Den poetiska Eddan i professor Lars Lönnroths nyöversättning, bygger på den
senaste forskningen om det isländska originalet. De texter han översatt är uppdaterade och utgivna på originalspråket isländska på 1990-talet.
Att en nyöversättning behövs är helt klart, det är mer än 50 år sedan Eddan senast översattes och kunskapen om nordisk forntid har vuxit på den tiden och kastar nytt ljus över texttolkningarna.
Översättningen inleds med en knippe fornnordiska gudadikter och som sig bör är Völuspá - Völvans spådom - den oroande inledningen ,
som siar om världens skapelse, förfall och undergång och är utgångspunkten
för de berättelser om gudar och hjältar som följer.
Tor tar rättmätigt
tillbaka sin stulna hammare, Loke uttalar smädelser som får förödande
konsekvenser och Oden tävlar mot en völva i kunskap. Allt berättat på
vers, som ju hör Den poetiska Eddan till.
Den andra avdelningen innehåller hjältedikter men här finns också ganska många kvinnor i hjälteroller, som Brynhilds färd till Hel och kvädena om Gudrun.
Varför då läsa dessa gamla texter?
Jo, för att de är en del av det nordiska kulturarvet och därför bör man känna till myternas stora drag. När jag gick i skolan var det obligatorisk läsning i gymnasiet. Så är det tyvärr inte idag, det är ju så mycket moderniteter som ska in i skolan. Dessutom är Eddadikterna drastiska och underhållande, det är ingen tråkläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar