För det är en bok om åldrande och avslut. Tomas Skarfelt, bokens huvudperson, tillbringar några höstveckor på sommarstället Udda. han umgås med sin åldriga mor och funderar över sitt liv. Så mycket händer inte i den här romanen, ytligt sett. Det är under ytan det bubblar och väser av tankar om vad som varit och farit. Språkligt sett är Carpelan, som alltid, suverän.
Som den här lilla beskrivningen:
"Kom ord, samla er för ert eviga liv, här på papperet! Förirra er inte mrd vindarna som oordnade håller till där ute. Genom fönsterspringan hörs de knotiga slagen av svanparet som tar sats upp mot himlen, som om de flydde för sina liv."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar