
Romanen ger röst åt en grupp människor i DDR som officiellt inte ens fanns. Det är en historia om våld, misär och själslig fattigdom.
Längre från den DDR -nostalgi - kallad ostalgi - som ofta har präglat den tyska litteraturen och filmen efter murens fall har man aldrig varit. Och fast det inte låter så finns det också ljus i slutet av tunneln i den här berättelsen
Författarens berättarstil är korthuggen, alla onödiga adjektiv är bortskalade, och hennes blick på världen är skoningslös.På 175 sidor väcker hon liv i en epok som nog många vill glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar