Danska Susanne
Brøgger har kommit med en liten roman, "Till T". Med tanke på vad författren skrivit om sin brokiga familj tidigare tror jag att hon lånat en del ur minnets skafferi i just den här historien.
Det är 1958 och en fin sommardag och en dansk
familjen ska på utflykt till skogen. Om de bara kunde komma iväg.
För
morföräldrarna vill ju komma på te. Men de har ju inga tekoppar. Och
finns det något te hemma? De vuxna i familjen har svårt att få ihop ens det
enklaste, som mat till barnen, och de tre barnen är för små för att
klara sig själva. Mamman vill bara ta livet av sig och pappan vill resa
till Asien och rädda tredje världen.
Men hur ska de klara av att rädda sig själva?
Brøgger har en förmåga att skriva dråpligt och skarpt på en
och samma gång. Det hon skriver om familjer och hur de klassats innan diagnoshysterin bröt ut är träffsäkert. "Det fanns bara vanskötta barn, naturligtvis, människor som hade det svårt, såsom människor i alla tider har haft det svårt. Människor som kämpar för att klara sig så gott de nu kan - och dölja det när de inte kan."
Ja så var det för inte alltför länge sen. Nu kan allt sammanfattas i diagnoser, som dysfunktionell osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar