"Jag fick inte lära mig om livet av mina föräldrar; jag fick skrapa ihop en handlingsplan för min existens ur möten med de få andra vuxna jag kände" skriver Augustin Erba som är redaktör för antologin "Till min son". En bitvis brutalt ärlig bok om tretton olika föräldrar, om misslyckanden, nya försök och om den stora kärlek som finns mellan barn och föräldrar. Texter
sprängfyllda av glädje, oro, längtan och sorg.
Det är inte en bok om hur man ska man leva sitt liv eller vilka val man ska göra. Denna bok lyfter fram relationen mellan far och son och de band som
finns mellan dem, ibland präglade av den egna uppväxten, ibland
av omgivningens förväntan. Texterna är olika men gemensamt är att
författarna delar med sig av det allra viktigaste: kärleken till sitt
barn.
Det som är viktigt är att ta sig tid att prata med sina barn och berätta vad vi
har varit med om, vad vi har lärt oss och vad vi tror på. På så sätt kan
klokskap, erfarenheter och kärlek leva vidare generation efter
generation. Och det är viktigt att göra det nu, för livstrådar kan kapas när vi minst anar. Så stäng av mobiler och paddor och titta ditt barn i ögonen och utbyt tankar. Det är det viktigaste. Allt annat kan - och ska - vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar