Hela våren har jag spanat efter antologin En dikt av.. som gavs ut av en bok för alla 1992. Och idag, när jag inte letade efter den, stod den på hyllan i ögonhöjd!
I den boken finns Lennart Sjögrens dikt "Glädjen", som avslutas med en så fin björkliknelse.
Så här låter de avslutande raderna:
Men de som var glada och talade om glädjen
var varken hårda
eller hade förbund med glömskan.
De förvånade mig
jag tyckte de liknade björkar
och andra svårbeskrivbara träd
i sommarens början.
Det är ju precis vad ungbjörkar är. Svårbeskrivbara i sina nya gröna klänningar som rör sig i vindens dans.
Nu ska jag ställa boken på en hylla där jag säkert glömmer bort den med tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar