Ja ja, snart är det mitten av augusti och sommaren sjunger på sista versen.
Jag har fått Inger Frimanssons senaste deckare för recension, "Det kalla landet". Tycker Inger F är lite av en nordisk Ruth Rendell, hon vet precis vilka fasor som finns under vardagens yta. Den här boken handlar om hämd och voodo. Verkar ovande. Men så läste jag recensionen av boken, en kritiker jag gillar sågade den helt. Skulle kunna vara skolexempel på en skrivarkurs över hur man inte bygger intriger tyckte hon
Jaha, nu måste jag läsa för att se om den är sååå dålig. Man måste ju ha en egen åsikt.
Och det förargar mig att huvudstadskritiker alltid får sina recensionsex så tidigt. Vi här i utkanten får nöja oss med sen leverans, ibland med inget alls.
Därför går det inte att undvika att man ser vad andra tycker och det är egentligen ett otyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar