Torgny om Lindgren

  Låt oss vara överens: Sanningen finns inte. Den är en vacker tanke men den finns inte. Vi kommer aldrig åt den. Sanningen är ju att sanningen om oss själva, den kommer vi aldrig åt. Ungefär så öppnar Torgny Lindgren samtalet som skall leda till den här boken. 
  Så skriver Kaj Schueler i sin bok "Torgny om Lindgren", en bok som handlar om ett av Sveriges intressantaste författarskap.
 Torgny Lindgren hade ju inte blivit den författare han är om inte just allvar och skratt bodde sida vid sida i det han skriver. Ibland kan allvaret vara nattsvart, rent av livsavskräckande, som i Ormens väg på hälleberget, och ibland bullrande skratt, som i Pölsan.
  Utgångspunkten för den här boken är författarskapet, böckerna som blivit så lästa. Samtidigt kan man inte friskriva personen från böckerna, själva levnadshistoriens inverkan på det som blir skrivet. 
Samtalen här i boken rör sig på många plan och åtminstone jag tycker att den fördjupar bilden av berättelserna.
   Men man måste gardera sig. Schueler citerar Lindgren: Ty vilken människa vet vad i människan är?