Stura betydde på fornsvenska egensinnig och bångstyrig och det är ett
passande namn på medlemmarna av Stureätterna . I "Sturarna - makten, morden, missdåden" tar Bo Eriksson ett helhetsgrepp om de tjuriga Sturarna, från riddaren Rörik Sture på 1300-talet till den siste Sturen, greve Svante Mauritzson, som dog 1616. Här uppvisas en gripande historia fylld av Sturemord och djupaste förtvivlan.
Berättelsen om Sturarnas öden följer med nästan kuslig precision lyckohjulets obönhörliga gång från lycka mot det oundvikliga fallet och förlust av det man en gång ägt. Precis som Kennedy-klanen i USA har det vilat något kungligt och magiskt över namnet Sture, och precis som den amerikanska familjen har också Sturarna varit olycksdrabbade.
Ingen svensk adelsfamilj har varit så nära att få bära den kungliga kronan men i stället fått se både familjemedlemmar och kungavärdigheten gå förlorade i brutala maktkamper inte minst mot Vasaättlingar.
Detta är historien om hur den senmedeltida aristokratins makt bryts när arvkonungadömet konsoliderades under 1500-talet. Från att ha varit toppstyrt av ett fåtal adelssläkter utvecklades samhället till en ny tid och era där den politiska ordningen kontrollerades och dominerades av kungen och i kampen om tronen gick Sturarna ut som förlorare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar