Okända Vasa-flickor

   Alla har vi läst om Gustav Vasas söner - Erik, Johan och Karl - som turades om med att avsätta varandra. Men döttrarna: Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet har länge levt i skuggan av sina bröder men har spännande livsöden som är väl värda att berättas.
   Idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen har tagit sig an uppgiften och skildrar här livet som prinsessa under 1500-talet, en tid då det nyblivna kungariket Sverige kämpade för ett erkännande i Europa. Mästerligt berättar hon i "Vasadöttrarna" om hur Gustav Vasas döttrar växte upp i all tänkbar lyx men hur deras värld samtidigt var genomsyrad av både nöd och en bitter, våldsam maktkamp som satte syskonkärleken på prov. Boken ger en god inblick i en prinsessas liv under 1500-talet, ett liv fyllt av politik, maktkamper, intriger, godsdrift, äktenskapsproblem och ekonomiska svårigheter. Deras levnadsöden visar att man inte kunde ta något för givet även om man var dotter till en kung.
   Gustav Vasa, som hade nio barn som uppnådde vuxen ålder, ansågs särdeles lycklig. Monarkin och Vasadynastins framtid låg nämligen i den egna familjens överlevnad. Han hade fyra söner som säkrade tronföljden och fem döttrar som genom goda giftermål skulle hjälpa till i dynastins alliansbyggande. Prinsessorna uppmanades att ta varje tillfälle i akt att arbeta för rikets bästa.
  Författaren tecknar landets och familjens historia ur en ovanlig vinkel, dels för att den så tydligt fångar de djupt motsägelsefulla krav som ställdes på kvinnor med makt. Å ena sidan förväntades de vara fromma, blygsamma och undergivna sina makar. Å andra sidan hårdföra slottsförvaltare som kunde styra med tjänare och behärska räkenskaper.
   Egensinnigast, och den roligaste bekantskapen, är utan tvivel den näst äldsta, Cecilia, som redan vid tjugo ställde till med skandal strax efter systerns bröllop när brudgummens bror ertappades med byxorna nere i hennes sovgemak. Tänk vad dagens kvällspress hade kunnat göra av den storyn!