Bara att komma på en sån titel gör mig lite avundsjuk. För hur gör man när man faller i glömska som person?
Bara försvinner och bleknar bort kanske?
Jack i den här romanen är en som faller i glömska. För att undersöka hur det gått till tar han sig till Ringeby, där det finns ett kollrektiv av bortglömda.
Verkar lagom ruggigt så här i höstmörkret. Tur att jag har Hubbe med när vi går ut på kvällen. Han har väl nos för det som är "ramt" (med långt a) som vi säger på åländska. Det betyder spökaktigt.
Den är på väg hem till mig . är jättenyfiken:)
SvaraRadera