    Snart uppstår ett slags samförstånd med en underström av attraktion mellan Griet och Vermeer, en själarnas sympati mellan den store målaren och den enkla tjänsteflickan. Han lockar fram en förmåga som finns slumrande hos Griet och lär henne att se tingen med en konstnärs ögon.
   Vermeers hustru Catharina är sin mans absoluta motsats. Hon är från första stund avogt inställd till Griet och avskyr sin makes intresse för flickan.När Vermeers rike mecenat van Ruijven fattar tycke för den söta tjänsteflickan, och insisterar på att Vermeer ska måla henne, skärps spänningarna.
   Ryktet och skvallret i småstaden Delft ökar trycket och när tavlan är fullbordad väntar en dramatisk uppgörelse.
   Jo, det är en roman som är väl värd omläsning.

fredag 15 februari 2019

Den längsta statsministern

Tage Erlander är den svenska statsminister som suttit längst vid makten - 23 år. Trots detta har ingen skrivit någon större biografi över hans liv och gärning. Hans dagböcker och hans egna memoarer är de enda skildringar som funnits att tillgå för den som önskat lära känna Sveriges främste politiker under efterkrigstiden.
   Men nu har historikern Dick Harrison skrivit ett standardverk över Erlander, som ger en bild av en mycket sammansatt person. "Jag har ingen vilja till makt" heter den. Ett citat som är motsägelsefullt eftersom man inte kan vara statsminister utan att utöva makt i stort och smått.
     Han var obrottsligt lojal mot människor han tyckte om och delade politiska ståndpunkter med, samtidigt som han kunde drivas av ett nästan oförsonligt hat mot vissa politiska motståndare. Han insåg till fullo begåvningen hos yngre manliga kolleger, som Olof Palme, men var märkligt oförmögen att inse styrkan hos kvinnorna i partiet. Han förenade kärleken till politiken med ett levande intresse för naturvetenskap, litteratur och teater.
    Tage Erlander var statsministern som inte ville ha makten men som ändå var makten personifierad under nästan ett kvarts sekel. Han plågades ideligen av dåligt självförtroende men lyckades genomdriva i princip alla reformer han föresatte sig, mycket tack vare sitt älskade Harpsund och stödet från familjen. Undrar just
vad han skulle tycka om det aktuella regerandet...

torsdag 14 februari 2019

Tove om sin upväxt

  
"Bildhuggarens dotter" är Tove Janssons självbiografi och också den första vuxenboken som hon gav ut.
   Boken utkom 1968 och ger en inblick i Tove Janssons egen barndomsvärld. Sen dess har den utkommit i många upplagor och med skiftande formgivning.
   Den beskriver i novelliknande kapitel konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors och sommarlivet i skärgården. Hon återskapar en miljö som är både borgerlig och bohemisk och som i mycket domineras av fadern, bildhuggaren Viktor Jansson och mamma Signe Hammarsten. De är en centrala personer i berättelsen, liksom hemhjälpen Anna, en symbol för friheten men också en som har båda fötterna på jorden. 
    Men främst fångar hon barnets upplevelse av tillvaron – det mystiska och magiska. Här ger Tove Jansson en inblick i sin egen barndom som var magisk och mystisk mitt i allt det vardagliga och man kan lättare förstå hennes muminvärld om man läst den här boken.
    "Bildhuggarens dotter" har med rätta kommit att bli en av de klassiska barndomsskildringarna i svenskspråkig litteratur




onsdag 13 februari 2019

Snåljåpens kokbok

Hanna Olvenmark är dietist och kallar sig en " hängiven snåljåp". Och hon har tagit sig an en uppgift: att slå hål på myten om att hälsosam mat bara är till för dem som har tid, ork och framför allt pengar. "Jag är trött på den bilden av hälsosam mat" säger hon i boken och påpekar att det finns massor av mat som är både billig och hälsosam. De recept hon bjuder på är alla vegetariska och hon visar att det inte betyder trist.
   En bok som passar bra den här tiden på året eftersom vintermånaderna brukar vara de månader när folk suger på ramarna och ångrar alla matutsvävningar vid jul.

   I tre år har hon drivit den omåttligt populära bloggen Portionen under tian där hon visar på fördelarna med att leva snålt både för plånboken, miljön och kroppen.
   I kokboken "Portionen under tian" bjuder hon på över 50 vegetariska recept där varje portion kostar max 10 kronor - alltså en euro.
   Det bjuds även även 300-kronorsveckor med tillhörande inköpslistor och recept, samt allmänna billighets-tips för både storhandlingen, jobblunchen och utemiddagen  om man med ute menar ute i naturen....

måndag 11 februari 2019

Kriminell klassiker

På årets bokrea säljer de Agataha Cristie för en billig peng. Som "4.50 från Paddington", som utkom 1957 och är en av de mest populära böckerna med den mysterielösande damen Jane Marple i huvudrollen. Boken ger prov på Christies osvikliga förmåga att iscensätta intrikata mordmysterier. För hur kan ett brott lösas när det inte finns några bevis för att det verkligen har skett?
    Det börjar med att mrs McGillicuddy inför julen reser för att hälsa på väninnan miss Marple. Men det som börjar som en avkopplande tågresa får en otrevlig vändning när mrs McGillicuddy bevittnar hur en kvinna stryps i ett förbipasserande tåg. Det finns inga andra vittnen, inget lik hittas och varken tågpersonalen eller polisen tror på hennes berättelse. Miss Marple bestämmer sig för att ta reda på vad det var som egentligen hände ombord på tåget. Och vem som är mördaren.
   En historia från en tid när tågen gick i tid och när folk inte bara glodde på sina mobiler 
   Boken är i nyöversättning av Helen Ljungmark och nu
har Christies romaner fått en enhetlighet som spänner över författarskapet. Förlegade begrepp har moderniserats utan att böckerna har förlorat en språklig förankring till den tid då de skrevs. Samtidigt har en brittisk underfundighet som tidigare förbisetts lyfts fram.

söndag 10 februari 2019

Den giriga nazismen

Under krigsåren 1939-45 plundrade nazisterna systematiskt  de ockuperade länderna på guld, konst och kontanter, även den judiska befolkningens tillgångar beslagtogs och man drog sig inte för att stjäla tandguld från de avrättade. Det är en upprörande tid Marcus Wallén skriver om i nyutkomna "Naziguldet och de invigdas hemlighet".
   Det är en dokumentär berättelse som också blir en översikt av andra världskrigets förlopp och alla de ogärningar som då begicks. Det som intresserar författaren är vilka människorna bakom dessa brott var och hur de kom att bli både bödar och tjuvar, allt med ideologin som täckmantel.
   Efter 1945 saknas fortfarande  stora delar av stöldgodset. Envisa rykten säger att nazisterna gömde det i krigets slutskede. Spåren leder till bortglömda gruvor, till banker i Schweiz, och ett helt nytt spår även till Sverige och upptäcktsresande Sven Hedins gudson Hubert von Blücher. som var en av de inblandade i hur guldskatten gömdes på alpsluttningar i Sydtyskland. Vad som egentligen hände med guldet och sedelbuntarna får vi aldrig veta. Det verkar som om både nazisterna och ockupationsarmén var lika bra på att vara diskret långfingriga.
   Wallén skriver också om hur det fanns organisationer som såg till att hjälpa efterspanade nazister ut ur Tyskland för att börja ett nytt liv i Sydamerika, företrädesvis Argentina.

lördag 9 februari 2019

Stökiga Tornedalen

   Nina Wähäs "Testamente" är en familjeroman som inte liknar
det man brukar kalla familjeroman.Det är rått och stökigt och romanen rider högt på tornedalingars vilda historia.
   Romanen börjar med att när Annie blir gravid åker hon motvilligt hem till platsen där hon växte upp. Ingen blir särskilt glad över att se henne.
   Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje, eget. Annie har en familj som hukar under den mörka hemligheten. Dessutom består den av två föräldrar och tolv barn - eller fjorton beroende på hur man räknar - som aldrig någonsin dragit jämt. Där är raggaren, den duktige äldste sonen, kåkfararen, den homosexuelle sonen som skiter i vad folk i trakten tycker. Och Annie som är på smällen. Och modern som bestämt sig för att något måste hända.
   Och alla de andra. Och, sist men inte minst, fadern som bär på familjens mörka hemlighet. Eller snarare: fadern som är familjens mörka hemlighet. Nu är uppgörelsens tid. Snart kommer inget att vara som förut. Frågan är om man är ansvarig för sin familjs synder?  Kanske kan man helt enkelt skriva om den?