Vartannat år kommer Elisabeth George med en ny polisroman. Alltså är det dags för en nu, "Denna dödens kropp", en bamseroman på 700 sidor blankt.I den återför hon kommissarie Lynley tillbaka till jobbet, han har ju inte varit sig lik sedan hans fru sköts till döds på trappan till hemmet i London. Nu ska han hjälpa en kvinnlig tf chef att komma tillrätta med att leda utredninghen av en mordgåta som är minst sagt komplicerad.
En ung kvinna hittas mördad på en förfallen kyrkogård i London och hennes historia leder bakåt, till Hampshire och det lantliga livet där som inte är så idylliskt som man vill tro. Samtidigt flätas en annan berättelse in, den om hur tre slynglar till barn mördar en liten pojke, förbilden är utan tvivel den grymma historien om James Bulger.Det blir mer och mer tydligt att George vill förstå hur brottslingar blir till, vad det är som formar dem mentalt. Temat var detsamma i "Innan döden kom".
Men jag tycker nog att George broderar ut sina berättelser väl mycket, ibland är berättelsen farligt nära att tappa styrfarten när persongalleriet bara byggs på. Hoppas att hon inte har som ambition att varje ny roman måste vara tjockare än den förra.
Men vill man ha en "påskekrim"-bok som varar hela påsken, då är den här ett bra val.
Men tjocka romaner är härliga också. Det är som att gå in i ett rum och stänga dörren efter sig så jag gillar ”tjockisar” - om dom är bra alltså.
SvaraRaderaBokråttan