Varför skriver man?

   I övermorgon är det N-dagen, N för Nobelprisen som delas ut. Årets pris i litteratur går ju som bekant till poeten Tomas Tranströmer.

   Men jag kom på att det finns en annan Nobelpristagare som skrivit klokt om skrivande, Orhan Pamuk från Turkiet som fick priset 2006. I en tunn liten bok med titeln "Pappas resväska" finns hans Nobeltal och två andra tal. Här skriver han om varför han skriver och varför hans pappas uppmuntran och stöd var så viktigt för hans skrivande.
  Om sina drivkrafter sktiver han så här: Jag skriver för att det blivit en vana och en passion. Jag skriver fört att jag är rädd att bli bortglömd. Jag skriver för att få vara ensam. Jag skriver i hopp om att kanske förstå varför jag är så där förfärligt arg på alla och envar. Jag skriver för att jag tycker om att bli läst.....Jag skriver för att jag har en naiv tro på bibliotekens odödlighet och att mina böcker ska stå kvar i hyllorna. Jag skriver för att livet och världen, ja allt, är så oerhört vackert och förunderligt...Jag skriver för att bli lycklig.
   Kan den formuleras bättre, kärleken till skrivandet?
   Jag tror inte det.