Den här berättelsen skiljer sig lite från hans stil, det övernaturliga kommer in här. För Den grå var nanamnet på djävulen själv. Vidskepelsen och skräcken gjorde att man inte gärna uttalade det riktiga namnet för det okända antog gigantiska proportioner, men det var ju för mycket länge sen.
Kommissarie Sten Wall är inte den som tror på spöken och skuggfigurer. Däremot har han smärtsam erfarenhet av vad ondska kan åstadkomma. Och han är förvissad om att han nu ställs inför den genuina ondskan - oavsett om den kommer från underjorden eller inte. Här är det satanister som dyker upp och ställer till det.
Så det är en helt OK bladvändare och riktigt rädd blir man ju inte. Man vet att Wall ska komma tillbaka i nästa bok, och nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar