Inget för mig

Jag fick frågan i helgen varför jag inte skriver om "tjejiga" böcker, författare som Maria Svedland och Mia Lodalen. Och den oundvikliga Unni Drougge.

Mitt svar är att dem kan man läsa om på en massa andra bloggar, såna som är mer tjejiga än min.

Det är nog säkert en generationsfråga,  men jag har inte tålamod med dessa pladderberättelser där allt bara handlar om det stackars kvinnliga jaget och om hur synd det är om de bortskämda välfärdskvinnorna.
 Sånt kan man ju höra om man sitter på ett café eller en färja eller för all del på jobbet.
Så. Jag är trött på den tjejiga pladdrigheten, jag vill ha böcker med substans. Böcker som har någonting att säga, en berättelse som måste fram eller en faktabok som gör mig lite klokare.
Tråkigt?
Säkrt i en del ögon.
 Men jag har ju just berättat om vad som tråkar ut mig - så vi är väl kvitt.