Kettus nya känns konstruerad

   Katja Kettu, den tatuerade författaren, är född 1978 och uppvuxen i Rovaniemi. Hon bor och arbetar idag i London, Tallinn och Helsingfors. Kettu har utgivit fem romaner, varav "Barnmorskan" (på svenska 2013) både filmatiserades och belönades med Runebergspriset 2012.
   Kettu fortsätter i sin nya bok "Nattfjärilen" – även den i njutbar svensk översättning av Janina Orlov – med i stort samma metod. Den unga finskan Verna, hamnar hos mari-kvinnan Elna i byn Lavra i Ryssland för att ta hem sin fars kvarlevor. Vid sitt besök i oklart ärende dog han under mystiska omständigheter. Så börjar en historia i många lager veckla ut sig.
    Allt börjar 1937 då Vernas farmor, den finska generalsdottern Irga skidar över finska gränsen, gravid och på jakt efter den sovjetiske fadern. I Sovjet ser hon hoppet om ett nytt liv. Ett kort tag känns det ”varmare i kommunismen” – men efter att ha dömts till 25 år arbetsläger i Vorkuta för politiskt förräderi, sjunker temperaturen.
   Växelvis med Irga berättar Verna och Elna om händelserna i byn Lavra 2015 där det förflutna kastar skuggor lika hotfulla som de från lägertornens strålkastare. Men alla de här dubbleringarna och förväxlingar med en intrig som pekar rakt in i det mörka hjärtat i Rysslands nuvarande maktcentrum blir i snårigaste laget och känns mest som en övertro på en fiffig romankonstruktion.
Kettu är som bäst när hon på sitt suveräna språk  sveper läsaren med sig, så släng alla stödkryckor!