Vilken skrivklåda!

Inte kan man beskylla Karl Ove Knausgård för att ligga på latsidan. För inte så länge sen gick han i mål med sina omfångsrika kamp-böcker. Nu har han inlett en ny serie som får karaktär av årstiden. "Om vintern", som är del två, har just kommit. Den har dedikationen Brev till en ofödd dotter, vilken i januari ändras till Brev till en nyfödd dotter.
   Här beskriver han i korta nedslag tillvaron så som den ter sig för honom - livets små mirakel och stora vardagligheter, vilka tillsammans bildar ett slags personlig och slumpmässig encyklopedi.
Ett barn väntar på att födas och en far slår sig ner för att skriva till det. Om vad som väntar, om märkliga fenomen och föremål, människor och djur, vilka alla är en del av det vi kallar världen. Han skriver om snö och om kråkor, om ugglor och stolar, om vattnets föränderliga form och om månenom tomten och om tandborsten, om likfärd och om sex.
   Inte håller alla texter hög klass, en del tygs ner av banaliteter och har doft av läsefrukt. Men när han är bra, då blixtrar det om formuleringarna.
   Och mitt under skrivandet med boken kommer en ny familjemedlem till världen. Om vintern innehåller också flera fina illustrationer av konstnären Lars Lerin.