Just före jul kom Sara Beischers debutroman ut - och ungefär samtidigt briserade Caremaskandalen inom svensk åldringsvård. En händelse eller ett tecken i tiden? I "Jag ska egentligen inte bo här" berättar hon om en ung tjej, Moa, med skådespelarambition som jobbar extra på ett äldreboende. Den verklighet hon upptäcker där är hon inte beredd på.
Bit för bit dras hon in i de gamlas dagliga liv, hon får relationer till dem och kan se de människor de varit de gestalter de är. Boken är en stark plädering för att vi ska se människan och förstå människan i alla åldrar. Bara för att någon blivit gammal så upphör man inte vara människa.
Ska bli intressant att se hur Beischer väljer att gå vidare med sitt författande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar