I den avslutande delen av sin breda trilogi om Sverige under andra världskriget skildrar journalisten och historikern Henrik Berggren på sitt oefterhärmliga visde sista dramatiska krigsåren.
Efter slagen vid El Alamein och Stalingrad har den tyska krigslyckan vänt och röster höjs för att ”lägga om kursen i de allierades riktning”. Sverige hade ju ända sedan krigets början varit extremt tillmötesgående mot tyska krav. Man ville inte hamna i krig, ju. Men Sverige är fortfarande inringat av Tyskland och trots en växande kritik mot eftergiftspolitiken går samlingsregeringen försiktigt fram.
Med
hjälp av dagstidningar, dagböcker, brev och romaner skildras
vardagslivet i krigets skugga. Svenskarna går på bio och restaurang som
aldrig förr, äktenskap och barnafödande ökar och författarna debatterar
om litteraturen har en plikt att göra beredskapstjänst.Livet rullar på som vanligt och krigstiden märks av mest i bristen på vissa varor.
Samtidigt har krigsåren förändrat Sveriges invånare. Med de danska judarnas flykt hösten 1943 sjunker insikten på allvar in om att nazisterna är på väg att utplåna Europas judar. Det stoppar dock inte Sverige från att exportera järnmalm och kullager till Tyskland i utbyte mot kol. När USA hotar att bomba SKF i Göteborg ställs frågan om svensk neutralitet på sin spets.
Berggren, som gav ut första delen av serien 2018 går i mål med flaggan i topp och drar sig inte för att beskriva de sjaskigheter som ingick i krigsårens svenska politik. Boken är på goda grunder nominerad till Augustpriset i fackklassen i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar