"Sorg är en ensam resa. Den kan vi aldrig dela med
någon annan. Men jag tror att vi genom andras berättelser kan få hjälp
att få syn på oss själva, även i en svår kris. Min förhoppning är att
den här boken ska kunna bli en spegel för den som drabbas eller är nära
någon i sorg."
Så skriver Rebecka Nordström Graf i "Min man dog tusen gånger" som handlar om författarens egna upplevelser av plötslig död. En sommardag hittar sin man liggande död på soffan. Han blev 44
år gammal och utan att veta det hade han lidit av förstorat hjärta. En dag
brast det.
Rebecka Nordström Graf tar oss månad för månad med bakåt i
tiden, genom sorgen och minnena och de svåra beslut som ett dödsfall för
med sig. Slänga kläder och fira födelsedagar, välja gravplats och
kista. Allt i förhållande till ett liv som inte längre existerar.
Rebecka ser sin familj falla i bitar och försöker förtvivlat skapa nya
sammanhang. Minnen vävs ihop med nutid och då boken slutar, då Daniel
faktiskt dör, vet vi något om vad en människa betyder. För sin omvärld. Det är en starkt drabbande berättelse som riktar strålkastaren mot det vi helst vill glömma; att livet kan ta slut vilken sekund som helst och att vi som efterlevande aldrig får tillbaka gången lycka.
Och jo, det är en bok att läsa i försommargrönskan. Kanske vi just då står ut med insikten som boken förmedlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar