"Sorgen bär fjäderdräkt" heter britten Max Porters debutbok som inte liknar just någonting annat i utgivningen denna höst. Den
är en parafras på Ted Hughes berömda diktsamling om kråkan och en
utsökt och poetisk blandning mellan novell, fabel och essä om sorg och
kärlek.
I en lägenhet i London sörjer två söner och deras far den plötsliga
bortgången av en älskad mor och maka. När deras förtvivlan är som störst
ringer det på dörren och utanför står den fjäderklädda sorgen. Kråkan
fastslår att han kommer att stanna hos den förkrossade familjen tills
han inte längre behövs.
Han blir deras terapeut, beskyddare och
hjälpreda. Ibland obehaglig och konfronterande men också varm och
tröstande. Med kråkans hjälp börjar familjen långsamt att läka. Den lyfter den blicken från den personliga sorgen, mot en sorgens
arketyp, som är lika värmande som svarthumoristisk. Den är både värmande och tröstande även om jag inte trodde det innan jag började läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar