Leon söker brottens kärna

Ju längre Donna Leons serie om venedig blir dess mer söker sig författaren inåt, mot gåtornas kärna för att se vad som orsakat brott. "Det glömda barnet", som är del 22 i seien om kommissarie Brunetti, blir det väldigt tydligt.

Kommissarie Brunetti mitt uppe i ett känsligt ärende när han får ett upprört samtal från sin fru Paola. En dövstum man, som har hjälpt till på kemtvätten i hemkvarteret, har hittats död. Men när Paola får höra att han skulle ha överdoserat sömnmedel kan hon inte smälta förklaringen. När Brunetti undersöker saken förvånas han över hur lite man vet om den döde. Ingen känner till hans namn, han finns inte i några register, det är som om han aldrig existerat. Vid samtal med mamman får han dessutom en tydlig känsla av att hon döljer något viktigt. Brunetti inser att han måste gå vidare med fallet och en obehaglig historia börjar snart rullas upp. Den handlar om girighet, cynism och behovet av att dölja de verkliga motiven. Många venezianare iboken framstår i en ganska ofördelaktig dager när de, till varje pris, vill dölja sjabbigheter som hör det förflutna till. Men Brunettis envisa frågande ger resultat och han får fram hela historien om ett negligerat barn som blev en missbrukad vuxen.Mycket välskrivet är det också.