Sofia Torvalds är välkänd finlandssvensk jou
rnalist och skriver ofta om existentiella frågor i Kykpressen. Hon är mamma till tre barn
och bosatt i Esbo. Därtill lider hon av och till av djup ångest och om den berättar hon i "Ångestgudinnan", som är en sorts dagbok över ett år i hennes liv. Hon noterar vad som händer, hur hon mår och vad som får hennes ångest att öka eller minska, hon noterar också böcker om ångest och psykiskt illamående hon läst.
Torvalds står framför badrumsskåpet och överväger om hon ska ta ett
piller eller inte. Behöver hon den verkligen eller vill hon bara göra
sitt liv lättare? Hur svårt ska ett liv vara egentligen? I boken undersöker hon sin ångest ur olika perspektiv. Föddes hon med den eller fick
hon den på grund av svåra upplevelser? Är den en sjukdom som går att
medicinera bort eller en del av hennes personlighet? Hon underhåller
vänner och kolleger och släktingar med sina ångestberättelser. Tar de
henne på allvar om hon är rolig?
Ångesten förlamar henne och gör henne
olycklig, men den får henne också att känna sig speciell och utvald. Och så medger hon att hon inte vill fotograferas utan sitt bredaste leende. Kanske ett sätt att lura sig själv och andra att det inte är så farligt.
För någon som inte ridits av ångestens demoner är boken lite knepig, jag kan ibland tycka att det handlar om småsaker. Men vad vet jag, en oneurotisk läsare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar