"Vintereld" heter den tredje fristående delen i Anders de la Mottes hyllade
årstidskvartett med handlingen förlagd till Skåne. Liksom de två tidigare delarna, "Slutet på sommaren"
och "Höstdåd", har den nominerats till Svenska Deckarakademins pris för
årets bästa svenska kriminalroman.
Och jo, den här berättelsen har också Lucia som startpunkt, precis som två av höstens andra deckare jag läst. Det är någonting visst med kopplingen ljusets drottning och mörkrets makter...Vem vågar vara Lucia, egentligen?
Lucianatten 1987 utbryter en våldsam brand i en skånsk stugby. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.
Trettio år senare får Laura Aulin ärva den nedgångna stugbyn av sin faster. För första gången sedan branden återvänder hon nu till trakten. Hennes närvaro rör upp känslorna, och när flera bränder anläggs blir stämningen än mer fientlig.
Lucianatten 1987 utbryter en våldsam brand i en skånsk stugby. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.
Trettio år senare får Laura Aulin ärva den nedgångna stugbyn av sin faster. För första gången sedan branden återvänder hon nu till trakten. Hennes närvaro rör upp känslorna, och när flera bränder anläggs blir stämningen än mer fientlig.
Samtidigt börjar Laura ana att fastern
kommit något på spåren före sin död, och hon tvingas ifrågasätta allt
hon minns om den tragiska lucianatten. Om vinterelden som gav ärr som
aldrig bleknat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar